Jag vill, jag vill, jag vill

Jag vet inte om det var en okänd bloggläserska som klev på i Hyllie i morse eftersom hon så gärna ville sitta i första klass. Hon såg betydligt äldre ut än en treåring, men beteendet hade slående likheter.

Tågvärd på lättförståelig skånska: Din biljett gäller för andra klass, så du måste flytta dit.
Resenärska på danska: Dörrarna in till andra klass fungerar inte.
Tågvärd på danska: Jo, de fungerar.
R: Nej, de fungerar inte. Det står ju två i foajén.
T: Dörrarna fungerar och du måste flytta dig.
R: Nej, jag ska ju bara åka en station.
T: Det spelar ingen roll. Din biljett gäller inte här och du måste flytta på dig.

Resenärskan följer motvilligt tågvärden ut ur kupén och fortsätter att argumentera för att hon ska få sitta i första klass. Tyvärr hörde jag inte allt då de icke fungerande dörrarna fungerade och stängdes efter dem.

Jag är lite orolig för att jag startade en kedjereaktion i går när jag rubbade cirklarna för hon i orange jacka med kaffemugg. Tänk om hon rubbade någon annans cirklar, som i sin tur rubbade någon annans, som i sin tur osv och slutligen rubbades den här resenärskans cirklar.

Jomensåatt

Jag lämnade jobbet lite sent så det var till att ta det långa benet före till stationen. Rusar i klassiskt brevbärartempo ner för trappan och kastar mig med en knapp minuts marginal in genom det första dörrparet och vidare in i första klass kupén som dagen till ära är längst fram. Dörren in till lokföraren är öppen, men det saknas en väldigt väsentlig detalj där inne, lokföraren. Det var han som jag sprang förbi i trappan.
När lokföraren äntligen pallrat sig in i hytten och svarat i telefonen som ringt ilskna signaler hoppas man ju att hann fått en lätt utskällning för sen ankomst och att vi är på väg, men icke. Så fort samtalet är avslutat kungör han i micken att det är ett trasigt tåg på vägen ut mot Kastrup och han vet inte när vi får åka. Helt perfekt för mig som har sex minuter på mig att byta i Lund. Vi åker nio minuter sent från Hovedbangården och kryper fram i vänstertrafik halva vägen till Kastrup för att vara fjorton minuter sen från Kastrup. Jag tror att jag kommer att få vänta i Lund på nästa tåg. Men annars går det bra.

I gamla hjulspår

Jag åker en timme senare än vanligt beroende på att frun åkte på tjänsteresa tidigt i morse och överlät dagislämningen till mig. Detta verkar ställa till det för en del resenärer. När jag, som jag alltid brukar, gick runt hörnet och hämta gratistidningarna så fastnade en kvinna med en kaffemugg i sina hjulspår. Hon brukar tydligen svänga snävt runt tidningslådan och rusa uppför trappen, men det funkade tydligen inte idag. Under tiden som jag försökte feppla lös ett ex, och alla vet ju att det tar en stund att feppla lös endast ett ex, så hade jag en mage täckt av en orange jacka cirka tio centimeter från mitt ansikte. När jag tittade upp kändes det som om jag stod nedanför en orange skyskrapa med en kaffemugg monterad på en arm. Hela sekvensen tog nog bara två, tre sekunder, men fullt tillräckligt för att situationen skulle kännas fel. Tänk om jag rubbade hennes cirklar totalt och det går ut över någon av hennes kollegor. Om någon som läser detta drabbas av en labil kvinna med orange jacka ber jag så mycket om ursäkt. Det var inte meningen och jag ska göra allt för att det inte ska upprepas.

Multinationellt

På Kastrup drällde det in en hel hop med norska turister, så nu sitter man som ensam svensk bland en massa norrmän på ett tåg i Danmark. Det blir lite förvirrande när man har öronen inställda på danska, skånska och svenska och det fullkomligt flödar av norska kempehurtige meningar.

Skönt att åka utomlands

I morse var det minus två och ett tjockt islager på cykelsadeln. Då är det skönt att åka utomlands till ett varmare land. Det är nämligen två plusgrader i Köpenhamn just nu.

Nytt månadskort

Att köpa nytt månadskort kan vara tungt. Speciellt om det kostar lika mycket som min första bil gjorde. Eftersom jag jobbat med ekonomi i ett stort företag i en massa år så räknar man givetvis på kostnad per resa, värdet av en resa, extra värdet som första klass ger och slutligen ger det tillräckligt "bang for the buck". Just nu ligger jag ganska optimalt med köpande av månadskort. Det gamla gick ut i tisdags, jag jobbade hemifrån igår och det nya gäller till en fredag. Rätt så optimalt ur en ekonoms perspektiv. Ur en hypokondrikers perspektiv är dock varje inköp av ett månadskort ett enda stort moln av beslutsvånda. Givetvis gör sig alla kända och okända krämpor sig påminda. Det där viruset som kom från nysningen som någon gjorde i andra änden av tågvagnen förra veckan kommer att bryta ut. Visst kändes det lite jobbigt att cykla till tåget i morse och det beror givetvis på att någon sjukdom kommer att bryta ut inom en snar framtid. Och om man är sjuk så kommer kostnaden för varje resa att stiga och då skiter sig hela affärskalkylen. Kombinationen hypokondriker och ekonom är helt enkelt ingen hit när man köper månadskort som kostar som en bil.

Träna med DSB

På sjuttiotalet fanns det Träna med TV, på åttiotalet Gymping och nu har Danmark tagit konceptet in i tiotalet. Träna med DSB (danska SJ). Eftersom folk har mer stillasittande arbeten och rör sig mindre måste befolkningen aktiveras i det dagliga livet. DSB har tagit sig an pendlarna genom att så sent som möjligt annonsera spårbyten samt att det nya spåret är vid en annan perrong. För mig som har min arbetsplats i kvarteret bredvid Hovedbangården och kommer 2-3 minuter före avgång till perrongen innebär det att jag läser på informationsskärmarna att tåget går från spår 6. I samma stund som jag sätter foten på perrongen startar högtalaren som förkunnar att tåget har fått ändrat spår till spår 4, dvs perrongen bredvid. Som gammal brevbärare har jag yrkesskadan att det går inte att gå sakta i en trappa utan det ska vara ett högt tempo. Så det blir full fart uppför den trappa, som jag nyss rusat nerför, och sedan nerför trappan bredvid. En modern tappning av "idioten" helt enkelt. Dock tror jag att DSB skulle rikta in sig på en annan målgrupp, turisterna. De ser så slutkörda ut att de verkar behöva en semester efter ett enkelt spårbyte.

30 000 nybörjare

Skånetrafiken roar sig med ett experiment. De har delat ut c:a 30 000 pendlarkort som gäller i två veckor. Så det är stor risk för ulvar i fårakläder den närmaste tiden. Om de skickat med en reflexväst, neongrön toppluva eller en kabinväska hade man kunnat urskilja dessa turister utklädda till pendlare. Hur ska vi pendlare ha en chans att parera för deras karakturistiska (läs ordet en gång till så att du är säker att du läste rätt) beteende? De kommer att bli omkullsprungna, kastade arga blickar på och inte minst nedtrampade. Normalt sett finns det en terrorbalans mellan turister och pendlare. Under sommaren och jullovet ökar antalet turister markant, men samma markanta minskning märks på antalet pendlare. Jag tror inte att man riktigt insett vilka konsekvenser det här kan få för världen. Ett rubbande av turist-pendlarbalansen kan snabbt sprida sig över hela världen och skapa ett kaos av aldrig tidigare skådat slag. Tänk om alla bilister i Calcutta skulle få för sig att ta tåget, alla amerikaner lämna bilen hemma eller alla kineser ta bussen i stället för cykeln. Det skulle bli kaos. Ragnarök kommer allt närmare. Jorden kommer att gå under och bara för att Skånetrafiken ska experimentera.

Trasiga dörrar

Ett inte allt för ovanligt fel på öresundstågen är trasiga dörrar. Nu är det så pass bra funtat att man kan se på den elektroniska skylten ovanför dörrarna att de är trasiga. Fast det stämmer inte riktigt. Den elektroniska skylten visar samma sak på båda sidor oavsett vilket dörrpar som är trasigt. Idag är dörrparet längst fram till höger som är trasigt och framför det finns bara första klass-kupén och lokförarhytten. Som tur är så var påstigningen på København H till vänster och avstigningen i Lund brukar även den vara till vänster. Så jag kommer på och av utan att behöva vandra genom boskapsklass. Det är ganska skönt att sitta helt ensam i kupén och höra kunduktören ropa ut att det finns sittplatser längre fram i tåget. Det är med andra ord trångt längre bak i boskapsklass. Tur för dem.

På Kastrup är perrongen till höger om tåget, så dörrarn bakom mig öppnar sig inte oavsett hur mycket man trycker på knappen. Att förstå det tar en lång stund för de förväntansfulla turister som ställer sig i klump vid dörren efter att ha kikat in i första klass-kupén när vi sakta gled in på perrongen. Det leende, som de hade när de såg hur många tomma platser det var och började drömma om att kunna breda ut sig och sträcka på benen, byttes snabbt ut mot en panikartad blick följt av något som närmast kan liknas vid en blandning av en knattefotbollsmatch där alla spelare är vid bollen och en husvagnskaravan som irrat in sig i en återvändsgränd. Alla turister försökte på ett givet kommando snabbt vända sig om 90 grader till vänster med sina väskor på släptåg och snabbt ta sig mot nästa dörr. Jag vet inte om alla överlevde, men ett visst svinn får man räkna med.

Saker man kan göra ombord på tåget

Det verkar som om det blivit någon form av allaktivitetshus i kupén. Bland de jag kan se så förekommer...
...musiklyssning
...musiklyssning så att vi andra hör
...tidningsläsning
...arbetande på ipad
...bokläsning
...ätning av macka inslagen i aluminiumfolie
...sminkning
...virkande av något som antingen ska bli två likadana babymössor alternativt en BH

Trots att det är fredag så saknas den där stressade turisten med tillhörande äkta hälft, men de dyker väl upp framåt eftermiddagsturen.

Riskfördelning

Om du har en stor och tung väska som du knappt orkar lyfta upp på bagagehyllan och den dessutom knappt ryms på bagagehyllan så bör du placera den ovanför någon annan. Åtminstone verkar turisten på andra sidan gången tycka att det är en bra idé.

Optimisten

Jag har precis satt mig ombord på ett överfullt Öresundståg. Det är så fullt att det inte är fisutrymme ens i första klass. Enligt uppgift så blev förra tåget inställt och då ska man ha i åtanke att hälften av tågen är inställda på grund av banarbeten. När vårt tåg har stängt dörrarna en minut efter tidtabell så kommer det en turist med tillhörande resväska rusande mot första dörren. Det tar väl 10-15 sekunder från det att dörrarna stängts tills tåget börjar rulla. Turisten hinner med hela den desperata repertoaren som man kan tänka sig när man över allt annat önskar att dörrarna ska öppnas.

Den självklara knapptryckningen.

Den distinkta knackningen a la besökare på kontor. Som om turisten trodde att någon av de packade sillarna skulle kunna trycka ned ett dörrhandtag och öppna dörren tillsammans med ett glatt "Välkommen ombord".

Den brutala bankningen a la storasyster som försöker ta sig in i lillebrors rum efter att han har snott hennes dagbok.

Ingen av ovanstående fungerade. Den stressade turisten hann inte med och tyvärr så varken såg jag eller hörde fortsättningen, men en kvalificerad gissning är väl ett antal väl valda ord med tillhörande kung fu-sparkar.

Dagens sport: Synkroniserat balanssteg

Tänk er ett pågatåg i rusningstrafik.

Tänk er att pågatåget består av ett tågsätt.

Tänk er att ni sitter på en fönsterplats och kan se längs hela tåget.

Tänk er att det står folk överallt, även i gångarna. Ja, det går att stå i gångarna. Det är bara så att stockholmarna inte fattat det.

Tänk er att det är så fullt att om någon fiser så öppnas dörrarna av övertrycket.

Tänk er att tåget gör en kort inbromsning som är en aning för hård.

Tänk er att alla som står tar ett steg i tågets färdriktnig exakt samtidigt. Så exakt att tamburmajoren i Arméns musikkår skulle få en tår i ögat för den enorma taktkänslan.

Jag vet inte vad som hände med den som stod längst fram. Den borde inte ha kunnat ta ett steg framåt. Den verkar inte ha släppt en brakare heller, eftersom dörrarna inte öppnades. Med lite tur så fanns det någon volumiös på vägen som absorberade balanssteget.

Respektlöshet från marknadsundersökare

Mellan Köpenhamn C och Kastrup kom en marknadsundersökare, som snackade svenska och påstod sig arbeta för Öresundståg, och delade ut enkäter till slumpvis utvalda passagerare. Två danska tjejer bredvid mig fick en och när de såg att de fått en enkät på svenska så ville de lämna tillbaka den. Marknadsundersökaren svarade att ni är ju ändå grannar och skrattade. Det tycker jag är respektlöst. Om danskarna skulle behandla oss på samma sätt som han gjorde skulle de inte bry sig om att överge sina räknetal när de ska ta betalt av oss svenskar. Vi skulle bi så totalt borta i ett hav av halfjärser och halfemser och danskarna skulle bara skratta och säga vi är ju grannar så det är väl inget problem.

Nä Öresundståg, om ni ska agera på båda sidor om gränsen så måste ni acceptera att vi är tvåspråkiga och inte skratta bort de problem som passagerarna uttrycker. Jag tror inte att vi svenskar skulle uppskatta om tågvärdarna ropade ut på danska "Næste Lund. Tog mod Ängelholm fra spor seks klokken seisten seks og haltreds.".

Första klassens idiot

Det finns bra hundägare. Det finns hundägare. Det finns idioter till hundägare och idag träffade jag på en ny kategori: Första klassens idiot till hundägare.

Jag är pälsdjursallergiker och har ganska måttliga problem. Då det gäller hundar får jag vara försiktig med att gosa med dem och vissa raser, oftast strävhåriga, ger mig lättare andningsproblem. Det känns tjockt nere i lungorna helt enkelt.

Ute på bron började det kännas lite tjockt nere i lungorna. Eftersom det var ganska mycket folk i tåget (det var ståplats ända in i första klass) och det var kallt ute så tog jag det för att det var dålig luft i vagnen, vilket kan hända när det är trångt. När folket som ska stiga av på Kastrup börjar räta på sig hörs det ett kraftigt hundskall i kupén följt av "De är snälla". Det visar sig att det är en herre med två stora strävhåriga hundar som står i gången strax bakom där jag sitter. För att du ska få en bild av herren i fråga så kan du ta alla dina fördomar om hur en person som bor på Lidingö eller Östermalm ser ut, dvs en riktig snobb med överrock, varenda hårstrå liggandes rätt, näsan i vädret och med en överlägsen blick. Jag hoppas att snobben med tillhörande hundar ska hoppa av på Kastrup, men inte då. När det är dags att lämna Kastrup kommer dessa två hundar in i kupén igen. Eftersom hundar endast får vistas i mitten av tåget och jag börjat känna av dem säger jag till snobben "Kan du ta ut hundarna ur kupén. Jag är allergisk.". Snobben svarar "Jag har bokat plats här.". Nu inser jag att han inte bara är en snobb, utan en idiot till snobb, så jag får köra med en vit lögn när hela kupén har börjat titta åt vårt håll. "Jag tror inte att du vill att jag ska få ett astmaanfall här. Så ta ut hundarna ur kupén.". Jag har inte astma, så jag kan inte få ett astmaanfall, men jag tycker inte om att ha tungt att andas i alla fall. Snobben mumlar nått om att han tar ut hundarna i foajén och att han har minsann biljett för första klass. När snobben med tillhörande hundar har lämnat kupén så säger dansken som sitter mittemot mig att han också är allergisk och tycker att det var bra att jag avhyste snobben.

Nu skulle man ju kunna tro att historien slutar här, men icke. Snobben ska stiga av på København H, precis som jag och när jag passerar honom i foajén så mumlar han "Du har inte ens första klass biljett". Jag ignorerar det hela och när vi klivit ut genom dörrarna pekar jag på skylten med en överstruken hund, som de allra flesta vet betyder att det är förbjudet att ta ombord hundar på den vagnen (ledarhundar undantagna). Det är nu som snobben uppgraderas till första klassens idiot. Han upprepar "Du har i alla fall inte första klass biljett" och försöker gå iväg. Jag tar tag i hans axel med höger hand och tar upp mitt månadskort med vänster hand och håller upp det framför honom samtidigt som jag säger "Read it and weep". Snobben mumlar nått ohörbart, men det var definitivt inte något som kunde tänkas vara tillstymmelse till "Ursäkta". Jag ångrar att jag inte slog vad med honom om att jag hade första klass-biljett för så säker som han var och med tanke på vilken idiot han var så hade han ju satt emot. Den siste idioten är inte född än.

Yrvaken turist

När jag kliver ombord i Lund så sitter det en person i varje fyrsits utom  där min plats är. Där är det tomt. Jag sätter mig ned på min plats. I båset diagonalt över gången har en sovande turist ockuperat hela båset. Han sitter på en av gång platserna med huvudet lutat bakåt och vidöppen mun. Det är bara en tidsfråga innnan saliven rinner i mungipan. Ryggsäcken ligger på sätet bredvid. Fötterna, utan skor, uppe på sätet mittemot och någon form av täcke över benen. Själva resväskan står strategiskt placerad under bordet så att den tar upp benutrymmet för båda fönsterplatserna.

Precis när jag har satt mig vaknar ockupanten med ett ryck. Han tittar yrvaket sig omkring. Han ser förvirrad ut som om han inte vet att han är ombord på ett tåg. Han tittar minst lika förvirrat ut genom fönstret. Han tittar på sitt armbandsur. Han tittar länge på sitt armbandsur. Är klockan mer än kvart över sju? Har vi passerat Kastrup? Vad är klockan? Har jag försovit mig? Var är jag? Det syns lång väg att han inte är riktigt på banan. Han tittar ut genom fönstret. Ser utsikten dansk ut? Var är jag? Man ser på honom att hjärnan sakta men säkert processar ifatt all information som den inhämtat. För honom känns det nog som en evighet, men för oss som ser det panikslagna uppvaknandet har det bara gått 7-8 sekunder sedan han öppnade ögonen med ett ryck. Att försova sig på tåget och missa flyget är nog ingen hit eller ens känslan av att man har gjort det.

Första klass-bingo

Jag börjar bli bra på första klass-bingo. På Kastrup klev det på ett äldre par med varsin gigantisk resväska. De baxar sig längst in i första klass och parkerar väskorna vackert i gången. Mer klockrena boskapsklassare finns inte, utan det är bara en tidsfråga innan de upptäcker att de sitter fel eller blir påkomna av en konduktör.

Tåget hinner precis börja rulla när mannen rätar på sig och börjar baxa iväg sin väska. Eftersom frun sitter kvar börjar jag tvivla på min förmåga och börjar misstänka att han insett att väskor ska parkeras på väskparkeringe. Men 7,3 sekunder efter att mannen rätat på sig rätar kvinnan på sig och börjar baxa väskan mot boskapsklass. Jag får kämpa för att inte skrika "Bingo"...

Turistpropp

När en hel familj ska åka på semester så blir det en hel del bagage. Det finns i mitten av varje tågsätt en vagn anpassad för barnvagnar, cyklar och de med mycket bagage. På så sätt slipper man att hela familjer står vid utgångarna och täpper till. Det förutsätter dock att familjer med mycket bagage förstår skyltarna på tåget, vilket inte alla familjer kan. Just idag är det två sådana familjer i "min" utgång. De är dessutom rätt så högljudda av sig och någon av dem har en utstickande kroppsdel som får dörröppningsfotocellen intill vår kupé att reagera. Det väller in lösryckta högljudda fraser in i kupén. Inte nog med att man blir störd, utan man får inget sammanhang i störningen. Kan man be att få en sammanfattning eller anses det för framfusigt?

Hallå

Vi är två i första klass-kupén och den andra pratar, eller snarare skriker, i telefon. Mitt i samtalet så kläcker han ur sig "Det är dålig mottagning. Hör du mig?". Tyvärr hade han börjat skrika igen så han hörde inte mitt "Ja, loud and clear".

Ute i skogen och cyklar

Som den trogne bloggläsaren vet så cyklar jag 2,5 km genom skog och mark för att komma till stationen, men det är en fjärt i kosmos om man jämför med vad som jag bevittnade igår. Jag satte mig i skogen och på stadens torg i Hillerød för att fotografera en kronoprins och en massa andra som cyklade 57 respektive 103 km i den danska vildmarken. Det kallas tydligen för mountainbike marathon. 1800 cyklister begav sig ut vid nio-tiden för att vingla genom skog och mark. Efter 2,5 timmar cyklade den första i mål och 4,5 timnar senare hade vi frusit tillräckligt och då hade ändå inte siste man vinglat i mål. De fanns de som cyklade i mål med punktering, sparkcyklade för att kedjan gått av och vinglade av utmattning. Eftersom upploppet var en normal gata var det flera som släppte styre och slappnade av. Rätt så många av avslappnarna vinglade till och fick panikartat ta tag i styret igen. En intressant sak med släppa-styret-vinglarna var att alla vinglade till vänster och höll på att köra över min kollega.

Den mest minnesvärda vinglaren kom in ungefär på tionde plats i korta loppet. Han hade cyklat 56 900 m när han kom in på upploppet avslappnat ätandes äpple utan händer på styret. När han är 10 meter från mig och 20 meter från mål så vinglar han till och eftersom han har ett äpple i ena handen så bli det bara en hand som greppar styret. Man kan ju inte släppa något sim man håller i när man ramlar. Att häva en vingling med en hand är väl inget som jag kan rekommendera. Än mindre efter 56 980 cyklade meter. Det som händer är att han dråsar i backen och tappar äpplet. Snabbt upp på cykeln och lämnar en jordhög och ett halvätet äpple för övriga tävlande att väja för. Han använde nästan alla reflexer som finns i en situation som denna. Försöka stabilisera färden, inte släppa det som man håller i och snabbt upp och i väg. Det enda som saknades var kontrollen om någon såg fadäsen, men på ett upplopp fyllt med publik kanske logiken vinner över reflexen, eller?

Krasch

Tycker inte om när bloggappen kraschar precis när man ska spara inlägget inför publiceringen. Så istället för ett långt inlägg om kanelbullar, turistvarning, försök till allmän helgdag och historiska hundskitar så får ni hålla till godo med bloggvärldens motsvarighet till Tillfälligt avbrott.

Trafikstörning

Det höll på att hända en mycket allvarlig incident på perrongen vid spår 1 på Lund C alldeles nyss. Jag stod som vanligt på en ljus och vindstilla plats och hade nästan läst hela Metro när tåget rullar in. De två tågsätten var traditionsenligt gråa med två gula ränder över fönstren på första klasskupén. Första klasskupéerna var båda i mitten av tåget så jag började min raska vandring sicksackandes mellan sömndruckna pendlare som ska åka boskapsklass. Helt plötsligt så ligger det en inte så oansenlig hög med skit bara några få centimeter från min vänstra sko. Högen var så stor att det inte gick att avgöra om dess ursprung var människa eller stor hund. Oavsett vilket så kan man ju förstå att om man blir skitnödig när man väntar på tåget så hinner man ju inte gå till en toalett och lagen om allts djävlighet säger ju att när du sitter där på huk så kommer tåget. Då är det lätt att glömma att plocka upp efter sig.

En liten varning till alla er som vandrar vid spår 1 på Lund C: Se upp, eller snarare ner, i höjd med frisörsalongen och ungefär vid de målade strecken. Det ligger en hög med skit där och jag är oskyldig.

Konduktör med humor

Precis när vi lämnar Triangeln i Malmö kommer konduktören in och säger "Kort og biletter" (uttalas kår å bilädä) på danska för att efter en liten konstpaus flinande säga "...eller kort och biljetter" på malmöitiska. För de som bor norr om Hallandsåsen kanske det inte blir så lustigt, men för oss som hör skillnaden på danska och skånska blir det kul.

Hur tänkte ni nu, Öresundståg

Öresundstågen är normalt sett gråa och ena änden av varje tågsätt är det en tyst kupé och i den andra änden är motsvarande utrymme första klass. Det senare har två gula ränder ovanför fönstren så att man ska kunna se vilken ände som är vilken, utan att behöva titta på några små klistermärken på dörrarna när tåget rullar in på perrongen.

Nu har Öresundståg sålt en reklamplats på minst ett helt tågsätt. Detta tågsätt har blivit helt grönt så när som på namnet på ett nytt köpcentrum vid Malmö Arena. De två gula linjerna finns inte längre. Lägst fram i mitt morgontåg så var ett reklamtågsätt. Det blev en lustiger dans när de som försökte hitta första klass respektive den tysta kupén. Det hela underlättades inte direkt av att klistermärket på dörren var så vältvättat att det knappt gick att se vad det föreställde.  De som letade rätt dörr påminde rätt så mycket om ett folkdanslag, Lunds pendlargille.

En insändare om insändare

I dagens Metro läste jag en insändare om insändare. Den handlade om att det skrivs insändare om att man inte står till höger i rulltrappan, men det skrivs aldrig om att det pissas, plankas, skräpas ned och sitter med fötterna på sätet. Är detta baksidan av nånannanismen? Så länge saker inte påverkar mig direkt så skiter vi i det. Det finns de som är anställda för att städa upp skräp och urin, så då måste det vara okej att sitta med skitiga skor på sätet, slänga skräpet där det passar mig och att uträtta behoven i hissar och andra lämpade utrymmen. Det finns ju alltid den där Nånannan som löser det. Men Gud förbjude om någon står på fel sida i rulltrappan. JAG, inte Nånannan utan JAG, kommer säkert fem sekunder senare upp för rulltrappan och hamnar därför en plats bakom Nånannan i kön till bussen, tåget eller kaffeautomaten. Tänk om Nånannan gör uppror en dag och inte accepterar att vi lägger över en massa skitjobb på den. Borde inte Nånannan ha en egen dag? En dag då vi alla hjälper Nånannan i stället för att vara så fokuserade på att skita i Nånannan. Lite samma sak som när Hyland utropade Frufridagen.