onsdag 17 oktober 2012

Optimisten

Jag har precis satt mig ombord på ett överfullt Öresundståg. Det är så fullt att det inte är fisutrymme ens i första klass. Enligt uppgift så blev förra tåget inställt och då ska man ha i åtanke att hälften av tågen är inställda på grund av banarbeten. När vårt tåg har stängt dörrarna en minut efter tidtabell så kommer det en turist med tillhörande resväska rusande mot första dörren. Det tar väl 10-15 sekunder från det att dörrarna stängts tills tåget börjar rulla. Turisten hinner med hela den desperata repertoaren som man kan tänka sig när man över allt annat önskar att dörrarna ska öppnas.

Den självklara knapptryckningen.

Den distinkta knackningen a la besökare på kontor. Som om turisten trodde att någon av de packade sillarna skulle kunna trycka ned ett dörrhandtag och öppna dörren tillsammans med ett glatt "Välkommen ombord".

Den brutala bankningen a la storasyster som försöker ta sig in i lillebrors rum efter att han har snott hennes dagbok.

Ingen av ovanstående fungerade. Den stressade turisten hann inte med och tyvärr så varken såg jag eller hörde fortsättningen, men en kvalificerad gissning är väl ett antal väl valda ord med tillhörande kung fu-sparkar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar