Det blåser idag.
Det blåser mycket idag.
Det blåser mycket från väster idag.
Det blåser så mycket från väster idag att det utfärdats en klass två varning.
När man cyklar österut till stationen är det det bra att det blåser så mycket från väster idag att det utfärdats en klass två varning.
När man cyklar österut till stationen är det bra att det blåser, så mycket att de utfärdat en klass två varning, så att man kommer upp i en toppfart på över 40 km/h.
Det blir nog jobbigt att cykla hem.
En svensk skidbacke och en dansk skidbakke är långt ifrån samma sak. En dansk skidbakke är väldigt lik en svensk låda med skit.
Väglaget var riktigt bra i morse sånär som på lite snö i gläntan i skogen. Väl ute på cykelbanan kunde man använda de högre växlarna och med hjälp av vinden hålla en rätt så god hastighet. Cykelturen gick i, för säsongen, relativt hög hastighet och utan missöden fram till kurva 13. Den som är väl bekant med banan vet att kurva 13 är inte alltför tvär och leder ut på den cirka 400 meter långa målrakan. Eftersom det ligger kvar lote sand på banan måste man ta kurvorna så nära kurvans apex som möjligt och ha en linje som inte avviker allt för mycket från tangenten. I kurva 13 har det sedan i helgen legat en hästskit strax utanför den optimala linjen. Nu visade det sig att den hade förökat sig sedan igår kväll och den yngre skiten hade parkerat sig mitt i min linje. Detta medförde ett kraftigt vinglande från min sida för att undvika de tre högarna och under en bråkdel av en sekund såg jag mitt liv passera i revy och stängslet som skiljer cykelbanan från järnvägen komma allt närmare för att helt plötsigt återfå kontrollen över cykeln och mirakulöst undvika skithögarna för att sedan avsluta dagens cykeltur i en underbar medvind längs målrakan.
När du sitter på galonliknande säten bör inte glida ned så långt ned i sätet att du trillar av sätet när tåget bromsar eller accell... axell... acel... ähhh... gasar.
Ibland verkar behovet av informera vara större än behovet att få information. Nu på morgonen har Trafikverket tekniska problem med skyltningen på perrongerna och det är något som de informerar lite nu och då i högtalarna. Det började redan i Dösjebro cirka tio minuter före tåget skulle gå så lär det ha basunerats ut i högtalarna, men hur många är på plays tio minuter före tåget ska gå på en pågatågsstation utan bussförbindelse? Väldigt få för att vara exakt. Informationen upprepades ganska exakt när dörrarna stängdes, så vi hörde bara början av meddelandet.
Väl framme i Lund så informerades det flitigt om det tekniska felet på skyltsystemet och att de inte hade någon prognos när det skulle vara åtgärdat. Om prognosen hade varit att systemet skulle fungera halv åtta så undrar jag vilka som skulle ha nytta av den informationen. Om jag ska byta tåg lite senare på en annan station så har nog de flesta glömt prognosen och dessutom innehåller inte informationen geografisk avgränsning så man vet ändå inte om skyltsytemet är trasigt på nästa station. Jag säger som en kollega sa till sin, numera, exfru: "Försöker du säga något eller pratar du bara".
Vissa dagar är det jobbigare att jobba i ett annat land och andra dagar går det hur bra som helst. Förra veckan så frågade flera kollegor mig hur det gick för Sverige i handbolls-VM. För er som inte är sportintresserade kan jag meddela att Sverige lyckades inte kvala in till VM, vilket Danmark gjorde. Jag har bara en känsla av att samma danska kollegor inte kommer att vara lika klämkäcka idag om jag tar upp ämnet handbolls-VM. Och för er sportointresserade kan jag meddela att Spanien var i princip ensamma på plan när de vann VM-finalen mot Danmark med 35-19. Sedan blir det inte direkt sämre av att den danska melodifestiskvalen gick av stapeln i lördags och låten som vann heter Only teardrops. Så man kan enkelt sammanfatta den danska helgen med Only teardrops.
Det är sådana här dagar man är glad för den globala uppvärmningen. Det var -15 och en luftfuktighet på närmare 90 % och hur kallt hade det inte varit om vi inte haft den globala uppvärmningen?
Vi har alla olika sätt att hålla värmen i väntan på tåget. Det minst uppseendeväckande sättet är att vara lite sen så att man måste springa till tåget. Ett annat alternativ är att stå i fel ände av perrongen så att man måste springa till tåget. På Hyllie station var denna variant vanligt förekommande i morse. När tåget rullade in var det två som sprang utanför mitt fönster nästan halva perrongen. Om fönstret hade gått att öppna så hade jag gett dem sportdryck och gett dem tider så att de hade fått veta hur de låg till.
En annan variant som inte är så vanligt förekommande är gruppgympa. Vi hade funderingar på att få alla 20 på perrongen i Dösjebro att göra jumpin' jacks när tåget rullade in, men risken att lokföraren sett oss och struntat i att stanna var för hög, så vi avskrev det hela.
Idag är jag tidig för att jag åker med ett försenat tåg. Det låter konstigt, men en minut före jag anländer till Lund ska det gå ett öresundståg och om det är lite sent hinner jag med det och blir således tidig. Förresten, om jag är på jobbet i normal tid borde jag inte vara otidig då?
Hur som helst så åker jag just nu med ett försenat tåg på Öresundsbron. Strax innan Malmö var konduktören så vänlig och upplyste oss om förseningsorsaken "Vi är sena beroende på att vi var tvungna att stänga en dörr i Eslöv". Jag vet inte om dörrarna i Eslöv är svårare att stänga än andra dörrar och framförallt vilken dörr var det. Kan inte någon eslövsbo ta över ansvaret för att stänga den där dörren? Tänk om de stängde fel dörr i Eslöv. Så om ni hamnar Eslöv av någon outgrundlig anledning och finner en dörr som är stängd så vet ni i alla fall vem som stängt den.
Det går bra nu. Igår eftermiddag trillade det ned en kontaktledning mellan Malmö och Lund. Det finns bättre ställen att få totalstopp i trafiken på. I rusningstrafik går det ett öresundståg/pågatåg var femte minut i vardera riktningen och mellan dem så åker det några fjärrtåg och godståg.
Jag kom ända till Malmö från Köpenhamn och där pågick den nya hälsogiven Motionera i grupp under ledning av Trafikverket/Skånetrafiken och i gruppen ingick även tågpersonalen. För att aktivera så många som möjligt så stod det två öresundståg på spår 4 och två pågatåg på spår 3, som delar perrong med spår 4. Det första pågatåget var nästan fullt och hade destination Ängelholm och det bakre var också välfyllt med destination Höör, dvs båda skulle norrut. Det var utgångsläget. Första momentet i motionsstunden var att skylta om det bakre tåget till Simrishamn (så att det ska åka åt andra hållet) så att alla resenärer och personal kliver ut på perrongen, där det är fullt med folk sedan tidigare. Därefter ska alla som ska till Simrishamn, inklusive tågpersonalen, förflytta sig från andra perrongen till denna perrong. Vilket sker samtidigt som man skyltar om det främre tåget till Ystad så att alla som ska mot Ängelholm, inklusive tågpersonalen, kliver ut på den överfulla perrongen och Ystadsresenärer, inklusive tågpersonal, deporteras från den andra perrongen till samma perrong som halva Sjåne redan står på. Det såg ut som mindre välordnade militärtrupper som irrade omkring på ett minimalt excersisfält. Kaoset var totalt. Nu hade jag sådan tur att jag hittade min granne som ringt efter sin sambo, så vi köpte varsin kaffe och satte oss i ett lugnt hörn av Malmö C och inväntade personlig hemtransport.
Hur det gick för övriga resenärer har jag ingen aning om, men situation perrongen påminde om valfri film där folk försöker fly undan ett krig och familjer tappar bort varandra. Rykten gör gällande att det kom några ersättningsbussar, men det behövs minst två bussar per tågvagn och det går som sagt var ett tåg, med åtta till tolv vagnar, var femte minut så det behövs minst 100 bussar i timmen i vardera riktningen. Det är väl inte så svårt att fixa fram på ett ögonblick i rusningstrafik, eller?
Spåren är inte helt öppna än, så jag fick byta i Kävlinge och Öresundståget svägde höger och körde via Lomma istället för Lund på vägen till Malmö.
Ett snobbturistpar klev ombord på Kastrup. Jag satt ensam i MIN vanliga fyrsits och fyrsitsen på andra sidan var tom. Varför sätter de sig på var sin sida av gången? Har de bråkat på semestern? Har någon av dem lite tveksam hygien? Varför? Turister. Med lite tur så har de inte första klass-biljett, men då behövs en kontroll för att lösa det. Har jag otur så sitter hon, som sitter på andra sidan, på en bokad plats och då flyttar hon säkert till MIN fyrsits när hon blir vräkt. Men annars går det bra.
Tröghetslagen i kollektivtrafik går ut på att det måste gå en viss tid innan korrekt information ges. Sträckan Lund-Malmö drabbades av tröghetslagen i morse. Redan vid bytet i Lund räknade jag ut att det var enkelspår på någon del av sträckan då alla tåg från Malmö var försenade, men inga åt det andra hållet. Efter att vi hade tuffat en bit mot Malmö så kläckte tågets robotröst ur sig att vi körde med lägre hastighet för vi hade ett långsammare tåg framför oss. Tåget framför oss var mitt pågatåg som avgick sju minuter före oss helt enligt tidtabell. Det dröjde inte länge förrän vi stod stilla och konduktören meddelade att vi stod stilla vid en signal och väntade på grönt ljus. Efter en stund så tuffade vi vidare till nästa signal och när vi stannade där så kläckte de ur sig att det var växelfel och enkelspårstrafik på en del av sträckan. No shit, Sherlock! Egentligen så var all information korrekt, men varför dra ut på sanningen? Har de en dramatisk ledare på Trafikverket/Skånetrafiken som lever ut sina regissörsdrömmar? Om man som resenär fick veta sanningen direkt så kunde man planera eventuella alternativvägar och förvarningar om sen ankomst lite bättre, men kundens "slutprodukt" är kanske inte intressant så länge man inte ljuger.
Man vet att det är måndag när det sitter minst en zombie per fyrsitsare i första klasskupén. Alla andra mornar är det inga problem att få en egen fyrsitsare. Denna måndag är inget undantag. Måndagszombierna har lite olika stil.
Han snett emot mig i samma fyrsitsare har grundpositionen för sova på tåg. Han halvsover med huvudet lutat mot jackan som hänger på väggen. Anledningen till att han halvsover är att väckarklockan på hans telefon ringde för fem minuter sedan.
På andra sidan gången har vi sova-med-huvudet-mot-nackstödet-med-öppen-mun. En farlig position. Den brukar ofta vara förstadiet till snarkning alternativt dreggel i mungipan.
Snett bakom mig på andra sidan gången har vi ryggen-mot-väggen-benen-på-sätet-med-gamnacke. Denna position kan kombineras med försök att hålla huvudet upprätt vilket endast medför att man ser ut som en blandning av en headbangande hårdrockare och Stewie Wonder.
Den enda position som saknas är huvudet-mot-nackstödet-utan-skor-med-fötterna-på-sätet-mittemot.
Jag är väldigt sugen på att lägga iväg en kraftfull och högljudd nysning för att se hur de olika positionerna utvecklar sig, men det kanske saknas hjärtstartare ombord så vi skippar det.
På Facebook så delas flitigt en länk till en artikel om en man som klappat en kvinna, som han är ytligt bekant med, på brösten inte en gång utan två gånger när de möttes i en simbassäng. Det finns ju vissa oskrivna regler som vi följer, t.ex. släppa av folk från tåget innan man påbörjar ombordstigning, inte sätta sig bredvid någon på bussen om det finns tomma tvåsitsare. Vad gäller beröring så gäller följande:
Hur man får beröra en person beror på två saker, hur väl man känner varandra och i vilken miljö man är. Okända personer får endast klappas på axeln och endast i syftet att påkalla uppmärksamhet. Ju mer man känner varandra och ju privatare platsen är desto större är den tillåtna ytan. För t.ex. rattklappning så krävs en sexuell relation mellan parterna och en relativ privat miljö. Det finns dock vissa undantag . I ett packat tåg så tillåts omedveten beröring av okänd, men att vidröra någon med handen (eller andra mer eller mindre utstickande kroposdelar) räknas aldrig som omedveten beröring.
Om vi rattar tillbaka till mannen i bassängen så verkar hans gräns för vad som få beröras i respektive miljö skilja sig lite från min. Om det är okej att tafsa på ytligt bekanta i publik miljö vad får man då göra på okända i privat miljö?
Den trogne bloggläsaren kommer ihåg att jag hade en dialog med en hundägare som hade med sig hunden i första klass-kupén där det inte är tillåtet att ha hundar. Idag var det dags igen. Det kommer tre tjejer, varav en har hund, på stationen före Kastrup och sätter sig i fyrsitsen mittemot mig. Jag ber henne vänligt att ta ut hunden ur kupén. Hon argumenterar inte utan lämnar kupén med hunden. När vi börjar rulla så säger de två tjejerna och två killar ytterligare "Nu kör vi" och plockar fram reflexvästar som det står Tull på. Tjejen med hunden återvänder och hunden har också en väst som det står Tull på. Så jag "slängde ut" tullaren ur kupén.
Att det finns gemensam DNA hos människor och hundar kan det väl inte råda något tvivel om med tanke på springande efter fordon i kollektivtrafik. I Lund i morse var det tydligen en som utmärkte sig lite extra. När vi rullade ut från stationen gav tågvärden oss en genomgång av ombordstigningsproceduren. Han var extra tydlig när han kom till "När tågpersonalen blåst i visselpipan så får ingen av- eller påstigning ske. Vilket innebär att det är försent att börja springa då och än mer onödigt då det går ett tåg var sjätte minut mellan Lund och Malmö så här dags.". Dagens Forrest sprang definitivt i onödan. Tåget vi åkte med var sex minuter försenat, så det kan inte vara för att han måste med detta tåget för då borde han ha stått och väntat i minst sex minuter på perrongen. Om Forrest hade haft lite koll på läget så hade han insett att nästa tåg i samma riktning avgår fyra minuter senare och istället för bli anfådd och svettig så hade Forrest kunnat ta det lugnt och tagit nästa tåg, men hundgenerna går inte att bromsa.
Jag råkar vara begåvad med ett förnamn som finns både i Sverige och i Danmark, men det uttalas inte riktigt på samma sätt. Om jag försöker skriva det på svenska så att en svensk skulle uttala det på samma sätt som en dansk så skulle det bli Täjje med ett kort e som nästan låter som ett ö. Idag så felanmälde jag min bildskärm på jobbet och en tekniker ringde upp mig och samtalet inleddes så här:
- [Företagsamn], Tage [Efternamn]
- Er det Täjje?
-Ja, det är Täjje.
Under en bråkdel av en sekund funderade jag på att antingen svara
- Nej, det är Tage
eller
- Ja, det var ju det jag sa. Lyssnar du inte på vad jag säger?
Men jag insåg att samtalet kanske inte tagit en riktning som gagnat någon av oss och anpassade mig eller bevarandet av freden i Roskilde.
Under min period i Danmark så har jag genomgått några faser i hur jag reagerar på danskarnas uttal av mitt namn:
- Oförstående - Jag fattade inte alls att de menade mig när de sa Täjje
- Överreagerande 1 - Vi bör ta uttalas "Vi må täjje" på danska
- Överreagerande 2 - Flera tak uttalas "Flere täjje" på danska
- Stabilisering - Jag märker skillnaden på Tage, ta och tak, dvs Täjje, täjje og täjje
- Humor - Jag börjar använda de andra täjje i meningar
Just nu befinner jag mig i humor med de jag känner och stabilisering med okända. De må tage en tid inden jeg bruger humor ved alle.
Varning för ett surt det-var-bättre-förr-inlägg.
Det har blivit populärt att ta bort kontantförsäljningen av biljetter i kollektivtrafiken. På alla stationer finns det en apparat där du kan köpa en biljett, men om du inte har det speciella tuteliblipp-kortet så kan du bara köpa en svindyr enkelbiljett. För att få ett tuteliblipp-kort så måste du uppsöka ett av våra premium club partner som ligger femton minuter med tåg och minst lika många minuter ytterligare med buss. Man måste alltså köpa en dyr enkelbiljett och åka en halvtimma med kollektivtrafiken för att kunna köpa en rabatterad biljett, typ 10-resor eller liknande. Om du har ett tuteliblipp-kort och råkar ut för en försening så får du ett värdebevis på halva enkelbiljettspriset. Det låter väl bra, men för att lösa in det så måste man åka till premium club partnern när man ska fylla på ditt tuteliblipp-kort. Och premium club partnern ligger två stationer och en buss bort.
Nu får man inte glömma bort att du kan köpa en biljett via mobilen, men man måste vara registrerad hos ett företag innan du kan köpa biljetten och för närvarande kostar tjänsten ingenting. Nyckelorden är för närvarande.
Hur svårt ska det vara att köpa biljett? Jag saknar tiden när jag kunde lägga fram pengarna på busschaufförens växlingsbord och säga vad jag ville ha och fick det. Tur att det finns kurser med praktik i hur man köper biljett: http://www.sydsvenskan.se/skane/kurs-lar-dig-kopa-bussbiljett/.
Fotnot: Tuteliblipp-kort heter jojo-kort i Skåne och från och med första mars (eller var det april) kommer det inte att finnas något ombud som säljer jojo-kort vid Landskrona station eftersom Skånetrafken ville sänka ersättningen till ombudet, som varit oförändrad sedan 2001.
I dagens City påstår en krönikör att kanadensiska forskare har framställt syntetisk avföring. Butterix har väl sålt sådant i årtionden, eller? Nu verkar det dock som om forskarna hade tänkt använda det till att stabilisera bakteriefloran i tarmsystemet, men jag är skeptisk. Uppfinningar brukar inte alltid användas till sitt ursprungliga syfte. Det lär inte dröja länge förrän någon har tagit fram syntetisk hästskit och lägger ut den på cykelbanor. Vi får väl hoppas att dem syntetiska hästskiten har bättre egenskaper än originalet. I helgen har vi fått minusgrader för första gången sedan före jul. Det innebär att hästskitarna på cykelbanan övergår från halkrisk till stora gupp, men största problemet är i övergångsfasen mellan de två lägena och helst om det snöar samtidigt. Tänk er en marginell upphöjning i snötäcket som först lyfter framhjulet lite lätt för att sedan snabb sjunka ned i en massa med en viskositet mellan fast och, eh, mindre fast. Denna mindre fasta massa har samtidigt lägre friktion än omgivande materia, vilket kan medföra att riktningen för ekipaget snabbt kan förändras utan föregående varning. För oss som cyklar samma sträcka dagligen är detta ett mindre problem då det är lätt att memorera var hindren finns, men om det börjar dyka upp syntetiska hästskitar kan förekomsten börja variera kraftigt och det blir svårare att minnas var hindren är. På sikt kan även den syntetiska hästskiten sprida sig in till städerna och memilerna få problem. Så se upp för syntetisk skit. Äkta vara är att föredra.
När man åker tåg så kan mam roa sig med att sova, fejsbocka, blogga eller läsa tidningar. I tidningar finns det insändare och storleken på problemen som dryftas på insändarsidorna har en direkt koppling till tidningens pris. Så i gratis tidningarna så dryftas ofta "dagens I-landsproblem". Här kommer en kort sammanfattning av veckans debatter:
- Ska man gå på höger eller vänster sida på en gångbana. Det hela började med en som gnällde på de som gick till vänster och hade som huvudargument att om alla gick på höger sida så krockar man inte. Om man frekvent krockar när man går är det nog inte frågan om vilken sida man går på utan uppmärksamhet, kommunikation och smidighet som saknas.
- Hygien i kollektivtrafiken. Varför kan man inte duscha innan man åker tunnelbana?
- Posten behandlar Skarpnäck styvmoderligt på grund av att de inte bor rika personer där. Insändaren kräver ett svar och nöjer sig inte med standardsvaret att det är felsorterat eller fel postnummer på paketet.
Det gick sakta mellan Lund och Malmö idag. Någonstans mitt på sträckan så fick vi information om att vi körde långsamt beroende på banarbete. När den nya personalen hade kommit ombord i Malmö så hälsade de nya resenärer välkomna och bad om ursäkt för att vi var försenade beroende på ett signalfel i Åkarp. Jag misstänker dock att det är fråga om ett kommunikationsfel då man inte synkroniserat sina bortförklaringar.
Som alla känner till så finns det en hel del oskrivna regler om hur man ska bete sig i samhället. Det är till exempel olämpligt att fisa ljudligt i en full hiss, men att lägga en ljudlös och blänga anklagande på någon är helt okej. Att prata med en medresenär som man inte känner är också tabu. Dock finns det tre undantag:
- "Du sitter på min plats"
- "Ursäkta" - när man ska klämma in sig till fönsterplatsen
- Allmänt raljerande när tåget/bussen är försenad
Igår så råkade jag ut för en som inte alls hade koll på läget. Han började med att sätta sig mittemot mig, trots att platsen diagonalt mot mig var ledig. Redan här började jag oroa mig för vad som skulle hända under resten av resan och mycket riktigt så dröjde det inte länge förrän nästa snedsteg. Han petade mig på armen och pekade sedan på tidningen på bordet och frågade "Din?". Snacka om socialt inkompetent. Alla vet att man greppar tidningen försiktigt och om man inte fått någon reaktion inom en halvsekund så är det okej att ta tidningen. Att tilltala någon är ett stort övertramp och att dessutom peta på någon är, är... Jag saknar ord.
Idag så hände de nästan samma sak. En herre som satt på andra sidan gången frågade om han fick läsa min Metro. När han läst ut den så frågade han om min City. När den var utläst kommenterade han att det stod inte mycket i tidningarna för att sedan fråga om nästa station var Tårnby. Inte nog med att han tilltalat mig fyra gånger utan han hade mage att säga "Hej då" när han klev av på Ørestad. Det här börjar på att bli ett stort sammhällsproblem. Folk snackar om den globala uppvärmningen och miljön, men att vi asociala resenärer kränks dagligen bryr man sig inte om. Vi sitter tysta och lider. Tänk vilka krafter som skulle frigöras om vi alla asociala resenärer skulle börja prata med varann. Den asociala revolutionen kommer, sanna mina ord.
Med jämna mellanrum dyker det upp folk med boskapsklassbiljetter i första klass. På morgonen är det ofta ett par eller en familj som ska till Kastrup. Idag är det ett par i 60-års åldern. När detta inträffar så är det alltid någon i sällskapet som upptäcker att de sitter fel och någon som viftar bort problemet. Om det är en familj så är det alltid barnen som upptäcker problemet, mamman oroar sig och pappan ignorerar felsittningen. I händelse av att det är ett par så är det kvinnan som upptäcker och mannen ignorerar. Om felsittarna ska flytta på sig innan konduktören flyttar på dem beror på vem som bestämmer i familjen. I dagens par så var det herrn i huset som bestämde tills konduktören visade var skåpet skulle stå.
Som de flesta redan vet så är ena halvan av första klass-kupén bokningsbar och den andra halvan är för oss obokningsbara. Nu känner inte alla till det och obokningsbara människor sätter sig emellanåt på bokningsbara platser. Så även denna dag. Från København H till Kastrup var vi endast två i första klass-kupén, jag på den obokningsbara sida och en man på den bokningsbara sidan. På Kastrup kliver det ombord ytterligare en man och ingen fler. Inte till första klass i alla fall. Rent slumpmässigt statistiskt så borde det vara 50 % chans att han har en bokade biljett. Om han nu har det så finns det 10 bokningsbara platser och då borde det vara 5 % chans att han har just den där platsen som den andre mannen har, eller hur? Det gäller om vi snackar sannolikhet, men nu är Murphy med på tåget för de enda ord som har yttrats i kupén förutom konduktörens "Kort och biljetter, tack" är "Ursäkta, du sitter på min plats".
Så fort semestrar och jullov är över så uppstår det kaos i kollektivtrafiken. Helt plötsligt ska alla infria något nyårslöfte och börja åka kollektivt. Det hela började redan vid cykelparkeringen. Något stolpskott hade parkerat vid min lyktstolpe och detta stolpskotts cykel var nog mindre värd än hänglåset som satt i kedjan som höll fast den i lyktstolpen. Nu skulle man kunna tro att jag kunde parkera vid lyktstolpe två, men icke. Där stod en cykel vars dyraste del måste ha varit ventilgummit. Man vågar ju inte parkera cykeln vid dessa cyklar då man inte vet var de varit och vilka smittsamma sjukdomar de har. Tänk om min nya cykel drabbas av dubbelsidig ventilhattsinflammation. Så det fick bli lyktstolpe tre, dvs den sista innan kommungränsen.
