På fel plats?

Jag tycker inte att mannen i kostym med vit skjorta och slips som sitter på MIN PLATS ska titta på mig som att jag inte hör hemma i första klass-kupén. Det är ju han som är på fel plats.

Ljudet på en perrong en söndagsmorgon

Det är femton minuter mellan tågen och tio av dessa ska spenderas på en relativt öde perrong i Citytunneln. Vid spår 1b för att vara mer exakt. I bakgrunden hörs fläktsystemets sus och ett svagt friktionsljud från rulltrappan ackompanjerat av ett något högre, men fortfarande svagt, rytmiskt dunkande när rulltrappsstegen vänder ned i underjorden. Från vänster kommer det ett dovt taktfast ljud från en kvinnas klackar. I handen håller hon en nyckelknippa som skamlar i samma takt, men med en litn förskjutning. Kvinnan passerar mig och efter cirka tio meter efter hon passerat mig stannar hon och kvar är bara fläktarna och rulltrapporna. Det rör sig några människor ljudlöt på perrongen tack vare mjuka sulor. Helt plötsligt hörs varningssignalen för att dörrarna på pågatåget på spår 4a ska stängas. Efter en kort återgång till fläktar och rulltrappor kommer det höga och kraftiga pipljudet från pågatågets motorer som kämpar för att få kolossen i rullning. Ganska snabbt övergår pipljudet till ordinärt motorljud med ökande hastighet för att snart överröstas av ljudet från friktionen mellan skenorna och hjulen när pågatåget växlas in på stambanans norrgående spår och sakta försvinna bort med ett avtagnde motorljud. Vi är tillbaka till fläktarnas väsande och rulltrappans skrapande och  rytmiska dunkande. Det dröjer inte länge förrän stillheten avbryts av ljudet från en resväska som rullas av rulltrappa med ett klonk följt av ett vibrerande ljud när den rullar på rulltrappans avstigningsplatta för att övergå till ett ytterst svagt klickljud för varje plattskarv som hjulen passerar. Efter en stund övergår det ytterst svaga klickandet till ett rytmiskt dunkande när väskföraren släpar väskan längs raden av mäsdingsfärgade upphöjningar, som ska hjälpa synskadade att hålla riktningen. Mitt i det rytmiska dunkandet börjar det höras ett svagt ljummande från skenorna som växer sig starkare och starkare för att ganska snabbt överrösta såväl resväskedunk som rulltrappor och ventilationssytem. Efter ett kort ögonblick av ljummande kommer öresundståget in i tunneln och alla tidigare ljud dränks i ljudet av ett inbromsande tåg. När tåget har stannat återkommer ljudet från fläktar och rulltrappor blanday med ett svagt sorl från resenärerna som rör sig hastigt mot tåget och ljudet från varningssignalen från dörrarna. Här och var hörs klackar och resväskor och mitt i denna ljudkompott hörs "Is this the train to Copenhagen" med spansk brytning. Det är söndag morgon och klockan är tio i nio vid spår 1b på Malmö central.

Vad tiden går fort

För 30 år sedan gick jag ut nian. Jag bodde hemma i mina föräldrars radhus i Umeå, skulle jag ta mig någonstans var det lokalbuss eller moped som gällde och jag hade aldrig varit längre bort än Göteborg. Tredje världskriget kunde inträffa när som helst och Sovjetunionen kunde säkert invadera Sverige. Det fanns två TV-kanaler och det var sändningar bara på kvällstid. Reklamen som man råkade ut för var nått enstaka reklamblad i postlådan, annonser i tidningar och på bio. Tacos var en okänd maträtt och efterrättsglassen fanns i vanilj eller tresmak.

Om jag hade fått veta då att jag 30 år senare...

...bor i en stor villa...

...har fler TV-apparater än personer som bor i huset och även om jag lägger ihop tjockleken på dessa TV-apparater är de tunnare än en TV från 1986...

...har bara trådlösa telefoner till det fasta nätet...

...har datorer hemma...

...bor på landet i Skåne...

...har bott 13 år i Stockholm...

...har en bil som håller hastigheten och bromsar om bilen framför bromsar samt visar vägen till resmålet...

...jobbar på kontor...

...förstår danska...

...dagpendlar utomlands...

...åker tåg på en bro över Öresund...

...åker första klass på tåget...

...har en mobiltelefon...

...har en mobiltelefon med skärm...

...har en mobiltelefon med färgskärm...

...surfar på Internet på mobiltelefonen...

...skickar epost både från datorer och mobilen...

...så hade jag nog inte trott på det. Men trots all utveckling så missade jag tågbytet med två minuters marginal.

Men bestäm er någon gång

På Malmö C klev det ombord en turistfamilj. Föräldrarna i övre 50 och sonen i övre tonåren. Föräldrarna kommer in i första klass med sina resväskor och sonen stannar i dörröppningen utbristande "Det är första klass". Modern vänder och proklamerar att de ska vända om medan fadern är av motsatt åsikt. Delresultatet blir att sonen står i vestibulen, modern i dörröpningen och fadern sätter sig mittemot mig. En liten detalj i sammanhanget är att han tar så snäv sväng in i båset att att knuffar till mitt ben. Efter en kort stund uppstår en dialog mellan modern och sonen om huruvida det går att fortsätta bortom första klass-kupén eller inte. Sonen övertygar modern om att det är möjligt. Fadern verkar också köpa resonemanget och rätar på sig, sparkar mig på benet, tar sin resväska och leder familjen vidare genom tåget.

Detta styrker mina två teoriei

- Om mannen styr i förhållandet stannar de kvar i kupén och kvinnan känner sig obekväm
- Det är alltid barnen som upptäcker att de är i första klass

Synkronisering saknas

På eftermiddagen åker jag med ett öresundståg som ger mig åtta minuters bytestid på Lund C. Om tåget är upp till fem minuter försenat när det kommer till Hyllie, den första stationen i Sverige, så åker det framför det tåg jag ska byta till ända fram till Lund och jag kan lugnt byta på valfri station mellan Hyllie och Lund. Om det är sex minuter eller mer försenat till Hyllie skickas pågatåget före och pågatåget stannar lite extra i Kävlinge medan öresundståget svischar förbi i full fart. Här kommer tricket. Om öresundståget är sex till sju minuter sent har jag en liten chans att göra en tjurrusning över perrongen i Hyllie och precis hinna med mitt pågatåg, men det förutsätter lite tur, snabbhet och förståelse från personalen i pågatåget. Idag var öresundståget sex minuter sent. Jag trängde mig fram, likt en turist, till dörren. Är beredd att trycka på knappen för dörröppningen och exakt då gör tågvärden på pågatåget den magiska signalen för avgång till föraren. Det var bara att masa mig tillbaka till MIN PLATS och sedan invänta nästa pågatåg i Lund. Men jag är inte bitter. Det finns väl inget härligare än att sitta i solen vid spår 5 på Lund C och veta att man blir sen till dagis.

Även superhjältar kan slå sig

Min fyraårige son går på dagis och en av hans jämnåriga kompisar är övertygad om att han är superhjälte. Han har solglasögon och cape emellanåt och kan ställa sig i diverse superhjälteposer. Han är med andra ord en helt vanlig fyraåring. Igår när jag hämtade sonen på dagis så visade min son upp ett skrubbsår som uppstått när han ramlade på asfaltskanten uppe på kullen och genast vet man att han, trots såret, har haft kul. För barn som gör illa sig har alltid haft kul. Under sårförevisningen kommer superhjältekompisen fram och visar upp ett för honom stoooort plåster på armbågen.

- Har du också gjort illa dig idag?

-Jao (på skånska)

- Men är inte du en superhjälte?

- Jeo (fortfarande på skånska)

- Jag trodde att superhjältar inte kunde göra sig illa. Gjorde du en nödlandning?

- Jao

När vi precis ska gå ut genom grinden möter vi superhjältens far och superhjälten möter upp bakom oss och traditionsenligt visas plåstret stolt upp, men med förklaringen:

- Jag gjorde en nödlandning.

Resenärskyrkan

Jag vet inte vilken religion eller inriktning som resenärskyrkan tillhör, men när vi stannar på en station så påminner kupén väldigt om en svensk kyrka med ståpsalm då alla reser sig upp som på given signal.

Tänk vad tiderna förändras. För inte allt för länge sedan betydde * att man skulle stå upp när man sjöng texten efter *. Numera så betyder * att det som kommer efter är obligatoriskt, vilket i och för sig ståendet var och även sjungandet om vi går längre bak i tiden. Det kanske är dags att återuppta dessa två obligatorium, dvs varje gång man fyller i ett *-markerat fält ställer man sig upp och sjunger det man fyller i.

Apropå resenärskyrkan så är jag lite osäker på vad de tror på, men som luttrad resenär så har jag svårt att tro på Trafikverket, Skånetrafiken och konduktörernas information. Ty dessa äro icke alltid med varandra överensstämmande. Det skulle vara lätt att tro att dessa tre är någon form av treenighet, men avsaknande av enighet är ett genomgående tema i denna treoenighet. Att försöka få ihop informationen kan lätt ge huvudvärk eller så kallade Treo®-enighet.

På väskfronten något nytt

Det var avstigningsdags på pågatåget. Vi som skulle ombord ställde oss, allt enligt reglementet, likt vattnet i Röda havet på var sida om dörren. Det gjorde även turisten som hade en väska stor nog att smuggla hela Blekinge i. Vet inte vad turisten tänkte, men mitt i Röda havets hål avsett för de avstigande ställer turisten in väskan med Blekinge i och med en stolt hållning stående i "rätt zon" lutandes mot det utdragna handtaget som slutadestrax söder om Kalmar. Jag vet inte om Ronneby skymde turisten utsikt eller vad det var, men turisten reagerade inte på det kaos som uppstod norr om Brömsebro.

Stolpskott

Jag sitter just nu på MIN PLATS på tåget. Det är lugnt och skönt. Vi är tre pendlare och en turist i kupén. Turisten sitter relativt lugnt på sin plats. Här är med andra ord allt frid och fröjd. Annat var det vid stationen i morse.

Vi ska nog börja med lite bakgrundsinformation. Det finns två olika typer av personer som parkerar sina cyklar vid stationen. De som fått en cykel stulen och de som ännu inte fått en cykel stulen. Den senare kategorin låser endast cykeln och den första kategorin låser fsst cykeln i något med ett lås som innehåller lika mycket järn som en dagsproduktion i Kiruna. Jag tillhör järningsmännen.  MIN CYKELS PLATS är vid första lyktstolpen mot Annelöv. Den platsen är alltid tom när jag kommer på morgonen och min cykel får alltid stå på MIN CYKELS PLATS. Eller nästan alltid. I går morse när jag kom till stationen (av någon underlig anledning firar inte Danmark Sveriges nationaldag) så stod det inte bara en utan två cyklar på MIN CYKELS PLATS. Inte nog med det. En av cyklarna var en Postkodmiljonärscykel. En uppkomling som fått cykeln gratis står på MIN CYKELS PLATS. Nu kan man ju tycka att det är inte svårare än att parkera cykeln vid nästa stolpe. Det skulle ju fungera om det inte var så att där var en rostig cykel fastkedjad, så jag blev förpassad till lyktstolpe nummer tre. Eller mer korrekt benämnd sista lyktstolpen som det går att låsa fast en cykel vid innan kommungränsen. Nu skulle man kunna tro att detta var en övergående fluga, som Ines Uusmann skulle ha sagt. Men icke. När jag kom hem från jobbet igår med 22:09-tåget så stod samtliga tre cyklar kvar. Efter en härlig cykeltur mellan sädes- och betesfält cyklade jag med ett glatt humör över bron tillika kommungränsen och får se att alla tre cyklarna står kvar. En gång är ingen gång, men nu börjar det bli en vana och jag vill ha tillbaka MIN CYKELS PLATS nu.

Rapport från en första klasskupé

Från Lund står det 3-3 mellan pendlare och turister idag, dock har turisterna trumf på hand. De sitter på våra platser. Jag blev tvungen att sätta mig på andra sidan gången då en turist inte sitter på MIN PLATS, men väl mittemot. Inte nog med att han spärrar ut MIN PLATS, utan hans dator började tjuta som ett tjuvlarm när vi passerade Jakriborg (icke skåningar bör googla Jakriborg och titta på bilder) varpå mannen börjar paniktrycka på datorn. Frågan är om han har elektronisk fotboja och att han lämnade frizonen och hoppas nå Kastrup innan de upptäcker hans flykt.

[Passerat Malmö C och Triangeln]

Det verkar som om rymlingen inte är rymling utan bara strömlös. När konduktören passerade undrade han om det fanns ström varpå konduktören pekade på eluttagen under hatthyllan och meddelade att om det inte funkade på ena sidan brukar det fungera på andra sidan. Tack för det. Givetvis funkade inte strömmen på rymlingens sida och som ett brev på moset flyttade rymlingen över till mitt bås. Så nu sitter jag på fel sida av gången med en rymling mittemot mig och MIN PLATS på andra sidan gången är ledig utan någon mittemot. Beslutsångesten slår till. Ska jag flytta över till MIN PLATS utan förvarning eller ska jag fixa en orsak till flytten genom att släppa en brakare? Båda varianterna kan nog förvirra rymlingen och eftersom jag inte vet om han är våldsam så är det nog säkrast att sitta kvar och verka oberörd. Frågan är då om jag ska vissla lite förstrött för att verka oberörd och vilken låt som passar. Är "Släpp fångarna loss. Det är vår." för tydlig så man ska sikta på "It's a long way to Tipperary" istället? Eller är det en Friggebo som gäller med "We shall overcome"? Gaaaahhhh...

Det är sommar

Så har sommaren kommit. Solens strålar glittrar i daggen. Cykelturen fylls av dofter från alla blommor. Rapsen har precis blommat ut och åkrarna är gröna. Fåglarna kvittrar och göken gal. På perrongen hörs "Pågatåg mot Landskrona, Helsingborg och Ängelholm med ordinarie avgångstid 0609 har en ny beräknad avgångstid till 0614". Tänk att de som åker åt det hållet får njuta fem minuter till av den vackra morgonen medan en annan får åka ordinarie tid åt andra hållet.