Turisttorsdag

Torsdagar är den stora turistdagen. Tåget fullkomligt översvämmas av kabinväskor och resväskor med tillhörande turister. Denna torsdag är inget undantag. Snarare tvärtom. När jag kommer in i första klass-kupén så sitter det två i alla fyrbås utom det med MIN PLATS. MIN PLATS är ledig, men platsen bredvid är ockuperad av två fötter i storlek 39 placerade på en tidning. Mittemot MIN PLATS ligger en handväska och en kappa. Under bordet mellan MIN PLATS och handväskans plats står en röd kabinväska. På bordet ligger HD:s alla delar, utom en som ligger under 39:orna, tillsammans med en e-biljett. På platsen snett mot MIN PLATS sitter en sovande turistsnobbkvinna. Jag har mina misstankar om att hon har vissa ägaranspråk på tidning, kabinväska, kappa, handväska och fötter som inte befinner sig på hennes plats. Hon ser lite illa berörd ut när hon slår upp ögonen efter mitt andra "Ursäkta" och börjar förnärmat samla ihop fötter och tidningsbilaga. Av någon underlig anledning får jag känslan att ignorerandet av det första "Ursäkta" var ett medvetet försök att behålla de ockuperade zonerna. Vilket misslyckades.

Benutrymmet på MIN PLATS var något decimerat idag, men utrymmet växte av den inre glädje som spred sig när den ockuperande turistsnobbkvinnan baxade ut sin kabinväska från det trånga utrymmet under bordet som avgränsades av vägg, bordsben, stolsben och mina hopknycklade ben.

Respekt

Eftersom jag smittat ned min fru med andra klass-förkylningen så har ansvaret för att överlämna vår gemensamma bröstarvinge till den kommunala barnomsorgen i grannkommunen flyttats över till mig. Det medför vissa rubbningar av diverse cirklar, rutiner och andra ovanor. Den huvudsakliga förändringen ligger i att jag temporärt övergått till vintertid, dvs jag åker med tåget en timme senare och följdaktligen inte har samma entourage omkring mig på tågen. Det verkar som om omvärlden förstått att jag åker en timma senare och anpassat sig efter det. Ett tydligt exempel på det är att när jag klev in i första klass-kupén så sitter det personer på alla platser utan bord samt två personer i varje fyrsitsbås utom i båset där MIN PLATS är. Där är det nämligen helt tomt. Det kallar jag respekt.

En sorgens och glädjens dag

Det var en skolelev som skulle beskrivs blandade känslor och eleven skrev "Blandade känslor är det man får när man ser rektorn cykla ut över ett stup på min nya cykel". I morse cyklade rektorn ut över stupet eller rättare sagt var det dags för den sista resan för min morgonpendlarkompis Lena. Vi har delat kupé nästan varje morgon från Lund till Köpenhamn. Jag har suttit på MIN PLATS och hon har suttit på plats 14 om inte någon snott våra platser. Vi vet egentligen inte så mycket om varandra, men vi vet vilka platser som är våra och vi har kul när vi åker. Vi har funderat var den andre varit om den inte dykt upp på morgonen och nästa morgon har förklaring avkrävts. Idag gör/gjorde Lena sin sista dag som läkare på Riget och från och med i kväll är hon pensionär på heltid. Äntligen får hon slappna av och bete sig som en turist när hon ska åka tåg. Vi andra önskar henne lycka till med pensionärslivet och om någon vill ha en egen plats på tåget, så är plats 14 på 06:41-tåget från Lund ledig från och med måndag.

Rutinerade turister

Vid turistpåfyllningen på Kastrup fylldes kupén på med dels ett par i 60-års åldern och en kvinna i 35-års åldern. Alla tre satte sig i båset tvärs över gången från MIN PLATS. Paret konstaterade flera gånger att det var första klass i den här kupén, som om vi pendlare som redan satt i kupén inte visste det. När 35-åringen satte sig dröjde det inte länge förrän de började språka och mannen beklagade sig över att första klass-kupén var i mitten av tåget. Han hävdade först att den brukar vara först i tåget för att sedan lika bestämt hävda att den ska vara först i tåget. Jag vet inte på vilket faktaunderlag han baserar sina påståenden, men jag har under snart två års tid gjort närmare 1000 resor i första klass över sundet och hävdar att det är slumpen som avgör i vilken ände av tågsättet som första klass är. Han kanske har använt samma faktaunderlag till beslutet att sitta på en bokade sidan med en obokad biljett.

Bagage, telefoner och turister

Jag är på väg hem efter dagens motprestation för att erhålla en summa pengar i slutet av månaden. Som vanligt på eftermiddagarna fylls kupéerna av väskor med tillhörande turister. På centralen i Köpenhamn kom en sådan stor röd väska och placerade sig i gången mellan sätena. Den tillhörande turisten satte si i sätet snett mot mig. Väskan är så stor att kommer man fram med fel fot så riskerar man att sätta sig på väskan av obalansen som uppstår när tyngdpunkten och gravitationen inte är helt överens med den gående. Man skulle kunna äga att det är en väldigt trång passage. Turisten som tillhör väskan pratar konstant i mobilen förutom när vi åkte genom tunnlarna vid Sydhavn. Då växlade han mellan att titta på telefonen och uttrycka ett frågande danskt 'hallå'. Ungefär vid denna tidpunkt upptäcker turisten de förbipasserandes balansproblem och flyttar väskan något i tågets färdriktning så att att han kan hålla fast sin stora röda väska och forsätta att snacka i telefon. De förbipasserande tappar fortfarande balansen när de ska passera väskan, men nu är turisten säker på att ingen tar hans stora röda väska i alla fall.

Vådan med andra klass

Förra helgen skulle jag till Linköping för att deltaga i företagsmästerskapet i kasta kula pensionärsstyle, dvs boule. Resan dit skulle företas med tåg. Eftersom jag idkar tågresande över 400 timmar per år idkade jag energisk lobbyverksamhet eller som min mor skulle ha sagt, tjatade. Hur som helst så var min lobbyverksamhet inte tillräcklig, utan biljetterna bokades i boskapsklass.

Inför resan funderade jag på om jag skulle tas på allvar om jag stövlade in på vårdcentralen och bad om att få bli vaccinerad inför en resa med SJ:s snabbtåg mellan Lund och Linköping. Eftersom jag har rätt till sjukvård i Danmark också funderade jag även på att vaccinera mig där då det klassas som utlandsresa för dem. I bästa fall hade jag fått en vaccinering, näst bästa blivit utskrattad och i värsta fall blivit Jack Nicholson i Gökboet. Efter ha velat blev det nog inte som jag velat från början, dvs jag avstod från vaccinering.

Resan åktes utan skydd i boskapsklass. Både dit- och hemresan företogs baklänges i en gigantisk boskapskupé. Bland det positiva kan nämnas att jag inte fick någon väska i huvudet och på hemresan fick jag i alla fall sitta på platsen närmast första klass. På den negativa sidan återfinns en halv kupé med japaner på hemresan och det var inte så mycket japanerna som var problemet, utan det faktum att deras bagage var av betydligt större volym än de själva.

Med andra ord kan man tro att resan gick bra, men ack vad fel man kan ha. Det hela kom lite efteråt. Det började på tisdagen med en rossling på övre däck, dvs jag började få ont i halsen. Onsdagen arbetades det hemifrån då ett försök till att säga något följdes av en tre minuter hostattack och för de som undrar kan jag meddela att känslan att inte kunna prata gjorde ondare än halsen. Torsdagen och fredagen tillbringades hemmavid i feberns och snorets tecken följt av två dagars återhämtning.

Om jag hade sluppit åka boskapaklass hade samhällskostnaderna varit lägre, men jag tröstar mig med att biljettbokaren var sjukskriven hela veckan.

Gratis är gott. Jo, tjena.

Öresundståg har installerat wifi i en del tåg. Det sitter tjusiga klistermärken i kupéerna som förkunnar att det finns Internet ombord. Det låter väl fint och eftersom det är gratis blir man nästan tårögd. Nu blir man snarare tårögd av en annan anledning. Jag gissar att de kör någon form av 3G/4G-uppkoppling och det låter ju bra, men då täckningen påminner om Kojaks frisyr känns det inte fullt så bra. Dessutom så verkar hela tåget dela på en anslutning. Mer än halva tiden går åt till att wwwänta på att texten på sidorna och resten av tiden till att vänta på att en bild ska laddas. Jag känner nostalgins vingslag då det hela påminner om 90-talets 14.4-modem. Det går inte fort, men det är ju gratis.