Sociala närmanden

Som alla känner till så finns det en hel del oskrivna regler om hur man ska bete sig i samhället. Det är till exempel olämpligt att fisa ljudligt i en full hiss, men att lägga en ljudlös och blänga anklagande på någon är helt okej. Att prata med en medresenär som man inte känner är också tabu. Dock finns det tre undantag:
- "Du sitter på min plats"
- "Ursäkta" - när man ska klämma in sig till fönsterplatsen
- Allmänt raljerande när tåget/bussen är försenad
Igår så råkade jag ut för en som inte alls hade koll på läget. Han började med att sätta sig mittemot mig, trots att platsen diagonalt mot mig var ledig. Redan här började jag oroa mig för vad som skulle hända under resten av resan och mycket riktigt så dröjde det inte länge förrän nästa snedsteg. Han petade mig på armen och pekade sedan på tidningen på bordet och frågade "Din?". Snacka om socialt inkompetent. Alla vet att man greppar tidningen försiktigt och om man inte fått någon reaktion inom en halvsekund så är det okej att ta tidningen. Att tilltala någon är ett stort övertramp och att dessutom peta på någon är, är... Jag saknar ord.
Idag så hände de nästan samma sak. En herre som satt på andra sidan gången frågade om han fick läsa min Metro. När han läst ut den så frågade han om min City. När den var utläst kommenterade han att det stod inte mycket i tidningarna för att sedan fråga om nästa station var Tårnby. Inte nog med att han tilltalat mig fyra gånger utan han hade mage att säga "Hej då" när han klev av på Ørestad. Det här börjar på att bli ett stort sammhällsproblem. Folk snackar om den globala uppvärmningen och miljön, men att vi asociala resenärer kränks dagligen bryr man sig inte om. Vi sitter tysta och lider. Tänk vilka krafter som skulle frigöras om vi alla asociala resenärer skulle börja prata med varann. Den asociala revolutionen kommer, sanna mina ord.