I dagens Metro läste jag en insändare om insändare. Den handlade om att det skrivs insändare om att man inte står till höger i rulltrappan, men det skrivs aldrig om att det pissas, plankas, skräpas ned och sitter med fötterna på sätet. Är detta baksidan av nånannanismen? Så länge saker inte påverkar mig direkt så skiter vi i det. Det finns de som är anställda för att städa upp skräp och urin, så då måste det vara okej att sitta med skitiga skor på sätet, slänga skräpet där det passar mig och att uträtta behoven i hissar och andra lämpade utrymmen. Det finns ju alltid den där Nånannan som löser det. Men Gud förbjude om någon står på fel sida i rulltrappan. JAG, inte Nånannan utan JAG, kommer säkert fem sekunder senare upp för rulltrappan och hamnar därför en plats bakom Nånannan i kön till bussen, tåget eller kaffeautomaten. Tänk om Nånannan gör uppror en dag och inte accepterar att vi lägger över en massa skitjobb på den. Borde inte Nånannan ha en egen dag? En dag då vi alla hjälper Nånannan i stället för att vara så fokuserade på att skita i Nånannan. Lite samma sak som när Hyland utropade Frufridagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar