Bara lite statistik

Det är stilla lugnt på öresundståget. Nästan inga pendlare, inga affärsresenärer och turisterna är nog hemma och packar sina resväskor för tunga. Det är nog lugnet före stormen.

Man skulle kunna kalla dagens utlandsresa för Den sista resan då mayakalenderns tidtabell tydligen nått en ändstation. Det blir dock sista utlandsresan för i år om vi inte får ett ryck och åker över bron för vårt höga nöjes skull.

Det är ju populärt att summera året så här års och med lite övreslagsräkning så har jag kommi fram till föjande.
Jag har...
...cyklat över 900 km
...köpt tågbiljetter för c:a 35 000 SEK
...åkt utomlands c:a 220 gånger
...åkt över Öresundsbron c:a 440 gånger
...åkt c:a 40 000 km tåg

...tillbringat sammanlagt 3 veckor ombord på tåg

...varit försenad under 20 timmar

...blivit förhindrad av 2 möjliga bomber och ett självmord

Vi får väl se vad nästa år bjuder på.

Full i sjutton

Jag misstänker att nötkoncentrationen kommer att vara ganska hög efter Malmö C och fem av tio bokningsbara platser är redan upptagna från Kastrup. En del skulle nog kalla det elakt, men jag ser det mer som en katalysator för att få fram material till bloggen. Om jag har väskan bredvid mig och antingen sträcker ut benen diagonalt över fyrsitsaren eller lutar mig över bordet och knappar på mobilen så väljer nytillkomna nötter ett annat fyrsitsbås och med lite tur så har vi några obokade på den bokade sidan inför tågvarianten av Hela havet stormar.

På väskfronten intet nytt

Det förefaller vara lugnet före stormen. Inga större mängder julnötter eller väskor för den delen och tåget är i tid. Det måste vara något fel någonstans eller så ska man kanske inte ropa hej förrän man är över bäckenet.

Tryckeri

Den med lite minne kommer kanske ihåg insändaren om att man inte ska trycka på knappen eftetsom dörrarna öppnas ändå. Jag tror att den som var först i kön av och först i kön på när vi skulle kliva ombord på pågatåget hade läst insändaren för båda stod som fån ett långt tag eller åtminstone en sekund, vilket är ett långt tag när dörrarna inte öppnas. Det kan också vara så att den på insidan inte kände till regelverket om vem som ska trycka på knappen, men då måste man vara turist i den högre skolan. Alla känner ju till sådana självklarheter som aat man står till höger i rulltrappan, sätter sig i zick-zack ombord på tåget, släpper av alla passagerare utom en innan man kliver ombord samt att det är den på insidan som ska trycka på öppnaknappen.

Going nuts

Att kliva ombord på ett tåg i nötsäsongen kan nog jämställas med valfritt dataspel. När jag skulle kliva på i Lund och dörrarna öppnades så möttes vi av en mur av resväskor med en massa nött.., förlåt, turister som murbruk. Det var ren tur att ingen av dem med storlek 41 eller större var utfötta för då hade vi haft en situation. Dörröpningen in till första klass hade minimerats till utfött storlek 35 och vaktas av en finnig tonåring. Den finniga tonåringen täppte växelvis igen dörren till första klass och den minimala gången in till boskapsklass. Det gällde att hitta mönstret i den finniga tonåringens rörelser så att man hamnade på rätt level. Jag var lite orolig ett tag att jag skulle hamna i boskapsklass, men med en enkel kroppsfint så öppnade sig luckan till första klass.

Den här nivån bestod av en familj med tillhörande packning och för varje resa kommer svårighetsgraden att öka. Vi får se om eftermiddagens level är tuffare än denna eller om det bara är en mellanlevel med lite affärsresenärer.

Snart är det jul

Julen är den högtid då vi inte bara har nötter på bordet, utan det är en massa nötter som ska åka tåg också. Jag har börjat se några förtrupper av nötter på mornarna som åker till Kastrup för att tillbringa julen på ett varmare ställe. Nötterna har inte synts till på eftermiddagarna, än. Men det är bara en tidsfråga innan de är här.

Bara för att ni ska förstå vad det handlar om så kommer här ett litet sammandrag. Tåget jag åker på eftermiddagen kommer från Helsingör och åker från Köpenhamn H kl. 15.32 och går via Kastrup, Malmö, Lund mfl upp till Göteborg. När man kommer in i första klass-kupén är platserna till höger bokade och de till vänster obokade, men ovanför varje plats på båda sidor är det en liten skylt som förkunnar "Kan vara reserverad". Eftersom vi pendlare känner till höger-vänsterskalan så sätter vi oss till vänster och nött, förlåt, turisterna utan bokade platser sätter sig till höger. De sätter sig alltså på de bokade platserna. Ett tiotal ombordlyftna resväskor senare dyker givetvis nö... turisten med platsbokningen upp och den obokade får flytta på sig för att några resväskor senare göra om samma procedur. Givetvis står det någon i gången och rotar efter sin biljett. Någon annan är i fel vagn, men på rättplatsnummer och någon hittar inte sin biljett. När det är lagomt mycket nötter stående i gången och försöker pinka in sitt revir påbörjas en lek som heter "hitta en plats för mina väskor". Den går ut på att hitta någonstans att ha sina väskor samt att samla bonuspoäng genom att dänga väskan i huvudet på någon medpassagerare. Om man lyckas slå av någon mössan så dubbleras poängen och en nedpetade tupé ger fem gånger.

Detta sker alltså på varje station från Kastrup, så på en resa så hinner jag uppleva det fyra gånger. Om vi har riktig tur så dyker tullen upp när vi lämnat Kastrup och alla måste identifiera sina väskor, som de inte vet var de är efter att någon annan har möblerat om.

Då ska vi se

Jag var lite tidig till stationen så jag hann med ett tidigare tåg som var sent och nu är vi så sena att jag inte är lite tidig längre utan lite sen. Om jag hinner med nästa tåg får vi se se'n.

Spårändring

Andra söndagen i december är stora förvillardagen. Det är då som Trafikverket gör förändringar i tidtabeller, spårtilldelning och annat enbart för att ställa till det för oss resenärer.
Årets förvillardag har gett det resultatet att mitt Öresundståg från Lund på morgonen inte längre går från spår 1, utan spår 2. Mitt pågatåg kommer dock fortfarande in på spår 1. Detta medför att jag får åka rulltrappa två gånger till varje dag, dock är det inte lika spännande med rulltrappor som det var på Domus i Umeå i början på 70-talet. De som kommer in med mitt Öresundståg har dock fått en kraftig försämring. De kan inte springa rakt till bussen, utan måste trängas i en rulltrappa först. Med lite tur kan det ge en del intressanta situationer i framtiden.

Rapport från sillexpressen

Tåget jag åker med är nio minuter sent och består av ett tågsätt. Mitt ordinarie tåg ligger troligtvis två minuter bakom oss och har troligtvis två tågsätt. Ombord på detta tåg är vi nog alla som brukar åka med detta tåg samt vi som brukar åka med det senare tåget, förutom han som sprang i Lund och inte hann med. Det är med andra ord fullt i det här tåget och boskapsklassen har vällt in till första klass, men alla vågar inte ta steget fullt in i gången i första klass. Det står en ganska kompakt klump av resenärer den första metern in i kupén för att sedan knappt stå någon inne i kupén. Jag tycker mig se rädsla för biljettkontroll i klumpens ögon. Tänk om de upptäcker att de inte hae biljett för första klass.

Gårdagens bomb

I måndags så var det ett snille som bombhotade ett tåg i Hyllie och igår var det dags igen. Det var en misstänkt bomb ombord på ett Öresundståg på Köpenhamns centralstation. Vilket medförde att all tågtrafik på stationen stoppades och det medförde vissa konsekvenser för oss resenärer. Nu har jag fått veta vad bomben bestod av. Det var ett bilbatteri och ett par vindrutetorkarblad. Jag har hört två versioner om varför de var där. Den ena är att någon hade glömt paketet ombord och den andra är att de försökte frakta det gratis till Malmö genom att någon lämnar det ombord och någon annan plockar av det i Malmö. Oavsett vilket så gick det inte så bra, typ.

Danska medier dissar Skåne

Det är rätt så intressant att båda gratistidningarna slår på stort med  var sitt uppslag om att danska medier inte skriver im vad som händer i Skåne samtidigt som man får kämpa för att hitta en liten, liten notis om att det fanns en befarad bomb på København H igår. Att tågtrafiken till och från Köpenhamn stod helt stilla och inga Öresundståg gick över bron intresserade tydligen inte de svenska medierna. Fast det är väl en heeeelt annan sak.

I otid

Frun har inte åkt till Mölle, men väl till Stockholm så jag har skött all markservice hemma i dagarna två. Eftersom jag inte hade några möten igår så arbetade jag hemifrån, men idag är det några som vill träffa mig så då blir det den dagliga utlandsresan. Dock blir det senare utresa eftersom folk runtomkring mig inte tycker att jag ska lämna sonen på dagis innan de öppnat. De köper inte ens argumentet "När jag var i hans ålder då...". Nåväl, jag tågar en timme senare och dagen till ära yog jag vår isbit, läs bil, till Malmö för att tina upp den efter helgens snöfall (norrländska)/snöstorm (skånska)/snökaos (stockholmska). Tåget som går en timme senare påminner om en svensk på utlandssemester, dvs det är konstant fullt, även i de finare salongerna. Så idag åker jag i första klassens boskapsklass.

Klass 2 både på väder och resegaranti

Vi har haft klass 2-varning, vilket innebär att man inte plogar mer än nödvändigt. Eftersom jag förutsatte att det inte skulle var tillräckligt plogat för en cykeltur så ställde jag väckarklockan lite tidigare så att jag skulle hinna gå till tåget. Jag lämnade hemmet 20 minuter tidigare och promenerade de 2,5 km till tåget i varierat före. Tyvärr så var inte tåget och jag riktigt i synk. Jag var 10 minuter tidig och tåget var 28 minuter sent, så genomsnittligt var vi bara en kvart sena, typ. Som grädde på moset har de ändrat resegarantin från och med igår. Förr fick man en tur och returbiljett om man var 25 minuter sen, men nu får man ett värdebevis värt en halv enkelbiljett om man är 30 minuter sen. Hallå? Hur tänkte ni nu? Vad ska jag med ett värdebevis på 80 kr till när min billigaste tur och returbiljett kostar 256 kr? Det krävs alltså fyra förseningar för att ha någon nytta av dem. Bra tänkt, eller?

Snö

Hade tänkt skriva lite om snö och snökaos, men stockholmarna har det tillräckligt jobbigt ändå.

Vilsen tågvärd

Dagens minaretutrop blev inte helt korrekt. På väg ut från Hovedbangården hördes detta:

Velkommen ombord på dette Øresundstog som ska ta os til Gøteborg via bland annet Københavns lufthavn, Kastrup, Malmø, Helsingborg og Halmstad.
Welcome on board this Oeresundstrain bound for Gothenburg via Copenhagen Centralstation, Malmoe...

Undra när vi passerar Copenhagen Centralstation igen?

Dagens insändare

Insändarna i Metro fortsätter att ta upp de stora världsproblemen. Sedan ett par dagar pågår en debatt om köttätande och det senaste budet är att man ska bli halvtidsvegetarian. Hur är man halvtidsvegetarian? Räknas jag som halvtidsvegetatian om jag inte äter kött mellan måltiderna?

Dagens andra världsproblem består av folk som inte byter om efter jobbet innan de åker kollektivt. Man kan ju inte annat än hålla med. Alla dessa nissar som har kostym för att de är något på jobbet. Kan de inte lämna sin Dressman-kostym på jobbet och se ut som vanligt folk på tåget? Det är dags att ta casual Friday ett steg längre. Det är dags för Casual Freight Train.

Knapptryckning

Idag sitter jag absolut längst bak i tåget, dvs jag har den bakre lokförarhytten bakom ryggen och den avstängda öppningsknappen bredvid mig. Ganska snart efter att vi lämnat Lund så kom en turist med ryggsäck stövlande in i kupén med fokus på dörren som han trodde ledde vidare bakåt i tåget. Väl framme vid dörren tryckte han på den rödlysande knappen en gång. Jag blev lite förvånad över att han bara tryckte en gång för de flesta brukar visa sina Space invaders-skjutknappsfrekvens när dörren inte öppnas på första försöket. Turisten vände dock på klacken efter första knappteyckningen för att stanna i höjd med sätena mittemot mig. Trycka på knappen för läslampan så att den slocknar och sedan gå vidare i tåget. Är det vanligt att resenärer släcker onödigt tända lampor över platser som de inte sitter i närheten av? Eller har denne turist en knapptryckarfetish? Vad händer om denne knapptryckarfetischiske turist står framför han som skiver insändare om onödigt knapptryckande? En knapptryckningsadomasochistisk holmgång?

Knapptryckning

Idag sitter jag absolut längst bak i tåget, dvs jag har den bakre lokförarhytten bakom ryggen och den avstängda öppningsknappen bredvid mig. Ganska snart efter att vi lämnat Lund så kom en turist med ryggsäck stövlande in i kupén med fokus på dörren som han trodde ledde vidare bakåt i tåget. Väl framme vid dörren tryckte han på den rödlysande knappen en gång. Jag blev lite förvånad över att han bara tryckte en gång för de flesta brukar visa sina Space invaders-skjutknappsfrekvens när dörren inte öppnas på första försöket. Turisten vände dock på klacken efter första knappteyckningen för att stanna i höjd med sätena mittemot mig. Trycka på knappen för läslampan så att den slocknar och sedan gå vidare i tåget. Är det vanligt att resenärer släcker onödigt tända lampor över platser som de inte sitter i närheten av? Eller har denne turist en knapptryckarfetish? Vad händer om denne knapptryckarfetischiske turist står framför han som skiver insändare om onödigt knapptryckande? En knapptryckningsadomasochistisk holmgång?

Klädkod

Lite nu och då trillar det in snobbturister i första klass. Idag är en sådan dag. De verkar ha fått för sig att det är viss klädkod i första klass. När jag satte mig ner på min vanliga plats så satt det ett par i båset mittemot som inte verkade känna till casual Friday. Dessutom tittade de på mig som jag var något som katten släpat in. Det såg ut som att de inte ansåg att jeans, gympadojor och svart jacka var klädsel för första klassare. Om hon bara hade varit lite bossigare med mannen hade det varit den svenska yngre versionen av Richard och Hyacinth Bucket.

Nu är det inte ens hen

Dagens tågutrop:

"Mina damer.Välkomna ombord..."

Vart hän försvann hen?

Till Er som åker från Lund 06:34 mot Malmö

Titta på klockan innan ni springer. Det är tre minuter mellan ankomsttid och avgångstid.

Resenärsprofiler

Eftersom mina tåg passerar några turistmagneter och affärsresenärsplatser så är det en ganska varierad flora av resenärer på tågen, men det finns ett tydligt mönster i vem som åker när.

Affärsresenärerma (reser ensamma eller max två och två, har koll på läget, är tystlåtna och är propert klädda) dominerar måndag och tisdag morgon samt i måttlig omfattning eftermiddagarna på måndagar, tisdagar och onsdagar.

Pendlare (reser ensamma, har koll på läget, är tystlåtna och är vardagligt klädda) är väldigt frekventa alla mornar, utom fredag och på eftermiddagarna måttliga mängder.

Konferens- och mässdeltagare (reser i grupp om fyra och uppåt, kan vara förvirrade, lever om och har en klädstil närmare affärsresenären än pendlaren) förekommer i princip endast onsdag och torsdag eftermiddag och då i rikliga mängder.

Turister (reser i grupp/familj, lever om väldigt mycket, är förvirrade och är ledigt klädda) förekommer i mycket begränsad omfattning tisdag eftermiddag, måttliga mängder onsdag eftermiddag, mycket stora mängder tordag eftermiddag och fredag morgon samt på fredag eftermiddag i sådan omfattning att en Klass 3-varning vore en underdrift.

Smittar rost

Hej Bullen. Varje morgon låser jag fast min nya cykel vid en lyktstolpe vid stationen. På eftermiddagen när jag ska hämta den så står det en gammal rostig cykel fastlåst vid samma lyktstolpe. Finns det risk för att min cykel har smittats av rosten?

Orolig cykelägare

Tågfilosofering

När man åker tåg kan man fundera lite extra på viktiga frågor, så här kommer en.

Spelar det någon roll vilken färg det är på toalettpappret? Ryggradsmässigt svarar man nog "ja", men stämmer det? Funkar mörkbrunt papper? Rött? Marinblått? Det verkar inte då fel med vitt, eller?

Avstängd dörr

Idag så var första klass-kupén längst bak och då delar jag dörr med den där resenären som kliver ombord först, ställer sig upp långt innan vi är framme och rusar mot bussen. Idag trodde jag att resenären skulle få hjärtinfarkt. Dörren var avstängd. Vi var tvungna att gå till nästa dörr. Den stressade resenären förlorade sin pole position. Den stressade resenären hamnade i fjärde startled bakom mig. Snäll som jag är lämnade jag en liten lucka mellan mig och tåget så att den stressade resenären skulle kunna se när starten går. Trots att luckan inte var tillräckligt stor försökte den stressade resenären tjuvstarta och göra en omkörning på insidan, men som den rutinerade pendlare man är så ser man till att inte lämna en lucka. Jag vågade inte titta bakåt när starten hade gått. Hade den stressade resenären varvat sönder motorn? Stod den stressade resenären kvar när starten gick? Ligger den stressade resenären kvar på perrongen med hjärtinfarkt? Svaret får jag när det är dags att kliva av i Köpenhamn om jag hinner fram till dörren. Jag ska trots allt genom en hel vagn med boskapsklass innan jag är framme vid dörren och då har den stressade resenären säkert sprungit ifatt en buss eller nått.

Räkna på danska

Det är väl ingen förutom danskarna som förstår sig på det danska räknesystemet. Det är i det närmaste hopplöst med alla halvfjärser och firser och jag tror inte att Volvo tänkte på det när de namngav sina modeller. Vem vill åka om kring i en V halvfjärs? Å vilken halva får man då? Bakdelen eller framdelen?

Volvos modellprogram i Danmark (stavat så att svenskar uttalar korrekt):
C tredve
V för
V halvtress
S tress
V tress
XC tress
V halvfjärs
XC halvfjärs
S firs
XC halvfems

Att ha bråttom

För att balansera gårdagens inlägg om vikten att inte stressa upp sig och trycka på knappen fokuserar vi idag på hur man stressar.

Om första klass-kupén är längst bak i tåget så delar jag ingångsdörr med en stressad resenär. Denne resenär står liksom och gungar och inväntar en lucka i avstigandeflocken och hugger som en kobra om det finns en liten möjlighet att kliva ombord lite tidigare. Väl i Danmark så rätar resenären sig c:a tre kilometer innan vi anländer till stationen. Vilket innebär att resenären blir stående vid dörren när den automagiska rösten förkunnar "Vi venter i øjenblikket på tilladelse att kør videre.". Så fort knappen börjar lysa grönt trycker resenären på knappen, utan minsta tanke på att det kanske upprör Killen bakom så mycket att han skriver en insändare i Metro. Väl ute ur tåget är det brevbärartempo upp för trappan eller om bussen står där språng likt en gasell med ett lejon i hasorna. Jag förstår att resenären stressar ombord i Lund och stälker sig upp i tid så att den tjänar in lite tid så att den hinner med bussen, för nästa buss går inte förrän om tre minuter.

Paniktryck inte på dörröppnaren!

Jag har snott rubriken från en insändare i dagens Metro:

Hej alla som sitter och läser
Metro på Öresundstågen. Jag
vill be er att inte panik-
trycka på dörröppnaren när
ni ska gå av eftersom detta
inte bara är irriterande utan
även helt och fullt onödigt.
Dörrarna öppnas automatiskt!
Bästa hälsningar
Killen bakom dig i kön.

Finns det bara X antal knapptryckningar så att vi måste begränsa dem? Hur kan det vara irriterande att någon trycker på en knapp som blinkar grönt och utstrålar "Tryck på mig" lång väg? Jag ser inte problemet. Om det var nödbromsen som någon drog i kan jag förstå irritationen, men dörröppningsknappen? Man "trycker på rätt knappar" vad gäller hans humör i alla fall.

Var tar all tonåringar vägen

Alla som åker kommunalt vet att alla tonåringar har fötterna på sätet, men hur kommer det sig att de hlt plötsligt blir rumsrena? Det blir det inte. När de är i 55-års åldern åker de första klass med väskan på sätet bredvid och fötterna på sätet mittemot. Den ena med skorna på och den andra har i alla fall tagit av sig skorna, åtminstone idag.

Tyst kupé

Om man går genom den tysta kupén är det okej att lägga iväg en brakare om den är ljudlös?

Dagens utrop i tåget

Tågvärd i högtalarsystemet på öresundståget vid Kastrup.

- Kan du ta avgången.

Cirka en minut senare.

- Kan du ta avgången. Jag är inlåst i tjästekupén. Det är Katarina.

Ytterligare 35 sekunder senare.

- Jonas, jag kan ta avgången. Jag har kommit ut nu.

Att vara som alla andra

I princip varje morgon är det samma gäng som kliver på pågatåget i Dösjebro klockan 06:18 och det är väl inte alltid som beter oss helt enligt den gängse normen. Eftersom alla pågatåg har ett namn och under hatthyllorna står det en liten textklutt om denna person så måste vi ju leta efter den texten när vi satt oss och gissa vem vi åker med. Det ser väl inte helt normalt ut när man sitter ned, lutar sig framåt och tittar upp under hatthyllorna.
När vi skulle kliva av i Lund i morse så fick vi ett litet ryck skulle man kunna kalla det. Vi tre som var sist ut genom dörrarna hoppade jämfota ut ur tåget. På något sätt verkade omgivningen inte anse att det är normalt att två män och en kvinna i 45-55 årsåldern hoppar jämfota ut ur ett pågatåg klockan halv sju en onsdagmorgon.

Dörrar

Man kan inte med säkerhet veta om det är en dörr eller vägg man står vid. En turist kom drällande genom första klass-kupén och kom inte längre än till dörren till nästa tågsätt. Eftersom den var stängd och turisten inte förstod att man skulle trycka på knappen till höger om dörren stod han stilla en stund innan han vände han på klacken och gick mot boskapsklass. Halvägs ut ur kupén möter turisten en pendlare från boskapsklass som är på väg genom tåget. Turisten stannar till och tittar efter pendlaren, som trycker på knappen och dörren öppnar sig. Turisten skiner upp och galopperar mot dörren på ett sätt som påminner om personer som försöker överlista dörrar som är riggade av Dolda kameran. Tyvärr hann turisten fram innan dörrarna stängde sig så Dolda kameran var inte inblandade denna gång.

Fel spår

Idag har dom Youtube-dag hos Trafikverket. Det betyder att de gör allt för att förvirra oss som står på perrongen och sedan lägger upp övervakningsfilmen på Youtube.

Det hela började med att mitt pågatåg anlände på spår 2 istället för spår 1, eftersom det stod ett Ystad-tåg på spår 1. När vi skulle kliva av var några så inne i sina hjulspår att de försökte gå av till vänster trots att dörrarna öppnades på höger sida. Någon höll på att drutta ned på spår 3 eftersom de var vana att gå rakt ut från tåget till bussen.

Mitt öresundståg går normalt sett från spår 1, så efter gratistidningshämtningen ställde jag mig i mitt vanliga relativt vindstilla hörn och försökte läsa tidningarna. Under tiden jag hämtat tidningarna hade de försenade Ystadståget på spår 1 förvandlats till ett Malmötåg. Med andra ord så kan man se besvikna resenärer  på övervakningsfilmerna på alla stationer i Malmö.

Mitt öresundståg går normalt 6:41, men när det förvandlade Ystadståget hade försvunnit så påstod informationstavlan att det skulle gå 6:45. Vilket efter beräkning av moms och inflation slutade på 6:47. Vilket i sin tur är två minuter före nästa öresundståg som går från spår 2. Ett snabbt getöga slänges på informationstavlorna vid spår 2 som förkunnar "Tillfälligt avbrott". Vilket är mer korrekt än de tidsgissningar som brukar visas normalt. Det är i sådana här lägen det kan vara bra att ta position uppe på bron mellan spår 1 och 2, men förekomsten av ostämd gitarr- och saxofonmusik gör att många tvekar. Alltså, hur tänkte musikanterna? Saxofon och gitarr på en måndagmorgon med försenade tåg? Det är ungefär som mjölk och senap blandat med lite citronsyra.

När det slutligen visar sig att 6:49-tåget dyker upp före 6:41-tåget så påbörjas lämmelvandringen från spår 1 till spår 2. Youtube-dagen till ära så har vi tre extra hinder. Trasig rulltrappa upp från spår 1, vilket inte hindrar turister från att släpa suna jätteväskor upp för den. Hinder två: gitarr- och saxofonspelande optimistiska studenter. Slutligen en trasig rulltrappa ned till spår 2. Egentligen skulle den trasiga informationstavla räknas som ett positivt hinder eftersom den förbättrar läget i förhållande till normalläget.

De som tittar på övervakningskamerorna ligger nog på golvet och vrider sig av skratt efter att ha sett alla förvirrade resenärer.

Så hette det inte förr

På varje tågstation i Skåne finns det maskiner där man kan köpa biljetter. Om skärmsläckaren gått igång på dem så visas ibland texten "Peka på skärmen för att starta". Jag ställde mig en bit bort och pekade på skärmen, men inte startade den för det. Rätt var det var så dök den engelska texten upp "Touch the screen to start", dvs "Vidrör skärmen för att starta". Lustigt nog så startade den när jag petade på skärmen, men inte när jag pekade på den, som det stod att jag skulle göra.

Undra om man skulle klara sig vid en kontroll om man hävdade att maskinen var trasig för att den inte startade när jag pekade på den?

Informationsspridning

Vintern kryper sakta ner över landet och sakta men säkert så kommer halkan till en isfläck nära dig. För inte så många år sedan var det pinsamt att ramla på en isfläck. Det spelade ingen roll hur illa man föll. Fokus låg på att snabbt ställa sig upp och försäkra sig om att ingen sett. Att ramla publikt var en av de mest pinsamma saker man kunde göra på den tiden.

Numera så gäller det att snabbt uppdatera sin Facebookstatus med "Woho! Vilken vurpa!" och sedan fråga dem runt omkring om de lyckades filma vurpa innan man börjar samla ihop alla ben och armar. För att få riktigt många likes gäller det att du hinner aktivera filmkameran i mobilen, filma din vurpa och lägga upp filmen innan någon annan gör det. Helt plötsligt är det pinsammaste mest inne. Frågan är bara vilka andra pinsamheter kommer att bli inne i framtiden.

Rätt inställning

Som pendlare gäller det att ha rätt inställning till transportbolagen. Ett tåg är alltid sent tills motsatsen bevisats. Det ger oss pendlare möjligheten att reta upp oss ända fram till dess att tåget vi väntar på stannat vid perrongen på tidtabell. När tåget är i tid så har vi samlat på oss tillräckligt mycket negativ energi så att vi kan se bittra ut under hela påstigningen och dessutom inse att vi hade fel. Om tåget är sent så hade vi ju rätt i att vara sura över att tåget är sent och därmed se bittra ut. Under själva resan så kan vi alltid reta upp oss på att tåget kommer att vara sent när vi kommer till vår destination och därmed fortsätta att bygga på bitterheten. Om vi är i tid så kan vi bittra på oss över att vi hade fel och är vi sena så... Ja, ni förstår nog.

Så ni som funderat över varför pendlare aldrig ler, så är det liksom en omöjlighet och jag är ganska säker på att gubbarna på balkongen i Mupparna pendlade till teatern. Om inte annat så hade de helt rätt inställning.

Koll på läget

Trafikverket verkar inte kunna klockan. Morgonens Öresundståg är lite försenat. Vi körde sakta mellan Lund och Malmö av någon anledning. Med tanke på att det säkert finn tio träd på den sträckan så kanske lövhalkan har slagit till. Hur som helst så genererar vår försening högtalarutrop på de stationer vi passerar och på Triangeln hördes detta kl 07.03 när vi fortfarande hade dörrarna öppna: "Tåg mot Kastrup och Köpenhamn med ordinarie avgångstid 06.56 beräknas avgå 07.01". Det är bra när både tåg och högtalarutrop är sena.

Welcome to the dark side

Jag måste säga att jag är imponerad av Öresundstågs tajming. Inte för att de är bra på att hålla tidtabellen. Det är dock väldigt imponerande att en dag när vädret enklast beskrivs som kvalificerat skitväder, dvs det regnar och blåser, och cyklister drabbas av våta skor och lår då lyckas Öresundståg skicka ett tåg med trasig takbelysning och ej fungerande värmesystem. När konduktören klev in i kupén ryggade hon tillbaka då vi alla ser ut som tågrånare med luvan nerdragen över ögonbrynen, jackkragen upp över näsan och hopkurade som att vi gömmer ett vapen. Det är dock ingen risk att någon av oss gör ett plötsligt utfall då vi är stelfrusna hela bunten. Han som sitter tvärs över gången har en panikartad blick mellan luvan och kragen och jag tror att det beror på att han skulle av vid Kastrup, men är för stel för att räta på sig. Vi får se om han sitter kvar när vi ska åka hem idag.

Det jämnar ut sig

Titt som tätt så försöker desperata resenärer få dörrarna till att öppna sig på tåg som precis ska lämna perrongen. Idag var det tvärt om. En kvinna i tåget var inte tillräckligt alert på Malmö C och trots idogt tryckande på dörröppningsknappen så rullade tåget vidare mot Lund C. Hon blev dock inte lika frustrerad som de som missar tåget på utsidan, men hon mumlade något om familjen på perrongen. Det finns sämre ställen att göra den vurpan då det endast är 12 minuter till Lund och så här dags går det ett tåg var femte minut ungefär. Vi får väl hoppas att hon hann av i Lund så hon slapp se Landskrona.

Nackdel Danmark

Bara så att ni vet. Danmark har inte Alla helgons dag. Vilket innebär att det är en helt vanlig fredag och Köpenhamn kommer att invaderas av svenska turister. Dock är de flesta endagsturister så de har ingen resväska på släp.

Jag vill, jag vill, jag vill

Jag vet inte om det var en okänd bloggläserska som klev på i Hyllie i morse eftersom hon så gärna ville sitta i första klass. Hon såg betydligt äldre ut än en treåring, men beteendet hade slående likheter.

Tågvärd på lättförståelig skånska: Din biljett gäller för andra klass, så du måste flytta dit.
Resenärska på danska: Dörrarna in till andra klass fungerar inte.
Tågvärd på danska: Jo, de fungerar.
R: Nej, de fungerar inte. Det står ju två i foajén.
T: Dörrarna fungerar och du måste flytta dig.
R: Nej, jag ska ju bara åka en station.
T: Det spelar ingen roll. Din biljett gäller inte här och du måste flytta på dig.

Resenärskan följer motvilligt tågvärden ut ur kupén och fortsätter att argumentera för att hon ska få sitta i första klass. Tyvärr hörde jag inte allt då de icke fungerande dörrarna fungerade och stängdes efter dem.

Jag är lite orolig för att jag startade en kedjereaktion i går när jag rubbade cirklarna för hon i orange jacka med kaffemugg. Tänk om hon rubbade någon annans cirklar, som i sin tur rubbade någon annans, som i sin tur osv och slutligen rubbades den här resenärskans cirklar.

Jomensåatt

Jag lämnade jobbet lite sent så det var till att ta det långa benet före till stationen. Rusar i klassiskt brevbärartempo ner för trappan och kastar mig med en knapp minuts marginal in genom det första dörrparet och vidare in i första klass kupén som dagen till ära är längst fram. Dörren in till lokföraren är öppen, men det saknas en väldigt väsentlig detalj där inne, lokföraren. Det var han som jag sprang förbi i trappan.
När lokföraren äntligen pallrat sig in i hytten och svarat i telefonen som ringt ilskna signaler hoppas man ju att hann fått en lätt utskällning för sen ankomst och att vi är på väg, men icke. Så fort samtalet är avslutat kungör han i micken att det är ett trasigt tåg på vägen ut mot Kastrup och han vet inte när vi får åka. Helt perfekt för mig som har sex minuter på mig att byta i Lund. Vi åker nio minuter sent från Hovedbangården och kryper fram i vänstertrafik halva vägen till Kastrup för att vara fjorton minuter sen från Kastrup. Jag tror att jag kommer att få vänta i Lund på nästa tåg. Men annars går det bra.

I gamla hjulspår

Jag åker en timme senare än vanligt beroende på att frun åkte på tjänsteresa tidigt i morse och överlät dagislämningen till mig. Detta verkar ställa till det för en del resenärer. När jag, som jag alltid brukar, gick runt hörnet och hämta gratistidningarna så fastnade en kvinna med en kaffemugg i sina hjulspår. Hon brukar tydligen svänga snävt runt tidningslådan och rusa uppför trappen, men det funkade tydligen inte idag. Under tiden som jag försökte feppla lös ett ex, och alla vet ju att det tar en stund att feppla lös endast ett ex, så hade jag en mage täckt av en orange jacka cirka tio centimeter från mitt ansikte. När jag tittade upp kändes det som om jag stod nedanför en orange skyskrapa med en kaffemugg monterad på en arm. Hela sekvensen tog nog bara två, tre sekunder, men fullt tillräckligt för att situationen skulle kännas fel. Tänk om jag rubbade hennes cirklar totalt och det går ut över någon av hennes kollegor. Om någon som läser detta drabbas av en labil kvinna med orange jacka ber jag så mycket om ursäkt. Det var inte meningen och jag ska göra allt för att det inte ska upprepas.

Multinationellt

På Kastrup drällde det in en hel hop med norska turister, så nu sitter man som ensam svensk bland en massa norrmän på ett tåg i Danmark. Det blir lite förvirrande när man har öronen inställda på danska, skånska och svenska och det fullkomligt flödar av norska kempehurtige meningar.

Skönt att åka utomlands

I morse var det minus två och ett tjockt islager på cykelsadeln. Då är det skönt att åka utomlands till ett varmare land. Det är nämligen två plusgrader i Köpenhamn just nu.

Nytt månadskort

Att köpa nytt månadskort kan vara tungt. Speciellt om det kostar lika mycket som min första bil gjorde. Eftersom jag jobbat med ekonomi i ett stort företag i en massa år så räknar man givetvis på kostnad per resa, värdet av en resa, extra värdet som första klass ger och slutligen ger det tillräckligt "bang for the buck". Just nu ligger jag ganska optimalt med köpande av månadskort. Det gamla gick ut i tisdags, jag jobbade hemifrån igår och det nya gäller till en fredag. Rätt så optimalt ur en ekonoms perspektiv. Ur en hypokondrikers perspektiv är dock varje inköp av ett månadskort ett enda stort moln av beslutsvånda. Givetvis gör sig alla kända och okända krämpor sig påminda. Det där viruset som kom från nysningen som någon gjorde i andra änden av tågvagnen förra veckan kommer att bryta ut. Visst kändes det lite jobbigt att cykla till tåget i morse och det beror givetvis på att någon sjukdom kommer att bryta ut inom en snar framtid. Och om man är sjuk så kommer kostnaden för varje resa att stiga och då skiter sig hela affärskalkylen. Kombinationen hypokondriker och ekonom är helt enkelt ingen hit när man köper månadskort som kostar som en bil.

Träna med DSB

På sjuttiotalet fanns det Träna med TV, på åttiotalet Gymping och nu har Danmark tagit konceptet in i tiotalet. Träna med DSB (danska SJ). Eftersom folk har mer stillasittande arbeten och rör sig mindre måste befolkningen aktiveras i det dagliga livet. DSB har tagit sig an pendlarna genom att så sent som möjligt annonsera spårbyten samt att det nya spåret är vid en annan perrong. För mig som har min arbetsplats i kvarteret bredvid Hovedbangården och kommer 2-3 minuter före avgång till perrongen innebär det att jag läser på informationsskärmarna att tåget går från spår 6. I samma stund som jag sätter foten på perrongen startar högtalaren som förkunnar att tåget har fått ändrat spår till spår 4, dvs perrongen bredvid. Som gammal brevbärare har jag yrkesskadan att det går inte att gå sakta i en trappa utan det ska vara ett högt tempo. Så det blir full fart uppför den trappa, som jag nyss rusat nerför, och sedan nerför trappan bredvid. En modern tappning av "idioten" helt enkelt. Dock tror jag att DSB skulle rikta in sig på en annan målgrupp, turisterna. De ser så slutkörda ut att de verkar behöva en semester efter ett enkelt spårbyte.

30 000 nybörjare

Skånetrafiken roar sig med ett experiment. De har delat ut c:a 30 000 pendlarkort som gäller i två veckor. Så det är stor risk för ulvar i fårakläder den närmaste tiden. Om de skickat med en reflexväst, neongrön toppluva eller en kabinväska hade man kunnat urskilja dessa turister utklädda till pendlare. Hur ska vi pendlare ha en chans att parera för deras karakturistiska (läs ordet en gång till så att du är säker att du läste rätt) beteende? De kommer att bli omkullsprungna, kastade arga blickar på och inte minst nedtrampade. Normalt sett finns det en terrorbalans mellan turister och pendlare. Under sommaren och jullovet ökar antalet turister markant, men samma markanta minskning märks på antalet pendlare. Jag tror inte att man riktigt insett vilka konsekvenser det här kan få för världen. Ett rubbande av turist-pendlarbalansen kan snabbt sprida sig över hela världen och skapa ett kaos av aldrig tidigare skådat slag. Tänk om alla bilister i Calcutta skulle få för sig att ta tåget, alla amerikaner lämna bilen hemma eller alla kineser ta bussen i stället för cykeln. Det skulle bli kaos. Ragnarök kommer allt närmare. Jorden kommer att gå under och bara för att Skånetrafiken ska experimentera.

Trasiga dörrar

Ett inte allt för ovanligt fel på öresundstågen är trasiga dörrar. Nu är det så pass bra funtat att man kan se på den elektroniska skylten ovanför dörrarna att de är trasiga. Fast det stämmer inte riktigt. Den elektroniska skylten visar samma sak på båda sidor oavsett vilket dörrpar som är trasigt. Idag är dörrparet längst fram till höger som är trasigt och framför det finns bara första klass-kupén och lokförarhytten. Som tur är så var påstigningen på København H till vänster och avstigningen i Lund brukar även den vara till vänster. Så jag kommer på och av utan att behöva vandra genom boskapsklass. Det är ganska skönt att sitta helt ensam i kupén och höra kunduktören ropa ut att det finns sittplatser längre fram i tåget. Det är med andra ord trångt längre bak i boskapsklass. Tur för dem.

På Kastrup är perrongen till höger om tåget, så dörrarn bakom mig öppnar sig inte oavsett hur mycket man trycker på knappen. Att förstå det tar en lång stund för de förväntansfulla turister som ställer sig i klump vid dörren efter att ha kikat in i första klass-kupén när vi sakta gled in på perrongen. Det leende, som de hade när de såg hur många tomma platser det var och började drömma om att kunna breda ut sig och sträcka på benen, byttes snabbt ut mot en panikartad blick följt av något som närmast kan liknas vid en blandning av en knattefotbollsmatch där alla spelare är vid bollen och en husvagnskaravan som irrat in sig i en återvändsgränd. Alla turister försökte på ett givet kommando snabbt vända sig om 90 grader till vänster med sina väskor på släptåg och snabbt ta sig mot nästa dörr. Jag vet inte om alla överlevde, men ett visst svinn får man räkna med.

Saker man kan göra ombord på tåget

Det verkar som om det blivit någon form av allaktivitetshus i kupén. Bland de jag kan se så förekommer...
...musiklyssning
...musiklyssning så att vi andra hör
...tidningsläsning
...arbetande på ipad
...bokläsning
...ätning av macka inslagen i aluminiumfolie
...sminkning
...virkande av något som antingen ska bli två likadana babymössor alternativt en BH

Trots att det är fredag så saknas den där stressade turisten med tillhörande äkta hälft, men de dyker väl upp framåt eftermiddagsturen.

Riskfördelning

Om du har en stor och tung väska som du knappt orkar lyfta upp på bagagehyllan och den dessutom knappt ryms på bagagehyllan så bör du placera den ovanför någon annan. Åtminstone verkar turisten på andra sidan gången tycka att det är en bra idé.

Optimisten

Jag har precis satt mig ombord på ett överfullt Öresundståg. Det är så fullt att det inte är fisutrymme ens i första klass. Enligt uppgift så blev förra tåget inställt och då ska man ha i åtanke att hälften av tågen är inställda på grund av banarbeten. När vårt tåg har stängt dörrarna en minut efter tidtabell så kommer det en turist med tillhörande resväska rusande mot första dörren. Det tar väl 10-15 sekunder från det att dörrarna stängts tills tåget börjar rulla. Turisten hinner med hela den desperata repertoaren som man kan tänka sig när man över allt annat önskar att dörrarna ska öppnas.

Den självklara knapptryckningen.

Den distinkta knackningen a la besökare på kontor. Som om turisten trodde att någon av de packade sillarna skulle kunna trycka ned ett dörrhandtag och öppna dörren tillsammans med ett glatt "Välkommen ombord".

Den brutala bankningen a la storasyster som försöker ta sig in i lillebrors rum efter att han har snott hennes dagbok.

Ingen av ovanstående fungerade. Den stressade turisten hann inte med och tyvärr så varken såg jag eller hörde fortsättningen, men en kvalificerad gissning är väl ett antal väl valda ord med tillhörande kung fu-sparkar.

Dagens sport: Synkroniserat balanssteg

Tänk er ett pågatåg i rusningstrafik.

Tänk er att pågatåget består av ett tågsätt.

Tänk er att ni sitter på en fönsterplats och kan se längs hela tåget.

Tänk er att det står folk överallt, även i gångarna. Ja, det går att stå i gångarna. Det är bara så att stockholmarna inte fattat det.

Tänk er att det är så fullt att om någon fiser så öppnas dörrarna av övertrycket.

Tänk er att tåget gör en kort inbromsning som är en aning för hård.

Tänk er att alla som står tar ett steg i tågets färdriktnig exakt samtidigt. Så exakt att tamburmajoren i Arméns musikkår skulle få en tår i ögat för den enorma taktkänslan.

Jag vet inte vad som hände med den som stod längst fram. Den borde inte ha kunnat ta ett steg framåt. Den verkar inte ha släppt en brakare heller, eftersom dörrarna inte öppnades. Med lite tur så fanns det någon volumiös på vägen som absorberade balanssteget.

Respektlöshet från marknadsundersökare

Mellan Köpenhamn C och Kastrup kom en marknadsundersökare, som snackade svenska och påstod sig arbeta för Öresundståg, och delade ut enkäter till slumpvis utvalda passagerare. Två danska tjejer bredvid mig fick en och när de såg att de fått en enkät på svenska så ville de lämna tillbaka den. Marknadsundersökaren svarade att ni är ju ändå grannar och skrattade. Det tycker jag är respektlöst. Om danskarna skulle behandla oss på samma sätt som han gjorde skulle de inte bry sig om att överge sina räknetal när de ska ta betalt av oss svenskar. Vi skulle bi så totalt borta i ett hav av halfjärser och halfemser och danskarna skulle bara skratta och säga vi är ju grannar så det är väl inget problem.

Nä Öresundståg, om ni ska agera på båda sidor om gränsen så måste ni acceptera att vi är tvåspråkiga och inte skratta bort de problem som passagerarna uttrycker. Jag tror inte att vi svenskar skulle uppskatta om tågvärdarna ropade ut på danska "Næste Lund. Tog mod Ängelholm fra spor seks klokken seisten seks og haltreds.".

Första klassens idiot

Det finns bra hundägare. Det finns hundägare. Det finns idioter till hundägare och idag träffade jag på en ny kategori: Första klassens idiot till hundägare.

Jag är pälsdjursallergiker och har ganska måttliga problem. Då det gäller hundar får jag vara försiktig med att gosa med dem och vissa raser, oftast strävhåriga, ger mig lättare andningsproblem. Det känns tjockt nere i lungorna helt enkelt.

Ute på bron började det kännas lite tjockt nere i lungorna. Eftersom det var ganska mycket folk i tåget (det var ståplats ända in i första klass) och det var kallt ute så tog jag det för att det var dålig luft i vagnen, vilket kan hända när det är trångt. När folket som ska stiga av på Kastrup börjar räta på sig hörs det ett kraftigt hundskall i kupén följt av "De är snälla". Det visar sig att det är en herre med två stora strävhåriga hundar som står i gången strax bakom där jag sitter. För att du ska få en bild av herren i fråga så kan du ta alla dina fördomar om hur en person som bor på Lidingö eller Östermalm ser ut, dvs en riktig snobb med överrock, varenda hårstrå liggandes rätt, näsan i vädret och med en överlägsen blick. Jag hoppas att snobben med tillhörande hundar ska hoppa av på Kastrup, men inte då. När det är dags att lämna Kastrup kommer dessa två hundar in i kupén igen. Eftersom hundar endast får vistas i mitten av tåget och jag börjat känna av dem säger jag till snobben "Kan du ta ut hundarna ur kupén. Jag är allergisk.". Snobben svarar "Jag har bokat plats här.". Nu inser jag att han inte bara är en snobb, utan en idiot till snobb, så jag får köra med en vit lögn när hela kupén har börjat titta åt vårt håll. "Jag tror inte att du vill att jag ska få ett astmaanfall här. Så ta ut hundarna ur kupén.". Jag har inte astma, så jag kan inte få ett astmaanfall, men jag tycker inte om att ha tungt att andas i alla fall. Snobben mumlar nått om att han tar ut hundarna i foajén och att han har minsann biljett för första klass. När snobben med tillhörande hundar har lämnat kupén så säger dansken som sitter mittemot mig att han också är allergisk och tycker att det var bra att jag avhyste snobben.

Nu skulle man ju kunna tro att historien slutar här, men icke. Snobben ska stiga av på København H, precis som jag och när jag passerar honom i foajén så mumlar han "Du har inte ens första klass biljett". Jag ignorerar det hela och när vi klivit ut genom dörrarna pekar jag på skylten med en överstruken hund, som de allra flesta vet betyder att det är förbjudet att ta ombord hundar på den vagnen (ledarhundar undantagna). Det är nu som snobben uppgraderas till första klassens idiot. Han upprepar "Du har i alla fall inte första klass biljett" och försöker gå iväg. Jag tar tag i hans axel med höger hand och tar upp mitt månadskort med vänster hand och håller upp det framför honom samtidigt som jag säger "Read it and weep". Snobben mumlar nått ohörbart, men det var definitivt inte något som kunde tänkas vara tillstymmelse till "Ursäkta". Jag ångrar att jag inte slog vad med honom om att jag hade första klass-biljett för så säker som han var och med tanke på vilken idiot han var så hade han ju satt emot. Den siste idioten är inte född än.

Yrvaken turist

När jag kliver ombord i Lund så sitter det en person i varje fyrsits utom  där min plats är. Där är det tomt. Jag sätter mig ned på min plats. I båset diagonalt över gången har en sovande turist ockuperat hela båset. Han sitter på en av gång platserna med huvudet lutat bakåt och vidöppen mun. Det är bara en tidsfråga innnan saliven rinner i mungipan. Ryggsäcken ligger på sätet bredvid. Fötterna, utan skor, uppe på sätet mittemot och någon form av täcke över benen. Själva resväskan står strategiskt placerad under bordet så att den tar upp benutrymmet för båda fönsterplatserna.

Precis när jag har satt mig vaknar ockupanten med ett ryck. Han tittar yrvaket sig omkring. Han ser förvirrad ut som om han inte vet att han är ombord på ett tåg. Han tittar minst lika förvirrat ut genom fönstret. Han tittar på sitt armbandsur. Han tittar länge på sitt armbandsur. Är klockan mer än kvart över sju? Har vi passerat Kastrup? Vad är klockan? Har jag försovit mig? Var är jag? Det syns lång väg att han inte är riktigt på banan. Han tittar ut genom fönstret. Ser utsikten dansk ut? Var är jag? Man ser på honom att hjärnan sakta men säkert processar ifatt all information som den inhämtat. För honom känns det nog som en evighet, men för oss som ser det panikslagna uppvaknandet har det bara gått 7-8 sekunder sedan han öppnade ögonen med ett ryck. Att försova sig på tåget och missa flyget är nog ingen hit eller ens känslan av att man har gjort det.

Första klass-bingo

Jag börjar bli bra på första klass-bingo. På Kastrup klev det på ett äldre par med varsin gigantisk resväska. De baxar sig längst in i första klass och parkerar väskorna vackert i gången. Mer klockrena boskapsklassare finns inte, utan det är bara en tidsfråga innan de upptäcker att de sitter fel eller blir påkomna av en konduktör.

Tåget hinner precis börja rulla när mannen rätar på sig och börjar baxa iväg sin väska. Eftersom frun sitter kvar börjar jag tvivla på min förmåga och börjar misstänka att han insett att väskor ska parkeras på väskparkeringe. Men 7,3 sekunder efter att mannen rätat på sig rätar kvinnan på sig och börjar baxa väskan mot boskapsklass. Jag får kämpa för att inte skrika "Bingo"...

Turistpropp

När en hel familj ska åka på semester så blir det en hel del bagage. Det finns i mitten av varje tågsätt en vagn anpassad för barnvagnar, cyklar och de med mycket bagage. På så sätt slipper man att hela familjer står vid utgångarna och täpper till. Det förutsätter dock att familjer med mycket bagage förstår skyltarna på tåget, vilket inte alla familjer kan. Just idag är det två sådana familjer i "min" utgång. De är dessutom rätt så högljudda av sig och någon av dem har en utstickande kroppsdel som får dörröppningsfotocellen intill vår kupé att reagera. Det väller in lösryckta högljudda fraser in i kupén. Inte nog med att man blir störd, utan man får inget sammanhang i störningen. Kan man be att få en sammanfattning eller anses det för framfusigt?

Hallå

Vi är två i första klass-kupén och den andra pratar, eller snarare skriker, i telefon. Mitt i samtalet så kläcker han ur sig "Det är dålig mottagning. Hör du mig?". Tyvärr hade han börjat skrika igen så han hörde inte mitt "Ja, loud and clear".

Ute i skogen och cyklar

Som den trogne bloggläsaren vet så cyklar jag 2,5 km genom skog och mark för att komma till stationen, men det är en fjärt i kosmos om man jämför med vad som jag bevittnade igår. Jag satte mig i skogen och på stadens torg i Hillerød för att fotografera en kronoprins och en massa andra som cyklade 57 respektive 103 km i den danska vildmarken. Det kallas tydligen för mountainbike marathon. 1800 cyklister begav sig ut vid nio-tiden för att vingla genom skog och mark. Efter 2,5 timmar cyklade den första i mål och 4,5 timnar senare hade vi frusit tillräckligt och då hade ändå inte siste man vinglat i mål. De fanns de som cyklade i mål med punktering, sparkcyklade för att kedjan gått av och vinglade av utmattning. Eftersom upploppet var en normal gata var det flera som släppte styre och slappnade av. Rätt så många av avslappnarna vinglade till och fick panikartat ta tag i styret igen. En intressant sak med släppa-styret-vinglarna var att alla vinglade till vänster och höll på att köra över min kollega.

Den mest minnesvärda vinglaren kom in ungefär på tionde plats i korta loppet. Han hade cyklat 56 900 m när han kom in på upploppet avslappnat ätandes äpple utan händer på styret. När han är 10 meter från mig och 20 meter från mål så vinglar han till och eftersom han har ett äpple i ena handen så bli det bara en hand som greppar styret. Man kan ju inte släppa något sim man håller i när man ramlar. Att häva en vingling med en hand är väl inget som jag kan rekommendera. Än mindre efter 56 980 cyklade meter. Det som händer är att han dråsar i backen och tappar äpplet. Snabbt upp på cykeln och lämnar en jordhög och ett halvätet äpple för övriga tävlande att väja för. Han använde nästan alla reflexer som finns i en situation som denna. Försöka stabilisera färden, inte släppa det som man håller i och snabbt upp och i väg. Det enda som saknades var kontrollen om någon såg fadäsen, men på ett upplopp fyllt med publik kanske logiken vinner över reflexen, eller?

Krasch

Tycker inte om när bloggappen kraschar precis när man ska spara inlägget inför publiceringen. Så istället för ett långt inlägg om kanelbullar, turistvarning, försök till allmän helgdag och historiska hundskitar så får ni hålla till godo med bloggvärldens motsvarighet till Tillfälligt avbrott.

Trafikstörning

Det höll på att hända en mycket allvarlig incident på perrongen vid spår 1 på Lund C alldeles nyss. Jag stod som vanligt på en ljus och vindstilla plats och hade nästan läst hela Metro när tåget rullar in. De två tågsätten var traditionsenligt gråa med två gula ränder över fönstren på första klasskupén. Första klasskupéerna var båda i mitten av tåget så jag började min raska vandring sicksackandes mellan sömndruckna pendlare som ska åka boskapsklass. Helt plötsligt så ligger det en inte så oansenlig hög med skit bara några få centimeter från min vänstra sko. Högen var så stor att det inte gick att avgöra om dess ursprung var människa eller stor hund. Oavsett vilket så kan man ju förstå att om man blir skitnödig när man väntar på tåget så hinner man ju inte gå till en toalett och lagen om allts djävlighet säger ju att när du sitter där på huk så kommer tåget. Då är det lätt att glömma att plocka upp efter sig.

En liten varning till alla er som vandrar vid spår 1 på Lund C: Se upp, eller snarare ner, i höjd med frisörsalongen och ungefär vid de målade strecken. Det ligger en hög med skit där och jag är oskyldig.

Konduktör med humor

Precis när vi lämnar Triangeln i Malmö kommer konduktören in och säger "Kort og biletter" (uttalas kår å bilädä) på danska för att efter en liten konstpaus flinande säga "...eller kort och biljetter" på malmöitiska. För de som bor norr om Hallandsåsen kanske det inte blir så lustigt, men för oss som hör skillnaden på danska och skånska blir det kul.

Hur tänkte ni nu, Öresundståg

Öresundstågen är normalt sett gråa och ena änden av varje tågsätt är det en tyst kupé och i den andra änden är motsvarande utrymme första klass. Det senare har två gula ränder ovanför fönstren så att man ska kunna se vilken ände som är vilken, utan att behöva titta på några små klistermärken på dörrarna när tåget rullar in på perrongen.

Nu har Öresundståg sålt en reklamplats på minst ett helt tågsätt. Detta tågsätt har blivit helt grönt så när som på namnet på ett nytt köpcentrum vid Malmö Arena. De två gula linjerna finns inte längre. Lägst fram i mitt morgontåg så var ett reklamtågsätt. Det blev en lustiger dans när de som försökte hitta första klass respektive den tysta kupén. Det hela underlättades inte direkt av att klistermärket på dörren var så vältvättat att det knappt gick att se vad det föreställde.  De som letade rätt dörr påminde rätt så mycket om ett folkdanslag, Lunds pendlargille.

En insändare om insändare

I dagens Metro läste jag en insändare om insändare. Den handlade om att det skrivs insändare om att man inte står till höger i rulltrappan, men det skrivs aldrig om att det pissas, plankas, skräpas ned och sitter med fötterna på sätet. Är detta baksidan av nånannanismen? Så länge saker inte påverkar mig direkt så skiter vi i det. Det finns de som är anställda för att städa upp skräp och urin, så då måste det vara okej att sitta med skitiga skor på sätet, slänga skräpet där det passar mig och att uträtta behoven i hissar och andra lämpade utrymmen. Det finns ju alltid den där Nånannan som löser det. Men Gud förbjude om någon står på fel sida i rulltrappan. JAG, inte Nånannan utan JAG, kommer säkert fem sekunder senare upp för rulltrappan och hamnar därför en plats bakom Nånannan i kön till bussen, tåget eller kaffeautomaten. Tänk om Nånannan gör uppror en dag och inte accepterar att vi lägger över en massa skitjobb på den. Borde inte Nånannan ha en egen dag? En dag då vi alla hjälper Nånannan i stället för att vara så fokuserade på att skita i Nånannan. Lite samma sak som när Hyland utropade Frufridagen.

Temporära förändringar i reserutinerna

Jag är hemma när gumman min är borta, jag är borta när gumman min är hemma är devisen hos oss för tillfället. Frun åkte på kurs till Stockholm i går och kommer hem i kväll. I eftermiddag åker jag till Stockholm och kommer hem på söndag. På grund av fruns frånvaro har jag varit tvungen att lämna på dagis och därmed åkt en timme senare än normalt. I går så provade jag att åka pågatåg klockan 07:18. På mitt ordinarie tåg ligger jag nog på medelåldern i tåget, men på detta tåg höjer jag den markant. Tåget var fyllt av tuggummituggande musikspelande gymnasieelever som emellanåt utstötte läten som avslutades med typ, bah och liknande ljud. Trots den höga volymen på musiken var det svårt att gunga med i takt med musiken då de inte lyssnade på samma låt. Kommer dessa tuggummituggande individer att förvandlas i någon metamorfos till pendlande zombier som åker ett tidigare pågatåg eller kommer de att fortsätta att åka i flock, tugga tuggummi och poppa musik så att halva vagnen hör? För vi hade väl inte flockbeteende när vi var i den åldern och vårt språk var "välvårdat" och framförallt så var vi ju vuxna redan då, eller?

Tågvärdsinformation

I vanliga fall när vi rullar in mot Malmö C brukar det komma ett mantra "Vi ankommer strax till Malmö central. Tåg mot Ystad avgår...", men inte idag. Tydligen var dagens händelse så ovanlig att den bara måste kommuniceras i högtalarna. Det drogs en hel del på smilbanden när konduktören kungjorde "Tåget är i tid."

Dagens turister

Min arbetsplats ligger i kvartet bredvid Hovedbangården och ungefär mittemellan den tidigare nämnda och Marriott hotel. Det medför att man titt som tätt råkar ut för de två nationaliteter av turister som vi har de mest fördomsfulla uppfattningen om. Högljudda amerikaner och fotograferande japaner i flock.

Dagens promenad från jobbet till stationen var inget undantag. Dock var flocken inte så stor, utan den bestod av två japaner med tillhörande systemkameror. Inget konstigt i det, men jag har lite svårt för deras motivval. De stod och fotograferade entrén till vårt cykelgarage. Om den hade varit lite spännande a la Månbas Alfa eller Blixt Gordon hade jag kunnat förstå valet. Men nu råkar detta vara en fullt normal betongvägg med en metalldörr som åker åt sidan när man dragit ett giltigt kort i därför avsedd kortläsare. Japan kanske inte är sp högteknologiskt som vi tror.

Det regnar koskit

Enligt väl initierade källor lär det ha varit kvalificerat skitväder hemmavid igår. Jag var dock i Odense som bjöd på strålande sol. En av mina pågatågskompisar påstod att det regnat 45 mm i helgen eller som någon uttryckte det "Det regnar koskit". Det där sista håller jag bara delvis med om. På cykelbanan verkar det ha regnat hästskit. Farthindren, i form av väldigt materiella hästavgaser, stod som spön i backen. Dessa farthinder finns normalt i två varianter, en stor hög och en hög utspridd i cykelbanans färdriktning. Hur dessa två varianter uppstår behövs ingen Einstein för att räkna ut. Det fanns dock en tredje variant i morse, utspridd vinkelrätt mot färdriktningen. Hur denna har uppstått är fortfarande höljt i dunkel då det är ett järnvägsspår på ena sidan och ett brant dike på andra sidan, så korsande trafik kan inte vara aktuellt. Det lutar mer åt att hästen fick vattenplaning och i den sladd som uppstod blev den helt enkelt skiträdd och då gick det som det gick. Oavsett hur den uppstått, så råkade skiten på tvären vara bredvid en ordinarie stillastående skit. Dessa två i kombination vara ett effektivt farthinder och om någon snabbcyklande pendlare inte är vaksam kan det skita sig. Så om ni läser i tidningarna om någon allvarlig singelolycka med cykel vet ni vad orsaken var.

Filosofiska funderingar från en konferens

Hur många bubblor måste det vara för att det ska kallas för skum?

På en balkong sitter det balkongräcke. I en trappa ett trappräcke. På en altan ett altanräcke. Vad kallas ett räcke som sitter på ett loft?

Vad är skillnaden på en sladd, kabel och en ledning?

Höst

Meteorologiskt sett ska inte hösten komma hit till forna Västdanmark förrän i mitten av oktober. Det hindrar dock inte att höstproblemen från att börja dyka upp. Det mest allvarliga problemet för tillfället är att hitta en lämplig plats på perrongen i Lund där jag väntar i åtta minuter på öresundståget.

Till att börja med bör jag stå så att mitten på det andra tågsättet stannar mitt framför mig så att jag inte behöver gå så långt oavsett om första klass är i mitten eller längst bak i tåget. Det dilemmat gäller oavsett säsong.
En annat i princip säsongoberoende problem är att man inte bör stå under en landningsplats för duvor då det är lätt hänt att det skiter sig, så att säga.
De som kommer ihåg tidigare höstar kanske minns att dagarna blir kortare och därmed mörkare på morgonen. Underteckad är väl ingen ungdom längre, men inte lastgammal heller. Dock har mörkerseendet försämrats med åren så det behövs lite mer ljus för att läsa en tidning, så jag måste alltså hitta en plats under en lampa, som det inte landar duvor på och är någorlunda rätt läge på perrongen, för att kunna läsa gratistidningarna medan jag väntar på tåget.
Nu skulle man tro att det var alla problem som kan uppstå när man ska läsa en tidning när man väntar på tåget, men då har man glömt att det finns något som heter höstvindar och dessa tenderar till att vara intresserade av andra sidor i tidningen än vad jag är. Så det gäller alltså att hitta en plats där det inte blåser, under en lampa utan duvflygplats strax norr om mitten på perrongen för att kunna läsa en tidning. Det tar ungefär åtta minuter att hitta en sådan plats, så jag hinner läsa framsidan på tidningen innan det är dags att stiga ombord.

Min väska känner sig kränkt

Det är så fullt på tåget att det har fullkomligt vällt in folk från boskapsklass. Det står folk i gången i första klass. Det är så fullt att min väska inte får ligga på platsen bredvid mig och den känner sig kränkt.

Två av de som vällt in från boskapsklass verkar vara på rymmen från sanatoriet. De hostar och harklar om vartannat. Inte nog med att min väska inte får ligga där den vikl, utan jag ska utsättas för en massa baciller från boskapsklass. Jag kommer säkert att insjukna i mul- och klövsjukan inom några dagar.

Trött

Det är svårt att inte dra på smilbanden när det sitter en man i mörk kostym och ögonbindel på tåget. Man får inte alls lust att köra in pekfingret i sidan på honom och skrika "sicken blåååås".

På flykt

Jag hade totalt glömt att det var fredag när jag klev ombord på öresundståget i Köpenhamn. Fredag innebär att mängden turister mångdubblas vid Köpenhamn H, Kastrup och Malmö C. Det är inte ont om dem övriga dagar, så det blir en sådan mängd att landstigningen i Normandie framstår som första maj-tåget i Djursholm. Det hela gick bra till Kastrup då ett pensionärspar klev ombord och hon satte sig bredvid mig och maken mittemot henne. Efter ett tag framgick det att det var på väg till ett av de snobbigare ställena längs rutten, Båstad. Kombinationen första klass, pensionärspar, påstigning Kastrup och snobbort bådar aldrig gott eller FKPPPKSO som diagnosen heter i medicinska kretsar. De med den diagnosen tenderar till att låta världsvana, men egentligen är det bara en fråga om att hitta fel på allt och alla samt påpeka detta hela tiden. Hyacinth Bucket är en klockren FKOPPKSO. Halvägs ut på bron funderade jag allvarligt på att flytta mig till boskapsklass, även om det skulle innebära ståplats. Lite senare funderade jag på om porrsurfning på telefonen skulle räcka för att få tyst på FKPPPKSO:arna, men det skulle nog kunna ge lite andra komplikationer. Det hela slutade med att jag bytte tåg redan vid Triangeln, dvs två stationer tidigare än normalt.

Översättning

En kollega: Hvad heter Limfjorden på svensk? Klisterkanalen?

Jag önskar att jag kunnat svara "Ja" utan att skratta.

Snillen spekulerar

Tåget är fullt vilket innebär att min väska får sitta i mitt knä och det är fullt av snyltgäster i första klass. Bakom mig sitter två från boskapsklass och resonerar om de riktiga världsproblemen.

- Det här tåget är alltid fullt. Nästa är alltid tomt.
- Har det varit så hela veckan?
- Vet inte. Jag har varit ledig.

Nytt turistvapen upptäckt

I morse när jag skulle kliva av tåget såg jag en ny variant på användande av det fruktade turistvapnet kabinväska med draghandtag. Det normala använandet av detta vapen är att dra det efter sig och efter bästa förmåga försöka vara i vägen så mycket som möjligt och helst lägga krokben (fälleben för er skåningar, smålänningar och andra dialektala språvirtouser) på någon. Dagen turist hade utvecklat en osedvanligt effektiv teknik med detta handvapen. Vid ombordstigandet hade hum (maskulinformen av det könsneutrala prononenet hen) behållit draghandtaget i uppfällt läge och lyft in väskan stående i tåget. När han ska kliva av så vänder han väskan till liggande format med draghandtaget spretandes bakåt, kliver ned och går genom havet av väntande påstigande. Innan han gått genom hela havet så måste han vända sig om för att kolla något med sin medturist, varpå han smäller in draghandtaget i knäna på en väntande pendlare. Eftersom att det tar emot så måste han i sann Mr Bean-anda vända sig om för att se vad som störde hans rörelse varpå han drämmer i handtaget i knäna på en pendlare som står mittemot det första offret. Jag måste berömma denna turist för att ha lyft turistterrorns enkla vapen till en avancerad och effektiv nivå.

Duns

Jag sitter längst bak i tåget och har således den bakre förarhytten bakom en dörr. På Malmö C klev det på en man med en reflexväst med texten "Lokfomotivførerinstruktør" som låste upp dörren och gick in i den bakre förarhytten. Alldeles nyss hördes en rejäl duns där inifrån. Det var inte samtidigt med en inbromsning, så det var en helt omotiverad duns. Frågan är bara vad som hänt där inne. Kommer det att trilla ut en död man när dörrarna öppnas? Eller är dörrarna spärrade så att man måste klättra in genom fönstret? Eller har jag sett för många deckare?

Sittplatsblockering

Det gäller att följa de oskrivna reglerna om var man sätter sig på ett tåg. Sedan finns de några som gör allt för att få sitta ensam i en fyrsits. Eftersom jag ska på dubbla utlandsresor igen (jag flyger till Stockholm från Kastrup och hem igen) så tog jag ett senare tåg och hade förmånen att få åka samma tåg som min fru. Eftersom vi är två så blir det lite annorlunda i förhållande till regelverket för sittplatsturordning. Om man är två så blir det lite per automatik att man avverkar steg 2 och 3 eller 3 och 4 på en och samma gång. Vi var lite wild 'n' crazy så vi körde en 2 och 4. Fast det var egentligen han som satt sig enligt 1 som orsakade vår placering.  Han hade satt sig enligt 1, dvs på en fönster plats, men sedan hade han hängt sin jacka över sätet bredvid, dator och telefon tog upp hela bordet och eftersom han satt med benen i kors så täckte han snyggt ut platsen mittemot. Han täckte väldigt effektivt ut tre av fyra sittplatser och han såg lite besvärad ut när vi satte oss mittemot och diagonalt mot honom. Hade han sett lite mer besvärad ut hade jag nog bett om ursäkt att jag sätter mig i hans kontor och frågat om jag ska boka tid hos hans sekreterare nästa gång jag kommer på besök.

Sittplatspåfyllning

Det finns en given turordning om var man sätter sig i ett tåg.

1. En person per två/fyrsits.

2. När det är klart så fyller man på med en i varje fyrsits och då är det viktigt att man sätter sig diagonalt mot den som sitter där.

3. Sedan fyller man på i lediga gångplatser.

4. Avslutningsvis tränger man sig in till tomma fönsterplatser.

En väska på en plats ger endast prioritet inom det aktuella steget. Ett fyllo ger prioritet genom alla steg, så om du vill ha mycket utrymme ska du se ut och lukta som ett fyllo. Då får du sitta ensam i en fyrsits i ett fullt tåg.

Första klass-bingo

Om man har tråkigt när man åker i första klass kan man alltid roa sig med första klass-bingo. Reglerna är enkla. Gissa vilka som har första klass-biljett och vilka som inte har.
Min gissning på dagens innehåll:

Har inte rätt biljett
Familj från Indien, ungefär, med mamma, pappa, 12-årig son och en 2-årig parvel.
Äldre kvinna med shoppingkasse.

Har rätt biljett
Två äldre par med resväskor.
35-årig herre med mörk kostym.

Min motivering:

För familjen kostar det 90 kr extra att åka i första klass, vilket brukar vara för dyrt. Dessutom snackar de varken svenska eller danska och har frågat mig om tåget går till Köpenhamn. De har med andra ord noll koll på hur tågen går och fungerar.

Den äldre kvinnan är dagens joker. Hon kan ha rätt biljett, men det är 50-50 på det.

De äldre paren är propert klädda, dvs inga shorts, och inte tillräckligt gamla för att vara snåla.

Mannen i mörk kostym har accessoirer som kostar en hel del och det skulle inte vara förenligt med hans image att åka boskapsklass.

Tyvärr så är tåget så fullt att det blir ingen biljettkontroll, så vi får inte veta det rätta svaret.

Tjuvlyssning i första klass

Bakom mig i Lund kliver det på en herre i 55-års åldern och vad jag uppfattar som hans mor. De har typiskt turistbagage och har troligtvis biljetter till boskapsklass, men de ställer in sina väskor i första klass.
Mor: Här var det gott om plats.
Son: Sätt dig där
Mor sätter sig vid fönstret på första raden och sonen tar gångplatsen.
Mor, som troligtvis sett 1 klass-skyltarna: Det är väl inte första klass det här.
Son: Nej, det finns väl inte första klass.
Mor: Förr fanns det första, andra och tredje klass.
Son: Jo, men då var det ju ett klassamhälle.
Mor: Det står ju första klass på skyltarna.
Son: De är gamla och sitter nog kvar från tiden då det fanns första klass.
Mor: Ja, men tänk om det är första klass.
Son, som inte sett att det sitter likadana skyltar på väggen bakom honom: Det finns inte första klass och om det skulle finnas så är det säkert på andra sidan dörren.

Tyvärr blir tåget så fullt i Malmö så det blir ingen biljettkontroll över bron. Det hade varit spännande att höra sonens argumentation med konduktören med moderns vad-var-det-jag-sa-tjattrande i bakgrunden. Jag är inte säker på om jag hade kunnat hålla mig från att nynna Internationalen för att stödja sonens klasskamp.

Tekniska problem

Konduktören meddelade just "Vi har tekniska problem med tåget, men vi arbetar med att lösa dem".

Om ni är någonstans mellan Malmö och Lund och ser ett Öresundståg som det har en mekaniker hängande på utsidan med håret fladdrande i fartvinden så är det tåget som jag åker.

Lokförarljud

Jag vet inte om jag ska vara orolig, men när tåget åker två meter och sedan hörs ett "Aaaaarghhh" inifrån förarhytten så kan man lätt bli lite orolig. Särskilt om vi åker en meter vid nästa startförsök.

Det här med att kliva av tåg

Det händer ibland att dörrarna är trasiga på tågen och man får väl vara glad att de är trasiga i stängt läge. Dagen till ära så var mina avstigningsdörrar avstängda så jag fick gå genom tysta kupén i boskapsklass. Hu, så hemskt. Detta resulterade dessutom i att jag var sist i kön för avstigning. Kan det bli värre?

När man kommer fram till dörren så inser jag hur det känns att vara rockstjärna och kliva ut från hotellet. Fast utan att folkmassan skriker och det är ingen som kastar trosor på mig. Vet inte om jag ska vara besviken eller glad för det. Tyvärr så verkade det som om folkmassan hade läst mitt inlägg om hur man kliver på ett tåg, dvs de som stod först i kön började sin påstigning precis när jag påbörjar min avstigning. Det är i det här läget jag inser att jag missat en viktig detalj i ombordstigandets ädla konst. Avstigande börjar med de yttre benet och påstigande med det inre benet för att inte råka ut för ett automatiskt fälleben/krokben. För att sammanfatta resultatet utan större utsvävningar kan vi väl säga att jag hade mer rörelseenergi än han som skulle kliva ombord.

Folkmassan utanför påminde lite lätt om Röda havet när Moses ledde israeliterna genom det, med ett undantag. De som var längst bak i folkmassan tyckte inte att det behövde vara ett hål i folkmassan tills siste man passerat. Helt plötsligt står jag mitt i folkmassan, som börjar sakta röra sig mot tåget. Som tur är lyckas jag krångla mig ur folkmassan och slipper hamna i Hässleholm. Inget ont om Hässleholm, men de har inte min sons dagis där så jag får lite svårt att hämta honom.

Svensk musik på danska

När man är ute och rumlar i Danmark så dyker det emellanåt upp svensk musik översatt till danska och fredagens spektakel på Texas Ranch var inget undantag. Tänk dig Köppebävisan på danska eller varför inte Änglahund. Tidigare har jag råkat ut för Under ytan. Återkommer med fler när jag drabbats av dem.

Körde bil till jobbet idag

För att överhuvudtaget ta mig hem efter kvällens festligheter med jobbet, så var jag tvungen att köra bil till jobbet idag. Det medför att jag inte varit i närheten av ett tåg, perrong eller annan sak som har med kollektivtrafik att göra.

Dock såg jag medtrafikanter med simultankapacitet. De kunde göra flera saker samtidigt som de körde, till exempel:

• Sminka sig
• SMS:a
• Prata i telefon
• Och inte att förglömma att peta sig i näsan

I betalstationen vid Öresundsbron så var det dock en turist som ställde till lite kaos. Det är dumt att köra i filen med automatisk betalning om man inte har en Bro-bizz för automatisk betalning. Det gör att man måste backa. Vilket i sin tur gör att alla bilar bakom hastigt måste välja en annan fil. Detta medför att det blir lite förvirrade inbromsningar och väjningar där trafiken flyter lugnt och sansat i normala fall.

Tullförvirring

Idag har jag varit på en dagstripp till Stockholm. För att göra det lite mer avancerat så flög jag från och till Kastrup och är nu på väg mot Malmö. Om det skulle vara tullkontroll och tullaren frågar var jag varit vad ska jag svara då? Ljuga och säga att jag varit på jobbet i Köpenhamn eller säga som det är att jag varit i Stockholm. Om jag är ärlig så finns det en risk att de uppfattar mig som ett "smart ass" och genomför en grundlig genomgång av mig och mina tillhörigheter.

Förseningslämmeltåg

Det är tydligen tjall på Södra stambanan mellan Lund och Eslöv. Enkelspårstrafik som det heter på tågspråk. När jag kom till Lund så var det två försenade tåg som skulle gå mot Köpenhamn från spår 2 innan mitt tåg skulle gå sju minuter senare från spår 1. Av någon outgrundlig anledning verkade alla tro på det som stod på tavlorna och gick till spår 2. Som på given signal ökade insikten hastigt hos alla när mitt ordinarie tåg rullade in på spår 1. Helt plötsligt startade någon form av massfriidrott på perrongen vid spår 2. Några verkade springa 100 m. En del försökte springa med en stil som liknade 20 km gång. Andra sprang häcklopp över resväskor. Vissa lufsade som man gör i starten av ett maratonlopp. Tyvärr såg jag unte om någon praktiserade någon av kastgrenarna med bagage eller medresenär som redskap. Det var ont im höjd- och längdhoppare, men den kanske stod lite längre bak och försökte klappa igång publiken. Själv stod jag vid spår 1 och satt bekvämt i min kupé innan de första nått till vår perrong.

Turistoutfit

Det är inte alltid så lätt att känna igen en turist, men just nu så sitter det ett par i kupén som det skriker turist lång väg om.

Han...
...har kortärmad rutig skjorta
...har halvlånga byxor
...har seglarskor
...har en ryggsäck
...åker baklänges (=frun bestämmer på semestern)
...tittar misstänksamt på alla som kommer in i kupén
...har varit på toaletten en gång
...kontrollerade att stora resväskorna var kvar på vägen från toaletten
...börjar räta på sig och samla ihop alla tillbehör så fort vi är ute på bron (det är 10 minuter från brofästet till Kastrup)
...står redo för avstigning vid dörrarna 9 minuter innan ankomst till Kastrup
...proppar till i dörren vid avstigning när han ska lyfta ned alla resväskor
...släpar alla väskor till bagagevagnen och varje väska tippar minst en gång var på vägen
...lyckas knuffa till bagagevagnen när han ska lyfta upp första väskan så att vagnen flyttar på sig

Hon...
...har en vit kofta (det är kallt i Sverige och varmt dit de ska)
...har en blus som når en bit ner på låren
...har vita långbyxor
...har seglarskor
...har en årsförbrukning av parfym på c:a 22 liter, varav 31,8 % förbukas under semestern (jag har nyst 7 gånger mellan Lund och Kastrup)
...har varit på toaletten en gång
...frågar gubben var vi är vid varje station
...börjar räta på sig och samla ihop alla tillbehör så fort som vi är ute på bron (det är fortfarande 10 minuter till Kastrup)
...står redo för avstigning 9 minuter före ankomst
...står i dörren och ser hur han kämpar för att lasta av väskorna
...går efter han och hon bär bara en handväska
...tittar på hur han och bagagevagnen leker katt och råtta

Jag hade gärna följt efter och rapporterat från incheckning, säkerhetskontroll, taxfree, boarding, flygresa och ankomst, men jag tror inte att turisterna skulle uppskatta min närvaro så jag får hänvisa till dokumentärfilmen Sällskapsresan för vidare studier i ämnet.

Resfeber

I morse var det lite för populärt att åka i boskapsklass och som alltid när det är fullt där dräller det in en massa turister i första klass. För att spä på lämmeltåget ytterligare så var dörrarna närmast oss avstängda. Det var svårt att avgöra om man satt på tåget eller Strøget. Helt plötsligt får en av de vandrande turisterna för sig att han ska sitta ned. Inget ont i det, men att parkera två resväskor, en stooor och en mellan, i gången kanske inte var det smartaste draget. Speciellt om man ställer den stooora lite på tvären. Eftersom turisterna som skulle förbi var svenskar så bad de inte honom att flytta på väskorna, utan den baxade, stånkade och lyfte sina väskor över den på tvären stående väskan.

När vi kom ut på bron gjorde sig resfebern till känna hos turisten med den på tvären stående väskan. Han la den mellanstora väskan mitt i gången bakom den på tvären stående väskan. Han öppnade den mellanstora väskan och fördelade om en del attiraljer från huvudfacket till sidofacket. Omfördelningen syntes var lugn och sansad och inte av den panikartade var-har-jag-passet-typen. När den mellanstora omfördelningen var avslutad var det tydligen dags för omfördelning av lasten i den stora på tvären stående väskan. Turisten insåg nog att gången inte hade tillräckligt med utrymme för operationen så de båda väskorna transporterades till gången mellan vagnarna där den stooora väskan öppnades för omfördelning av lasten. För er som glömt miljöbeskrivningen i inledningen kan jag påminna er om att det under hela denna operation har varit ett lämmeltåg med turister i båda riktningarna med tillhörande resväskor och skrikande barn. Den omfördelande turisten har givetvis inte koll på den avstängda dörren, trots att det står på informationstavlorna, så när det är dags för avstigning på Kastrup och lämmeltågets intensitet når sin topp försöker turisten att släpa sina väskor mot strömmen och först när han nått fram till den avstängda dörren så inser han att han gått åt fel håll. Turisten gör helt om för att efter en kort stund möta lämmeltåget med ombordstigande turister. Tyvärr hade jag inte utsikt åt perronghållet, så jag vet inte om turisten hann av, om han var tvungen att åka till Tårnby eller om han fortfarande är i otakt med lämmeltåget och aldrig kommer av.

Utfrågad av tullen

Det är nog bara för att jag råkade haspla ur mig "Det var länge sedan det var tullkontroll" tidigare idag. Väl ute på bron så stövlar en bastant tullkvinna in i vagnen och tittar bestämt på mig som sitter avslappnat på plats 11 vid fönstret i första klasskupén i vagn 31.
"Är du svensk?"

"Ja"

"Var har du varit?"

"Köpenhamn"

"Vad har du gjort där?"

"Jobbat"

"Du pendlar alltså"

"Ja"

Så lång konversation har jag aldrig haft med en tullare, så jag är inte säker på hennes intentioner med samtalet. Jag vet inte om hon tyckte att jag så suspekt ut, om hon bara var pratsjuk eller ragga på mig. Om hon försökte ragga upp mig behöver hon nog öva lite mer på framtoningen och kroppsspråket för att ens ha en chans få napp på tågen efter krogarna stängt en lördagkväll.

Ännu mer förvirrande information

När jag läste på skärmarna på perrongen så skulle vagnarna 11-14 gå till Karlskrona, vagnarna 21-24 gå till Kristianstad och det fanns inga fler vagnar. Jag sitter i vagn 31. Vart går den? Fungerar den på samma sätt som spöktåget i Stockholms tunnelbana? Dvs att den transporterar själarna från de som dödats av tåg från en kyrkogård till en spökstation och om en levande hamnar på det tåget så försvinner den spårlöst.

Förvirrade destinationskyltar

I morse när jag klev av tåget på Köpenham C stod det "Østerport standser ikke mellem Hellerup og Kokkedal" på informationsskyltarna ovanför dörrarna. Det går inte att passera Hellerup, Kokkedal eller någon av stationerna däremellan om man åker till Østerport från centralstationen. För er som inte är så bevandrade i Själlands geografi kan man likna det med att ett tåg som står på Malmö C har "Lund stannar inte mellan Växjö och Linköping". Inte undra på att de tappar bort tåg ibland när de inte vet var stationerna ligger.

Det var bättre förr

Nu har den organiserade sitta-på-min-plats bli allvarlig. Den har spridit sig till Öresundståget. Två dagar på raken har min sittplats varit upptagen. Av samma man. Inte nog med att han sitter på min plats, utan han äter persika. Det om något är väl att gå för långt. Så nu är jag förpassad till en plats på vänster sida. Mellan Malmö C och Hyllie har han som sitter diagonalt mot mig och läser City lyckats sparka på mitt knä två gånger. På Hyllie klev det omborde en kostymputte med solglasögon som inte nöjde sig med att sitta på min väskas plats, utan han ska sitta på min jacka också. Så här sitter jag uppträngd mot fönstret med av smuggelgods (lösgodis och falukorv) fyllda ryggsäck i knät. Första klass är inte vad det en gång varit. Det var bättre förr, typ för två veckor sedan.