Det var bättre förr-dagen

Idag råder förvirringens måndag på perrongerna i Sverige och Danmark. I helgen förändrades nämligen tågplanen (Trafikverkets tidtabell över alla tåg in i minsta detalj) och det skapar förvirring hos vanemänniskorna. Mina upptäckter hittills är:

- 5:09 och 6:09-tågen från Dösjebro mot Helsingborg/Ängelholm har gått hädan

- I Dösjebro svischar ett tomt pågatåg förbi söderut på fel spår vid 6:15. Kan det vara så att de ställt in 6:09-tåget norrut för att kunna köra ett tomt tåg söderut?

- I Kävlinge möter vi ett X2000 mot Göteborg.

- 6:42-tåget från Lund mot Hässleholm går 6:41. Detta tåg måste vara något speciellt då det är det enda tåg vars spår och avgångstid kungörs i högtalarna varje morgon på Lund C.

- Mitt öresundståg går återigen från spår 1, vilket gör att jag slipper åka rulltrappa. Nackdelen är att jag inte passerar gratistidningarn utan måste gå minst 20 meter extra för att få  mina gratistidningar.

Tigerjakten i bilder

Jag tog en kvällspromenad med kameran för att dokumentera Sven-Bodilz framfart i vår lilla skog och så här ser cykelstigen ut för tillfället.

Vi kommer till ett träd. Vi kan inte cykla under det. Vi kan inte cykla över det. Vi kan inte cykla genom det. Vi måste cykla runt det.

Vi kommer till ett träd. Vi kan inte cykla runt det. Vi kan inte cykla över det. Vi kan inte cykla genom det. Vi måste cykla under det.

 Vi kommer till ett träd. Vi kan inte cykla runt det. Vi kan inte cykla under det. Vi kan inte cykla genom det. Vi måste cykla över det.

I Sven-Bodils fotspår

När man bor i gränstrakter blir det emellanåt svårt att veta vad saker och ting heter. Stormen som härjade förra veckan hette Sven i Sverige och Bodil i Danmark. Med risk för att någon tror att man snackar om ett dansband får vi sundspendlare snacka om Sven-Bodilz framfart.

Sven-Bodil eller snarare Sven har lämnat en del spår efter sig. Min cykeltur genom skogen i morse blev spännande. Det är en cykelväg utan belysning så man är tvungen att förlita sig på cykelljuset, som slocknar när man stannar. Merparten av cykelbanan var täckt av grenar och kvistar av varierande storlek. Efter 250 meter låg första nedfallna trädets krona ner över cykelbanan. En snabb undanmanöver till vänster ut i riktiga skogen löste problemet. Efter ytterligare 100 meter kom nästa hinder, ett avspärrningsband. Jag har alltså kommit mer än halvvägs och får en kilometers extra väg om jag ska vända om och ta en alternativ väg. Min tidtabell tillåter inte riktigt det. En snabb okulär besiktning av det avspärrade området genom att jucka cykeln framåt och bakåt för att belysa katastrofområdet visar att det avspärrade området är cirka 15 meter långt och mitt i området ligger en spenslig bok med rötter till höger och kronan till vänster i en annan bok. Beslutet blir att trotsa avspärrningen och cykla under boken. Det svåraste hindret i avspärrningen var avspärrningen som fastnade i barnsitsen. När de två avspärrningarna hade forcerats dröjde det inte länge för nästa hinder uppdagade sig, en redig fura som kan bli en hel hög med fyrtumsplankor. Den var så pass stor att jag började tro att jag var på tigerjakt. Jag kunde inte gå under den. Jag kunde inte gå runt de. Jag kunde inte gå genom den. Jag var tvungen att lyfta cykeln över den. När furan var forcerad var det rena cykelturen till stationen. De enda kvarvarande spåren var några frigolitskivor låg utspridda längsvägen långt från närmsta byggarbetsplats.

Väl framme i Lund kom nästa spår efter Sven. När jag nådde fram till hindret kändes det som om det var omöjligt att forcera det. Skulle man våga? Efter moget övervägande tog jag steget fram och gick ned för rulltrappan ned till spår 2 som stod stilla.

Kollisionsvarning

Mina mornar är inte alls inrutade och jag inte alls samma saker varje morgon. Oh nej. I morse tog jag rulltrappan upp från spår 1 i stället för trappan som jag brukar, så det så. Ner till spår 2 tog jag rulltrappan som vanligt. Det är nämligen svårt att ta trappan då det inte finns någon vanlig trappa. Väl nere på spår två påbörjas läsningen av gratistidningarna inne i rulltrappsvestibulen för att undvika ofrivilligt bläddrande. När tåget rullar in så sticker man försiktigt fram näsan. Orsaken till det försiktiga näsframstickandet är att jag hör tåget i lagom tid för att komma ut från rulltrappsvestibulen precis när tågets front passerar och om jag rusar ut kan jag orsaka onödig underklädestvätt hos lokföraren som kan hicka till och tro att det är en hoppare som dyker upp. När tåget fortfarande rullar in så är fokus på att utröna om första klass-kupén befinner sig mitt i eller längst bak i tåget. I händelse av att den befinner sig mitt i tåget så är det en kort promenad om tio meter i tågets färdriktning, men om den befinner sig längst bak så är det en rask promenad om en halv tåglängd. Promenaden måste vara rask då näst sista dörren måste ha passerats innan avstigningen påbörjas för att inte fastna i lämmeltåget mot bussarna. De senaste veckorna har en fara dykt upp under den raska promenaden. En man som tydligen jagar den tysta kupén står halvvägs till tågets bakdel och gör motsvarande raska promenad i motsatt riktning jämfört med mig. Så om någon råkar se en kollision mellan två raskt promenerande herrar vid spår 2 cirka 06:39 i höjd med gångbron så är sannolikheten hög att den som gick i riktning mot Eslöv är jag.

Hundlikt beteende

Det piper om dörrarna i tåget och tågvärden står i dörren närmast mig. Tåg värden kommunicerar med en resenär eller hund på perrongen:

- Skynda dig hit!

- Spring hit!

- Hit!

- Spring!

- Hit!

- Hit!

- Spring!

- Hiiit!

- HIIIIIIT!

Tyvärr såg jag inte om hunden/resenären belönades med godis efter att ha följt kommando.

Dagens insändare

Insändarna i gratistidningarna håller inte riktigt samma klass som de i DN och Svenskan. Argumentation, språk och ämnesval lämnar ofta mer att önska och dagens guldkorn är hämtade från ämnesvalskategorin.

Varför använder svenskar veckonummer? Det är helt onödigt då vi har månader och dagar som vi räknar. Gemene man har inte koll på vilken vecka det är och dessutom skulle vikingarna inte ha kunnat synkroniserat sina attacker om de hade använt veckonummer. Att räkna veckor orsakade surströmmingens tillkomst. - En berörd klagare

Varför säger man klockan fyra på morgonen? Det är natt mellan 00 och 06, morgon 06 till 12, eftermiddag 12 till 18 och kväll mellan 18 och 00. - Johan

Jag undrar bara vad Johan gör en förmiddag som denna och om det är 28 dagar, fyra veckor eller en knapp månad till jul på ett ungefär.

Statistisk fundering

Tänk vad mycket som sker i genomsnitt och hur ofta det sker. Om vi för enkelhetens skull säger att vi är sju miljarder människor på jorden så innebär det att saker som vi i genomsnitt gör en gång per dygn utförs av 81 000 personer varje sekund eller hela Kristianstads kommun, saker vi gör tio gånger per dygn blir hela Stockholms kommun,  gånger blir Stockholms län och hundra gånger blir knappt hela Sverige.

Om vi nu börjar tänka på saker som alla människor gör så händer det rätt så mycket just nu. Säg att vi kliar oss i röven i genomsnitt en gång per dag. Om vi kunde outsourca rövkliandet så kunde Kristianstads kommun göra det hela tiden och vi andra slapp. Om vi fiser tio gånger per dygn kan vi outsorca det till Stockholm och det kanske är tur att vi inte kan outsorca det. Det kanske är tur att vi inte optimerar samhället fullt ut, men det är intressant att varje sekund vaknar motsvarande hela Kristianstads kommun från sin dygnsvila och lika många påbörjar sin dygnsvila. Tyvärr är det inte lika många som äter sig mätt på frukost just nu eller lunch eller middag. Vi är nog inte så unika som vi tror, utan när du fiser så gör hela Stockholm det också.

Ryggsäcksterrorist

Det är kaos i tågtrafiken och jag har gjort en akut omplanering av min resa och befinner mig stående ombord på ett pågatåg mellan Malmö och Lund. Det är inte sillaexpressen, men eftersom jag är ung och pigg (mest och) så står jag snällt i vestibulen. Det gör även en kvinna som är närmare 60 än 50 och hon har ryggsäck. Jag är fullt medveten om att hon har en ryggsäck, men jag är inte så säker på att hon är medveten om det. Det kan vara så att hennes mamma har hängt på henne ryggsäcken och sagt att hon inte får prata med främmande män. Denna kvinnar har tappert och helt utan vetskap om det försökt slå telefonen ur näven på mig ett antal gånger genom att vrida på sig. Där till har hon lutat sig bakåt så att ryggsäcken utövat ett kraftigt tryck mot min bringa och hade det inte varit för ryggsäcksdistansen hade jag trott att hon gjorde sexuella närmanden. Nu kan man ju tycka att den bloggande gnällspiken skulle kunna flytta på sig, men man skulle kunna uttrycka det som att jag är väldigt instängd i ett hörn. Sedan är jag ju svensk, så det är viktigare att gnälla än att åtgärda.

När hon skulle kliva av i Lund höll jag i hennes ena ryggsäcksrem när dörrarna öppnades och...

Perronglöpare

Normala res... Vanliga resenärer springer efter stillastående tåg oavsett om tåget stängt dörrarna eller har fem minuter till avgång. Idag var det en ovanlig resenär på perrongen i Lund. Med ryggsäck och ett skidfodral a la Stig-Helmer gick han sakteliga längs perrongen för södergående tåg, dvs tåg mot de snösäkra skidorterna Malmö, Köpenhamn och Helsingör. Det är inte ett tåg i sikte på hela stationen, men pågatåget mot Eslöv förväntas anlända om en dryg minut, när Stig-Helmer helt plötsligt vänder rusar längs perrongen och tar rulltrappan upp från perrongen. Vart sprang han? Bussen till Staffanstorp? Vilken var hans slutdestination? Brösarps backar? Var han 10 månader sen eller 2 månader tidig? Om någon ser Stig-Helmer någonstans i Sverige eller Danmark hojta till så vi får fortsättningen.

Turisten och väskan

För ett tag sedan fick jag några minuter över i Lund och passade på att göra några ärenden i centrum. För att ta sig till centrum från spår 5 så är det en kort promenad i en kulvert och en helt vanlig trappa innan man når torget framför stationen. Denna trappa är bred och cirka 25 steg lång. På väg uppför trappan är en turist med en stor resväska som verkar innehålla en samling stenar. Turisten håller väskan till höger om sig och kompenserar väskans tyngd genom att luta sig kraftigt till vänster. Om turisten hade haft en gul jacka hade den sett ut som en ostkrok med resväska. Färden uppför trappan börjar diskret till höger, men den kraftiga ostkrokslutningen och förskjutningen av tyngdpunkten gör att färden uppför trappan inte följer trappans riktning. När knapoa två tredjedelar av trappan är avverkade så har ostkroken nått den vänstra väggen och möjligheten att ta balanssteg till vänster upphör. När denna möjlighet till utjämning försvinner övergår transporten till en kamp mot tyngdkraften. Den numera före detta ostkroken försöker ta sig uppåt och åt höger i trappan, men Newton och väskan strävar nedåt. F.d. ostkroken kompenserar med ett balanssteg åt höger med vänster fot och erhåller ett litet utrymme till vänster som är tillräckligt stort för att återta ostkroksformen och därmed makten över väskans färdriktning. Detta maktövertagande håller endast i sig i ett trappsteg då väggen återigen ger Newton ett övertag följt av ett översteg till höger för att uppnå balans. Denna dans upprepar sig för varje kvarvarande trappsteg och avslutas med en kraftig duns när väskan med stensamlingen ställs i viloläge på golvet i biljetthallen följt av en utandning som får Simone att vara en västanbris. Sa jag att hissen finns till höger om trappan.

Spöktåg

Jag åker nog med ett spöktåg. På perrongskylten på Hyllie står det "För tillfället inga tåg aktuella för visning". Så vårt tåg syns nog inte.

Haloween

Det är torsdag. Det är turisttorsdag. Kupén är halvfull av turister. Det är fullt med väskor. Jag är inte ung längre, men jag sänker medelådern markant i kupén. Eller är det så att alla har rynkiga haloweenmasker på sig?

Klass 2 eller andra klass

Det är utfärdat klass 2-varning under det kommande dygnet. För vanliga människor brukar det innebära att studsmattor hämtas två grannar bort efter stormen. För bropendlare innebär det att man måste hålla ett öga på Öresundsbrons webb för att se när vindstyrkan närmar sig stängning. Bron stänger för bilar vid 25 m/s och tågen ger upp vid 33 m/s. Framåt åttatiden i kväll ska tydligen dessa gränsvärden uppnås, men med tanke på hur stressat allt är här i världen idag så kommer stormen kanske lite tidigare än beräknat. Så vi får väl se om vi hinner över eller om det blir hotell i natt.

Kroppsspråk

Ett pågatåg står på spår 5 på Lunds C. Klockan har precis slagit 17:46 och det är tid för avgång. Tågvärden står vid tågets första dörr räknat framifrån. En kvinna kommer gående på perrongen bakom tåget. Hon går relativt raskt, men inte tillräckligt raskt för att tågvärden ska uppfatta hennes önskan att hinna med tåget. Tågvärden vänder sig mot lokföraren till, sträcker in handen i tåget och påbörjar avgångsproceduren genom att vrida om nyckeln för att stänga övriga dörrar. Samtidigt som tågvärden sträcker ut armen för att signalera till lokföraren att avgångsproceduren påbörjats börjar kvinnan springa. Kvinnans löpstil förtäljer att hon inte har sprungit nämnvärt de senast 20 åren och tempoökningen är marginell i förhållande till den raska gången, men energiförbrukningen och svettproduktionen ökar exponentiellt. Strax innan kvinnan lufsar förbi tågets bakersta del gör tågvärden sin cirkulära rörelse med armen för att signalera klart för avgång till lokföraren. Tågvärden vrider om nyckeln. Dörrarna där tågvärden befinner sig stängs samtidigt som kvinnan stressat och förhoppningsfullt närmar sig den bakersta dörren. Trappsteget under tågvärdens dörr dras in i samma ögonblick som den utpumpade kvinnan når fram till den bakersta dörren. Kvinnan sträcker hoppfullt fram handen och trycker på knappen. Tåget börjar rulla halvsekunden efter att hennes finger lämnat knappen. I samma ögonblick lämnar förhoppningen kvinnan och gravitationen tar ett kraftigt grepo om hennes kropp. Hennes huvud, axlar och armar blir genast mycket tyngre och den kämpande hoppfulla kvinnan omvandlas snabbt till en uppgiven nedstämd människa som sakta lommar in mot perrongens mitt. Hennes kropp utstrålar en så enorm besvikelse att det inte råder något som helst tvivel om det för oss som står en hel tåglängd från henne och samtidigt ser tåget accelerera i våra ögonvrår.

Försening för försenad

Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Efter att ha haft vissa problem att slita mig från jobbet lyckas jag ta mig till stationen två timmar senare än vanligt. Väl nere på perrongen konstaterar jag att det står ett tredjedels tåg med stängda dörrar väldigt långt fram på spåret. Eftersom en av de grundläggande naturlagarna lyder "Om du ser ett stillastående tåg spring mot det" så väller det turister mot det icke helt kompletta tåget. Väl framme vid dörrarna trycker var femte turist tre gånger på dörröppningsknappen. Inte en, inte två utan tre gånger. Det första är det vanliga knapptrycket, det andra är jag-missade-nog-knappen-trycket och det tredje är knappen-är-nog-lite-glapp-så-jag-trycker-hårt-trycket. När ett icke allt för obetydligt antal turister hade testat knapparna dök resten av tåget upp i andra änden av perrongen varvid ett icke obetydligt antal turister blir förvirrade och funderar på vilket tåg som går till Göteborg. Är det den första tredjedelen, som det numera står Göteborg på, eller resten av tåget som kommer att krocka med den första tredjedelen? För att öka på förvirringen låses dörrarna upp på den första tredjedelen och en del turister och pendlare kliver ombord. Jag hoppar ombord och sätter mig på MIN PLATS och inväntar sammankopplingen av de två tågdelarna. Äntligen på väg, eller?

Efter en kort stund dräller det in en hippieliknande man med en McDonaldspåse i näven och sätter sig i båset på andra sidan gången. Han såg ut som en som inte skulle ge mer än 0,82 i odds på att han inte har första klass-biljett och oddset sjunker ytterligare när han öppnar en elefantöl.. Han mumlar konstant för sig själv och emellanåt låter det som om han pratar med någon. Det kan vara Mållgan eller så försöker han förgäves få kontakt med mig. Ungefär vid avgångstid så bumpar det till och Apollo 13 har dockat samman med rymdstationen. Tiden rullar på och tåget gör det inte. Hippien mumlar, pratar med Mållgan, äter burgare och dricker öl. Nästa tåg mot Sverige rullar förbi på spåret bredvid åtta minuter efter att Apollo 13 borde ha rullat i den riktningen. Vad mer kan man önska än att vara två timmar sen, sitta på ett tåg med Mållgan och hans hippiekompis och inse att man missar även ett pågatåg? Strax efter att vi blivit frånåkta av nästa tåg får vi veta att det är fel på något som heter sträckningsradion (är lite misstänkt att det är en mugg-snöre-mugg-konstruktion och att snöret måste vara sträckt och därav namnet sträckningsradio). Enligt togføreren så används den för att svenskarna ska veta var vi är och att de ska försöka få liv i den., dvs sträcka snöret. Det dröjde inte länge förrän togføreren meddelade att de inte får den att fungera (snöret gick väl av) så tåget tas ur trafik. Jippie, ett tågbyte med en massa turister. Det var ju bara det som saknades för att göra min dag komplett. Tack och lov var dagens turister mer korkade än andra då de inte fattade direkt att "toget tas ud ur trafik" på danska betyder "tåget tas ut ur trafik" på svenska och de som fattade det vågade inte kliva ombord på Karlskrona/Kristianstad-tåget som stillsamt rullade in på spåret på andra sidan perrongen. Med lite tur är jag bara två och en halv timme sen hem, men annars går det bra.

Vidgade vyer

Att åka en timme senare gör att jag hamnar mitt i morgonrusningen i Lund. Morgonrusningen är den tid på dygnet när alla har bråttom till jobbet, som de vill komma hem så fort som möjligt från. Det är också den tid på dygnet när de fattas flest irrationella beslut utom de dagar när kommunstyrelsen sammanträder. Denna morgon och rusningstid var inget undantag.

Pågatågens dörrar fungerar så att de stänger sig när de stått öppna en liten stund och en cirkel med gröna lysdioder markerar den knapp man ska trycka på för att dörrarna ska öppnas. Om cirkeln inte lyser är dörren inte öppningsbar. När mitt pågatåg anlände yill Lund var det drygt fyra minuter till avgångstid och när alla avstigande och köande påstigande hade klivit av respektive på var det uppskattningsvis tre minuter kvar till avgång. En evighet för ett stillastående tåg, men det hindrar inte stressade resenärer från att springa. Dagens hur-tänkte-du-nu kommer springande när det är knappa tre minuter till avgång. Redan här kan man fundera om beslutet att springa verkligen fattats på ett korrekt faktaunderlag, men det blir värre. När hur-tänkte-du-nu närmar sig den närmsta dörren börjar den stängas, men den gröna cirkeln lyser. Hur-tänkte-du-nu rusar vidare mot nästa dörr, som likt en dörr i dolda kameran, börjar stänga sig med gröna cirkeln lysande när hur-tänkte-du-nu närmar sig. Hur-tänkte-du-nu rusar vidare mot dörr tre och precis när hur-tänkte-du-nu passerar dörr två lämnar en annan resenär hur-tänkte-du-nu företräde och väntar tills hur-tänkte-du-nu har passerat innan han lugnt och sansat trycker på knappen så att dörren öppnas ungefär samtidigt som hur-tänkte-du-nu kastar sig in i den stängande dörr tre.

Om alla dörrar stängt sig framför näsan på hur-tänkte-du-nu hade han då missat tåget trots att han varit där tre minuter före avgång eller hade han fortsatt att springa hela vägen till Malmö och ankommit tre minuter före tåget?

Ibland är det lite mycket

Bräkne-Hoby har tappat i styrka för mig, men min fru har uppgraderat till Bräkne-Hoby 2.0 eller som läkaren kallade det, lunginflammation. Med anledning av detta så blir jag tvungen att senarelägga min avfärd med kollektiva färdmedel en timme. Vilket innebär att det rubbas en massa cirklar bland mig och mina medresenärer. Bland annat drabbas mitt eftermiddagsresesällskap av mig redan på morgonen och det kanske är den optimala starten på en dag att råka ut för en pratglad norrlänning. Jag vet inte om mitt cirkelrubbande var orsaken till att öresundstågets personal efterfrågade medicinskt utbildade resenärer och meddelade att vi var tvungna att invänta ambulans innan tåget kunde åka vidare. Oavsett orsak var det någon som mådde mycket dåligt och Bräkne-Hoby känns helt plötsligt inte så hemskt.

Jag sitter på ett annat öresundståg som dök upp på spåret bredvid efter en liten stund. När detta tåg dök upp uppstod hastigt ett stressat lämmeltåg över perrongen för att så snabbt som möjligt komma vidare. När lämmeltåget rusade över perrongen hade varenda lämmel redan glömt stackaren ombord på ursprungståget som var i akut behov av sjukvård. Helt plötsligt var all empati borta likt en decemberlön i början av januari. Alla tankar om hur synd det var om denna människa som tänktes när man satt i samma tåg försvann och ersattes av de normala skynda-skynda-tankarna. Tillståndet på den sjuke personen hade nog inte förädrats av att vi tagit det lite lugnare, men borde inte vi må bättre av att ta det lite lugnare. Hur stor del av livet tillbringar vi på att stressa för att få mer tid för att hinna mer innan vi ska vila? Tänk om jag stressar så mycket att jag inte hinner fram för att jag måste vänta på en ambulans som ska ta mig till ett sjukhus. Använd tiden till att leva utan att vara en slav under tiden.

Bräkne-Hoby

Det har varit stiltje en period här på bloggen och det finns två huvudsakliga orsaker till det. Å ena sidan har jag haft lite för mycket att göra på jobbet för att ha tillräcklig motivation för att kunna skriva. Å andra sidan hostar jag fortfarande efter min skräckupplevelse i andra klass för drygt en månad sedan. Hostandet har tagit en hel del tid och ork i anspråk. Eftersom de flesta influensor med klass har ett namn från en geografisk plats och denna har gäckat mig i precis en månad idag så är det väl dags att den får ett namn. Så från och med idag så är jag inte förkyld utan jag har fått Bräkne-Hoby.

Turisttorsdag

Torsdagar är den stora turistdagen. Tåget fullkomligt översvämmas av kabinväskor och resväskor med tillhörande turister. Denna torsdag är inget undantag. Snarare tvärtom. När jag kommer in i första klass-kupén så sitter det två i alla fyrbås utom det med MIN PLATS. MIN PLATS är ledig, men platsen bredvid är ockuperad av två fötter i storlek 39 placerade på en tidning. Mittemot MIN PLATS ligger en handväska och en kappa. Under bordet mellan MIN PLATS och handväskans plats står en röd kabinväska. På bordet ligger HD:s alla delar, utom en som ligger under 39:orna, tillsammans med en e-biljett. På platsen snett mot MIN PLATS sitter en sovande turistsnobbkvinna. Jag har mina misstankar om att hon har vissa ägaranspråk på tidning, kabinväska, kappa, handväska och fötter som inte befinner sig på hennes plats. Hon ser lite illa berörd ut när hon slår upp ögonen efter mitt andra "Ursäkta" och börjar förnärmat samla ihop fötter och tidningsbilaga. Av någon underlig anledning får jag känslan att ignorerandet av det första "Ursäkta" var ett medvetet försök att behålla de ockuperade zonerna. Vilket misslyckades.

Benutrymmet på MIN PLATS var något decimerat idag, men utrymmet växte av den inre glädje som spred sig när den ockuperande turistsnobbkvinnan baxade ut sin kabinväska från det trånga utrymmet under bordet som avgränsades av vägg, bordsben, stolsben och mina hopknycklade ben.

Respekt

Eftersom jag smittat ned min fru med andra klass-förkylningen så har ansvaret för att överlämna vår gemensamma bröstarvinge till den kommunala barnomsorgen i grannkommunen flyttats över till mig. Det medför vissa rubbningar av diverse cirklar, rutiner och andra ovanor. Den huvudsakliga förändringen ligger i att jag temporärt övergått till vintertid, dvs jag åker med tåget en timme senare och följdaktligen inte har samma entourage omkring mig på tågen. Det verkar som om omvärlden förstått att jag åker en timma senare och anpassat sig efter det. Ett tydligt exempel på det är att när jag klev in i första klass-kupén så sitter det personer på alla platser utan bord samt två personer i varje fyrsitsbås utom i båset där MIN PLATS är. Där är det nämligen helt tomt. Det kallar jag respekt.

En sorgens och glädjens dag

Det var en skolelev som skulle beskrivs blandade känslor och eleven skrev "Blandade känslor är det man får när man ser rektorn cykla ut över ett stup på min nya cykel". I morse cyklade rektorn ut över stupet eller rättare sagt var det dags för den sista resan för min morgonpendlarkompis Lena. Vi har delat kupé nästan varje morgon från Lund till Köpenhamn. Jag har suttit på MIN PLATS och hon har suttit på plats 14 om inte någon snott våra platser. Vi vet egentligen inte så mycket om varandra, men vi vet vilka platser som är våra och vi har kul när vi åker. Vi har funderat var den andre varit om den inte dykt upp på morgonen och nästa morgon har förklaring avkrävts. Idag gör/gjorde Lena sin sista dag som läkare på Riget och från och med i kväll är hon pensionär på heltid. Äntligen får hon slappna av och bete sig som en turist när hon ska åka tåg. Vi andra önskar henne lycka till med pensionärslivet och om någon vill ha en egen plats på tåget, så är plats 14 på 06:41-tåget från Lund ledig från och med måndag.

Rutinerade turister

Vid turistpåfyllningen på Kastrup fylldes kupén på med dels ett par i 60-års åldern och en kvinna i 35-års åldern. Alla tre satte sig i båset tvärs över gången från MIN PLATS. Paret konstaterade flera gånger att det var första klass i den här kupén, som om vi pendlare som redan satt i kupén inte visste det. När 35-åringen satte sig dröjde det inte länge förrän de började språka och mannen beklagade sig över att första klass-kupén var i mitten av tåget. Han hävdade först att den brukar vara först i tåget för att sedan lika bestämt hävda att den ska vara först i tåget. Jag vet inte på vilket faktaunderlag han baserar sina påståenden, men jag har under snart två års tid gjort närmare 1000 resor i första klass över sundet och hävdar att det är slumpen som avgör i vilken ände av tågsättet som första klass är. Han kanske har använt samma faktaunderlag till beslutet att sitta på en bokade sidan med en obokad biljett.

Bagage, telefoner och turister

Jag är på väg hem efter dagens motprestation för att erhålla en summa pengar i slutet av månaden. Som vanligt på eftermiddagarna fylls kupéerna av väskor med tillhörande turister. På centralen i Köpenhamn kom en sådan stor röd väska och placerade sig i gången mellan sätena. Den tillhörande turisten satte si i sätet snett mot mig. Väskan är så stor att kommer man fram med fel fot så riskerar man att sätta sig på väskan av obalansen som uppstår när tyngdpunkten och gravitationen inte är helt överens med den gående. Man skulle kunna äga att det är en väldigt trång passage. Turisten som tillhör väskan pratar konstant i mobilen förutom när vi åkte genom tunnlarna vid Sydhavn. Då växlade han mellan att titta på telefonen och uttrycka ett frågande danskt 'hallå'. Ungefär vid denna tidpunkt upptäcker turisten de förbipasserandes balansproblem och flyttar väskan något i tågets färdriktning så att att han kan hålla fast sin stora röda väska och forsätta att snacka i telefon. De förbipasserande tappar fortfarande balansen när de ska passera väskan, men nu är turisten säker på att ingen tar hans stora röda väska i alla fall.

Vådan med andra klass

Förra helgen skulle jag till Linköping för att deltaga i företagsmästerskapet i kasta kula pensionärsstyle, dvs boule. Resan dit skulle företas med tåg. Eftersom jag idkar tågresande över 400 timmar per år idkade jag energisk lobbyverksamhet eller som min mor skulle ha sagt, tjatade. Hur som helst så var min lobbyverksamhet inte tillräcklig, utan biljetterna bokades i boskapsklass.

Inför resan funderade jag på om jag skulle tas på allvar om jag stövlade in på vårdcentralen och bad om att få bli vaccinerad inför en resa med SJ:s snabbtåg mellan Lund och Linköping. Eftersom jag har rätt till sjukvård i Danmark också funderade jag även på att vaccinera mig där då det klassas som utlandsresa för dem. I bästa fall hade jag fått en vaccinering, näst bästa blivit utskrattad och i värsta fall blivit Jack Nicholson i Gökboet. Efter ha velat blev det nog inte som jag velat från början, dvs jag avstod från vaccinering.

Resan åktes utan skydd i boskapsklass. Både dit- och hemresan företogs baklänges i en gigantisk boskapskupé. Bland det positiva kan nämnas att jag inte fick någon väska i huvudet och på hemresan fick jag i alla fall sitta på platsen närmast första klass. På den negativa sidan återfinns en halv kupé med japaner på hemresan och det var inte så mycket japanerna som var problemet, utan det faktum att deras bagage var av betydligt större volym än de själva.

Med andra ord kan man tro att resan gick bra, men ack vad fel man kan ha. Det hela kom lite efteråt. Det började på tisdagen med en rossling på övre däck, dvs jag började få ont i halsen. Onsdagen arbetades det hemifrån då ett försök till att säga något följdes av en tre minuter hostattack och för de som undrar kan jag meddela att känslan att inte kunna prata gjorde ondare än halsen. Torsdagen och fredagen tillbringades hemmavid i feberns och snorets tecken följt av två dagars återhämtning.

Om jag hade sluppit åka boskapaklass hade samhällskostnaderna varit lägre, men jag tröstar mig med att biljettbokaren var sjukskriven hela veckan.

Gratis är gott. Jo, tjena.

Öresundståg har installerat wifi i en del tåg. Det sitter tjusiga klistermärken i kupéerna som förkunnar att det finns Internet ombord. Det låter väl fint och eftersom det är gratis blir man nästan tårögd. Nu blir man snarare tårögd av en annan anledning. Jag gissar att de kör någon form av 3G/4G-uppkoppling och det låter ju bra, men då täckningen påminner om Kojaks frisyr känns det inte fullt så bra. Dessutom så verkar hela tåget dela på en anslutning. Mer än halva tiden går åt till att wwwänta på att texten på sidorna och resten av tiden till att vänta på att en bild ska laddas. Jag känner nostalgins vingslag då det hela påminner om 90-talets 14.4-modem. Det går inte fort, men det är ju gratis.

He bar å åk

Det regnade i natt. Regn orskar ytterligare hinder på cykelbanan. I normala fall behöver jag bara väja för hästskitar och hundar med tillhörande hussar. När det har regnat så tillkommer sniglar och vattenpölar. Det vore önskvärt om hästskitar och sniglar kunde låta bli att uppehålla sig bredvid vattenpölarna, men det kanske för mycket begärt.

Så kan man säga

Precis när dörrarna piper för avgång på Kastrup hörs ett högt och tydligt "Satans, djävla tåghelvete" och ett resväsk/dörrelaterat ljud från vestibulen. Jag funderade på att replikera på det, men jag hade svårt att välja mellan

- Älskar dig också

- Tack det samma

- Går det bra för dig eller går det som vanligt?

- [Djup suck] Turister

Turistmisstag

Jag gjorde ett turistmisstag på Lund C i morse. Till mitt försvar måste jag nämna att jag fick sällskap av en turistande granne med fru och att konduktören på pågatåget for fram med osanning. När vi rullade in mot Lund C så vat det vanliga minaretutropet i högtalarna "Nästa Lund. Tåget fortsätter utan uppehåll till Malmö" följt av konduktörens "...och tåg mot Kastrup/Köpenhamn avgår 0641 från spår 2". Glad i hågen promenerade jag, den turistande grannen och dennes fru till spår 2. Det turistande grannen flåsade lite lätt när weekendsväskan släpades upp för trappan. Väl nere på perrongen står det "0652 Malmö Ystad" på skylten vid spår 2. Även om många svenskar anser att Ystad hör till Danmark så hjälper det inte oss. En snabb koll på skylten som visar de 10 nästa tågen ger oss en upplysning om spårändring till spår 1. Vårt grymtande om spårändring uppfattas av mannen som tidabellsenligt varje morgon plockar burkar ur papperskorgarna varpå han upplyser oss om att högtalarna alldeles nyss upplyst om spårändringen. Det vat med andra ord bara att bita i det sura äpplet, hoppas att ingen ser misstaget och pallra sig över till spår 1. Förhoppningsvis var den turistande grannen med fru tillräckligt bra kamouflage så att ingen såg mitt turistmisstag. Det vore ju illa om den informationen hamnade på internet.

Laddad inför arbetsveckan

Det finns morgnar när man hittar telefonen laddad och inkopplad i laddaren.

Det finns morgnar när man hittar telefonen oladdad vid laddaren.

Det finns morgnar när man inte hittar telefonen vid laddaren utan på soffbordet oladdad. I morse var det en sådan morgon.

Faktabaserade beslut

När det är möjligt så bör man fatta sina beslut utifrån fakta och inte känslor. Det kan dock vara svårt emellanåt och det märktes tydligt på Lund C i morse. Det normala är att det går ett tåg mot Malmö/Köpenhamn kl 06:41 från spår 2 och nästa tåg går 06:49 från spår 1. Skyltarna vid spåren upplyser om just detta samt att 06:41-tåget har fått ny tid 06:43. Alla står således snällt och väntar på perrongen till spår 2. 06:44 rullar det in ett Öresundståg på spår 1 varpå merparten av de som står vid spår 2 påbörjar sin morgonlöpning över till spår 1. I ett kaos där vassa armbågar används och omtanke om sina medmänniskor verkar saknas helt drar ett gigantiskt lämmeltåg uppför rulltrappan, över spåren, ner till spår 1 och in i tåget. Ungefär samtidigt som lämlarna hunnit in i tåget rullar det in ett Öresundståg på spår 2 och efter ett kortare stopp rullar tåget vidare mot Malmö/Köpenhamn. Vi funderade på om vi skulle vinka till de som satt och väntade i tåget på spår 1, men kom fram till att man ska inte sparka på den som redan ligger.

Min empiriska studier har visat att ett tåg som står stilla kan få vem som helst till att springa oavsett om det behövs eller inte. Att kontrollera att det är rätt tåg görs inte. Det står ett tåg här, vad mer behöver man veta? Att informationstavlorna säger något annat ignorerar man. Tåget kan ju ha växlats in på fel spår. Att man har fem minuter på sig att förflytta sig och att det räcker att gå i makligt tempo om tre minuter struntar man totalt i. Om man sedan tar lite överkurs och tittar på tågsignalen i slutet av perrongen så lyser det grönt för spår 2. Trots att alla tecken utom ett tydde på att det var tåget på spår 2 som skulle gå först tog många det förhastade beslutet att hoppa ombord på fel tåg. Om de bara hade tagit det lugnt så hade de varit fem minuter tidigare på jobbet och mindre svettiga. Varför stressa? Och framförallt varför stressa i onödan?

Asynkrona tåg

Trafikverket, Veolia och DSB har lyckats igen. Göteborgståget 15:32 från Köpenhamn var så mycket försenat att Hässleholmståget gick före. Problemet med det tåget är att det behövs tur och välvilja från ombordpersonalen (fikonspråk för konduktör) på pågatåget för att jag ska hinna med. Hässleholmståget kommer in exakt när pågatåget lämnar stationen i Hyllie och Malmö C. Så det finns två chanser att lyckas med bytet.

När vi stannade till på Malmö C så ser jag hur konduktören på mitt pågatåg, som dagen till ära består av dubbla tågsätt, ger tecken för avgång till lokföraren och tåget glider iväg.  Några sekunder senare harklar lokföraren sig i högtalarsystemet och kläcker ur sig att tåget ska tas ur trafik och att det ska tömmas. Tåget töms och på spåret bredvid rullar det in ett pågatåg som består av ett tågsätt. Med andra ord ska alla som åkte med öresundståget och ska till Lund klämma in sig i det lilla, lilla tåget. När det lilla, lilla tåget lämnar Malmö C så hinner det efter en kort stund ifatt det långa pågatåget för att stanna vid en signal och låta det långa tåget köra före mot Lund. När vi rullar in i Lund så hasplar konduktören ur sig "Det här tåget går via Teckomatorp, så ni som hoppat över från Göteborgståget är medvetna om det". Det var garanterat ingen som kom från Göteborgståget eftersom det ligger en bra bit bakom oss.

Varför skicka iväg ett tåg i exakt samma sekund som ett tåg som ställs in rullar in?

Tåg spårlöst försvunnet

Om någon ser ett förvirrat öresundståg kring Vesterports station så är det nog tåget till Göteborg som ska avgå 15:32 från Hovedbanegården. Eventuellt kan det ha svängt fel vid Nørreport station och befinna sig i Metron.

Det kan inte finnas någon annan förklaring då tåget enligt informationstavlorna var i tid fram till kl 15:30:30 då det helt plötsligt blev nio minuter försenat.

Vilket tåg ska man ta

Det var lite rörigt bland tågen igår eftermiddag. Normalt sett åker jag med ett tåg som går 15:32 från Köpenhamn mot Göteborg och då har jag sex minuter på mig att byta till pågatåget på någon av de fyra stationerna i Malmö och Lund. När jag kom till Hovedbangården så skulle mitt tåg vara sex minuter sent. Det var med andra ord på fisens mosse att bytet skulle lyckas. Under tiden som jag väntar så rullar 15:40-tåget mot Hässleholm in på spåret bredvid. Det skulle funka att åka med det då det stannar vid samma stationer fram till Lund, men jag blir två minuter sen till mitt byte. När det börjar vara dags för mitt ordinarie tåg att rulla in så kommer det ett snabbtåg till Hamburg på det spåret och högtalarna förkunnar att tåget mot Kastrup/Göteborg är spårändrat till ett spår vid en annan perrong och försenat till 15:40, dvs samtidigt som Hässleholmståget. Beslutsångesten är total. Kommer de att skicka det försenade tåget först eller det som kan vara i tid? Informationstavlorna ger ingen vägledning. Hamburgertåget står ivägen så det går inte att se signalerna. Högtalarna tjatar om att Göteborgståget är spårändrat. Det finns alltså ingen tydlig information om vilket tåg som går först så det är sten-sax-påse med sig själv som gäller och Göteborgståget vann den kampen, men tyvärr inte kampen om spåret då Hässleholmståget åkte först. Tänk om de kunde upplysa om vilket tåg som går först. Det är ju trots allt sju gemensamma stationer för dem och för de som ska byta på någon av dessa stationer kan det vara bra att veta vilket som går först.

Väl ombord på det försenade tåget så är det dags att kolla alternativa resvägar utifrån de försenade förutsättningarna för komma hem så fort som möjligt. Då visar det sig att pågatåget är också försenat och kommer att gå fyra minuter efter det tåg jag sitter på. Helt plötsligt är vi på spåret igen. Men säg den glädje som varar för evigt. Väl framme vid första bytesstationen med två minuter till godo så stannar vi längst bak på perrongen eftersom Hässleholmståget ockuperar den främre delen av perrongen. Pågatåget befinner sig troligtvis på spåret bredvid i höjd med Hässleholmståget. Hinner jag fram till pågatåget om jag försöker? Kommer pågatåget att gå mellan Hässleholm och Göteborg? I normala fall när Göteborgståget är sent så skickar de pågatåget först, så det är byte som gäller för att vara säker. Men hinner jag? Det är inte värt att chansa. När vi står på Malmö C, näst sista bytesstationen, så vet jag att pågatåget är bakom och att det kommer in på spåret bredvid. Med andra ord hinner jag byta och vara säker på att hinna med. Det intressanta i sammanhanget är att det har varit knäpptyst i högtalarna i tåget hela tiden, trots att vi som ska byta är i behov av information om våra alternativ. När tågen går som de ska då informeras det i tåget, men inte när det är förseningar. Bra tänkt eller?

Jag har blivit utsatt för civilkurage

Jag satt i godan ro på MIN PLATS och som vanligt på eftermiddagen satt min småländska kompis från Båstad mittemot och snackade i telefon. Vid Malmö C drällde, ja drällde är det korrekta verbet, ett fyllo in i första klass-kupén, som var parkerad längst fram i tåget. Fyllot rann ned på sätet bakom MIN PLATS och började högljutt jiddra med den som satt bakom mig och kvinna tvärs över gången. Efter en stunds högljutt jiddrande upptäckte fyllot de som satt mitt över gången från MIN PLATS och utbrister högljutt "Kallar du mig för zigenare?" och lullar över till fyrplatsen mitt över gången från MIN PLATS. Där ökar högljuddheten markant och den klassiska uppe-i-ansiktet-dialogen påbörjas med samma högljuddhet. Eftersom den automatiska ljudkontrollen och förståelsen för omgivningen har bytts ut mot en något för hög promillehalt på fyllot ledsnar undertecknad och beslutar sig för att göra något åt saken.

- Ursäkta, kan du lugna ner dig lite grann?

Fyllot mumlar någonting som inte är väsentligt i sammanhanget och fortsätter med sin tête-a-tête-monolog med stackarna på andra sidan gången.

I ett försök att se lite myndig ut rätar jag på mig.

- Jag skulle nog vilja se din biljett, för jag tror inte att du har första klass-biljett.

Fyllot mumlar nått som inleds med "Vem f-n tror..." följt av något som inte för dialogen framåt.

- Går du ut själv eller ska jag hjälpa dig ut?

Fyllot mumlar något om  "hjälpa ut" och ännu fler oväsentligheter. Jag kliver fram till dörren och viftar under rörelsedeckaren så att dörren öppnas. Fyllot är inte riktigt överens med mig om vilken riktning som är ut, utan han försöker ta dörren in till lokföraren. Först gör han de klassiska tre tryckningarna på knappen, som lyser rött. När detta inte fungerar greppar han tag i dörrarna och försöker bända upp dessa. I detta läge inser jag att vänlighet inte fungerar gentemot fyllot och suger tag i hans axel och drar honom väck från lokförardörren och med om möjligt mer bestämd stämma uppmanar honom att lämna kupén. Fyllot hamnar till slut i vestibulen och här skulle man kunna tro att historien slutar, men...

..när jag ska hämta väskan som står bredvid MIN PLATS så kläcker personen som satt bakom MIN PLATS ur sig:

- Du har ingen rätt att göra så. Det är konduktörens jobb. Du har ingen rättighet att gripa tag i honom.

Alltså. Jag har inget mot civilkurage, men det ska vara riktat åt rätt håll. När man avlägsnat någon som ofredat tre personer och en mupp (ja, fram till han öppnade munnen var även han en person, men därefter klassade jag ned honom till mupp) samt försökt att bryta sig in till lokföraren på ett tåg i rullning har jag svårt att se att fyllots rättighet att inte bli handgripligen förflyttad från lokförarens dörr ganska så förverkad oavsett vad en mupp som inte gjort ett smack under hela förloppet säger. Var försvann muppens (moraliska) skyldighet att tillse att fyllot inte ofredade personer som inte önskade att bli ofredade? Om det nu är konduktörens jobb, varför gick inte muppen och hämtade konduktören för att förhindra det fortsatta ofredandet då? I muppens värld, vem ingriper om en konduktör blir misshandlad om det bara är konduktören som får ingripa? Muppen, om du läser det här ska du vara glad att du och jag inte har samma världsbild om vem som får ingripa var och när. Om någon misshandlar dig så kommer jag att ingripa oavsett om det är konduktörens eller polisens jobb att ingripa så länge som det inte innebär fara för mitt eget liv. Jag är nämligen en del av "samhället" som ska ingripa när det går fel någonstans. "Samhället" är inte dom där, hen eller någon annan. "Samhället" är du och jag och "samhället" måste ingripa när konduktören inte finns på plats.

Varken smalspår eller bredband

Numera tävlar i princip transportbolag om att erbjuda gratis internet ombord på sina farkoster. Under semestern i Norge så hade de större färjorna internetuppkoppling och hade man tur när man åkte en mindre färja så fanns det en buss ombord som man kunde "låna" uppkoppling av.

Ombord på tågen i Öresundsregionen är det lite varierat. Pågatågen saknar helt uppkoppling, S-tågen i Danmark har uppkoppling och Öresundstågen har tre varianter: tåg har uppkoppling, tåg som saknar uppkoppling och tåg som officiellt saknar uppkoppling, men har uppkoppling. Nu spelar det egentligen ingen roll vilken typ av öresundståg man åker med då kvaliteten på uppkopplingen varierar som en sinuskurva i juni. Dagens öresundståg är ett tåg utan officiell uppkoppling men med en inofficiell uppkoppling. I just detta tåg så är den inofficiella uppkopplingen i den smalare delen av internet. Ett gammalt 9 600-modem framstår som snabbt i sammanhanget. I det läget är det bara att nyttja sitt eget 3G på mobilen med alla problem som det innebär. Citytunneln genom Malmö är ett svart hål i alla betydelser. Mobilnätet finns fläckvis, men inte tillräckligt fläckvis. När man sedan åker över bron så ska det bytas land och då tappas de kontakt en bra stund. Utöver det så funkar det relativt bra emellanåt.

Må täckningen vara med er.

Informationsförvirring

Det är inte lätt med information och det blir inte lättare när det är maskiner som ska sköta det. Pågatåget som jag åker med på morgonen stannar inte på alla stationer, utan kör förbi tre stationer mellan Lund och Malmö. Den automatiska rösten förkunnar varje morgon "Nästa stopp Lund. Tåget fortsätter direkt till Malmö utan uppehåll". Den stora frågan är om det är mening ett eller mening två som gäller. Den första meningen säger ganska klart och tydligt att nästa gång vi stannar är vi i Lund, men den andra meningen säger att nästa stopp är i Malmö. Ett litet "därefter" på därför avsedd plats skulle inte sitta fel.

Fånge

Turistsäsongen är i full gång och som vanligt dräller det in turister på Kastrup och Malmö C. Det är allt från yra-höns-turistet till full-koll-på-läget-turister. Idag så drällde det in ett par där hon hade, eller åtminstone trodde att hon hade, koll på läget inklusive mannen. Man skulle kunna säga att han inte hade något att säga till om alls. Hon bestämde var väskorna skulle stå, var de skulle sitta osv. Efter ett tag upptäckte jag att mannen i sällskapet inte hade några skosnören i sina skor, trots att det fanns 8 - 10 hål per sko som  var avsedda för just den faciliteten. Kan det vara så att de tagits bort av samma säkerhetskäl som för anhållna och häktade eller fick han tycka att det var bekvämt? Jag hade god lust att fråga, men av rädsla över att mina skosnören skulle hamna runt min hals avstod jag från att undersöka vidare.

Motion på Malmö C

Mitt Öresundståg består normalt av åtta vagnar fördelade på två tågsätt och det gjorde det även i morse. I vart och ett av tågsätten finns det en första klass-kupé och för att få en optimal avstigning i Köpenhamn så bör första klass-kupén i det bakre tågsättet vara längst bak då min arbetsplats ligger bakåt i förhållande till tågets färdriktning i Köpenhamn. Dagens tåg hade givetvis det bakre tågsättet vänt åt fel håll, dvs första klass-kupén befann sig i mitten. Förutom nackdelen vid avstigningen så tenderar det till att bli rätt så mycket turisttrafik genom första klass-kupén när vi befinner oss i mitten av tåget, men inte idag då genomgången mellan tågsätten inte fungerade. Med andra ord var det bäddat för en lugn stund på MIN PLATS, eller...

Väl framme på Malmö C så kommer ett intressant meddelande i högtalarna "På grund av tekniskt fel så måste vi tömma de fyra bakre vagnarna och därför måste ni som sitter i dessa vagnar gå ut på perrongen och förflytta er till det främre tågsättet". Jippie, eller nått åt det hållet. Så det var bara att ta på sig jackan, rafsa ihop övriga tillbehör och pallra sig ut på perrongen. Om vagnbytargudarna hade varit på min sida så hade första klass-kupén i det främre tågsättet även det varit i mitten av tåget, men nej. Så det var bara att ta en promenad längs halva perrongen (tur att den bakre första klass-kupén inte var i den bakre änden av tåget). Under promenaden hann tankarna börja snurra i huvudet, skulle MIN PLATS vara ledig i den andra första klass-kupén? Väl framme i tågets första första klass-kupén, som var min andra första klass-kupé, så visade det sig att MIN PLATS var ledig.

När tåget sedan började rulla så kom nästa minaretutrop "Jag måste få tacka er för att ni så snabbt förflyttade er till det främre tågsättet. Det var den snabbaste som jag varit med om. Orsaken till att vi måste tömma det bakre tågsättet är att vi inte får åka genom Citytunneln och över Öresundsbron om det inte är möjligt att gå mellan tågsätten". Så nu har man fått lite motion och lärt sig varför de ibland kör med ett tomt tågsätt. Nu återstår bara promenade motströms längs perrongen på Köpenhamn H, men jag får väl se det positiva i att jag lärt mig nått nytt idag också.

Det var det

Det var den semestern det. Efter fem veckors ledighet är det dags att kolla så att allt står rätt till i kollektivtrafiken. Hittills har det gått bra, så när som på att det stod en cykel fastkedjad där min cykel ska stå. Under semestern så har jag inte kunnat observera så mycket kollektivtrafik då jag inte nyttjat mer än några färjor i Norge och Danmark.

Jag upptäckte dock att i Trondheim så kunde man köpa bussbiljetter i parkeringsautomaterna, vilket kanske är något som svenska städer borde fundera på. I Skåne låtsas man göra det enkelt för turister att köpa biljetter. För tillfället så kan man köpa enkelbiljetter på alla järnvägsstationer, 30 serviceställen, SMS (via Wywallet) och i deras app. Om vi nu tänker oss att vi är en utländsk turist som ska åka buss så kan vi ganska direkt stryka järnvägsstationerna och de 30 serviceställena eftersom sannolikheten att någon av dessa finns i närheten av där bussresan ska börja är mikroskopisk och även om det fanns ett sådant ställe i närheten så är det nog inte så sannolikt att turisten skulle förstå att man ska köpa bussbiljetten på Citygross i Landskrona. Kvar har vi alltså WyWallet och Skånetrafikens reseplanerar app. Den senare har Skånetrafiken basunerat ut som Guds gåva till alla som har svårt att köpa biljett, men hur tänkte de då? Till att börja med så laddar väl alla ner det lokala trafikbolagets app när man kommer till en ny plats och speciellt om man är utländsk turist så vet man ju direkt att man ska ladda ner en app som heter Skånetrafiken - Reseplaneraren. Det är ju helt perfekt att man måste ha roaming aktiverat på sin mobil för att kunna köpa en biljett. Om vi nu tänker oss att vi är en rik utländsk turist så att vi inte behöver bry oss om kostnaden, så uppstår nästa problem. Appen är på svenska. Visst biljettsymbolen är tydlig, men all information som finns i den är på svenska och hållplatser tenderar till att ha svenska namn, så det är inte helt lätt för en som inte kan svenska att köpa en biljett i appen och jag tror att det krävs ett svenskt mobilabonnemang för att kunna betala, så det skiter sig i alla fall. Jag vet inte riktigt hur de har tänkt att utländska turister ska kunna nyttja kollektivtrafiken, men det kanske är det som är syftet - att så få som möjligt ska åka kollektivt.

På fel plats?

Jag tycker inte att mannen i kostym med vit skjorta och slips som sitter på MIN PLATS ska titta på mig som att jag inte hör hemma i första klass-kupén. Det är ju han som är på fel plats.

Ljudet på en perrong en söndagsmorgon

Det är femton minuter mellan tågen och tio av dessa ska spenderas på en relativt öde perrong i Citytunneln. Vid spår 1b för att vara mer exakt. I bakgrunden hörs fläktsystemets sus och ett svagt friktionsljud från rulltrappan ackompanjerat av ett något högre, men fortfarande svagt, rytmiskt dunkande när rulltrappsstegen vänder ned i underjorden. Från vänster kommer det ett dovt taktfast ljud från en kvinnas klackar. I handen håller hon en nyckelknippa som skamlar i samma takt, men med en litn förskjutning. Kvinnan passerar mig och efter cirka tio meter efter hon passerat mig stannar hon och kvar är bara fläktarna och rulltrapporna. Det rör sig några människor ljudlöt på perrongen tack vare mjuka sulor. Helt plötsligt hörs varningssignalen för att dörrarna på pågatåget på spår 4a ska stängas. Efter en kort återgång till fläktar och rulltrappor kommer det höga och kraftiga pipljudet från pågatågets motorer som kämpar för att få kolossen i rullning. Ganska snabbt övergår pipljudet till ordinärt motorljud med ökande hastighet för att snart överröstas av ljudet från friktionen mellan skenorna och hjulen när pågatåget växlas in på stambanans norrgående spår och sakta försvinna bort med ett avtagnde motorljud. Vi är tillbaka till fläktarnas väsande och rulltrappans skrapande och  rytmiska dunkande. Det dröjer inte länge förrän stillheten avbryts av ljudet från en resväska som rullas av rulltrappa med ett klonk följt av ett vibrerande ljud när den rullar på rulltrappans avstigningsplatta för att övergå till ett ytterst svagt klickljud för varje plattskarv som hjulen passerar. Efter en stund övergår det ytterst svaga klickandet till ett rytmiskt dunkande när väskföraren släpar väskan längs raden av mäsdingsfärgade upphöjningar, som ska hjälpa synskadade att hålla riktningen. Mitt i det rytmiska dunkandet börjar det höras ett svagt ljummande från skenorna som växer sig starkare och starkare för att ganska snabbt överrösta såväl resväskedunk som rulltrappor och ventilationssytem. Efter ett kort ögonblick av ljummande kommer öresundståget in i tunneln och alla tidigare ljud dränks i ljudet av ett inbromsande tåg. När tåget har stannat återkommer ljudet från fläktar och rulltrappor blanday med ett svagt sorl från resenärerna som rör sig hastigt mot tåget och ljudet från varningssignalen från dörrarna. Här och var hörs klackar och resväskor och mitt i denna ljudkompott hörs "Is this the train to Copenhagen" med spansk brytning. Det är söndag morgon och klockan är tio i nio vid spår 1b på Malmö central.

Vad tiden går fort

För 30 år sedan gick jag ut nian. Jag bodde hemma i mina föräldrars radhus i Umeå, skulle jag ta mig någonstans var det lokalbuss eller moped som gällde och jag hade aldrig varit längre bort än Göteborg. Tredje världskriget kunde inträffa när som helst och Sovjetunionen kunde säkert invadera Sverige. Det fanns två TV-kanaler och det var sändningar bara på kvällstid. Reklamen som man råkade ut för var nått enstaka reklamblad i postlådan, annonser i tidningar och på bio. Tacos var en okänd maträtt och efterrättsglassen fanns i vanilj eller tresmak.

Om jag hade fått veta då att jag 30 år senare...

...bor i en stor villa...

...har fler TV-apparater än personer som bor i huset och även om jag lägger ihop tjockleken på dessa TV-apparater är de tunnare än en TV från 1986...

...har bara trådlösa telefoner till det fasta nätet...

...har datorer hemma...

...bor på landet i Skåne...

...har bott 13 år i Stockholm...

...har en bil som håller hastigheten och bromsar om bilen framför bromsar samt visar vägen till resmålet...

...jobbar på kontor...

...förstår danska...

...dagpendlar utomlands...

...åker tåg på en bro över Öresund...

...åker första klass på tåget...

...har en mobiltelefon...

...har en mobiltelefon med skärm...

...har en mobiltelefon med färgskärm...

...surfar på Internet på mobiltelefonen...

...skickar epost både från datorer och mobilen...

...så hade jag nog inte trott på det. Men trots all utveckling så missade jag tågbytet med två minuters marginal.

Men bestäm er någon gång

På Malmö C klev det ombord en turistfamilj. Föräldrarna i övre 50 och sonen i övre tonåren. Föräldrarna kommer in i första klass med sina resväskor och sonen stannar i dörröppningen utbristande "Det är första klass". Modern vänder och proklamerar att de ska vända om medan fadern är av motsatt åsikt. Delresultatet blir att sonen står i vestibulen, modern i dörröpningen och fadern sätter sig mittemot mig. En liten detalj i sammanhanget är att han tar så snäv sväng in i båset att att knuffar till mitt ben. Efter en kort stund uppstår en dialog mellan modern och sonen om huruvida det går att fortsätta bortom första klass-kupén eller inte. Sonen övertygar modern om att det är möjligt. Fadern verkar också köpa resonemanget och rätar på sig, sparkar mig på benet, tar sin resväska och leder familjen vidare genom tåget.

Detta styrker mina två teoriei

- Om mannen styr i förhållandet stannar de kvar i kupén och kvinnan känner sig obekväm
- Det är alltid barnen som upptäcker att de är i första klass

Synkronisering saknas

På eftermiddagen åker jag med ett öresundståg som ger mig åtta minuters bytestid på Lund C. Om tåget är upp till fem minuter försenat när det kommer till Hyllie, den första stationen i Sverige, så åker det framför det tåg jag ska byta till ända fram till Lund och jag kan lugnt byta på valfri station mellan Hyllie och Lund. Om det är sex minuter eller mer försenat till Hyllie skickas pågatåget före och pågatåget stannar lite extra i Kävlinge medan öresundståget svischar förbi i full fart. Här kommer tricket. Om öresundståget är sex till sju minuter sent har jag en liten chans att göra en tjurrusning över perrongen i Hyllie och precis hinna med mitt pågatåg, men det förutsätter lite tur, snabbhet och förståelse från personalen i pågatåget. Idag var öresundståget sex minuter sent. Jag trängde mig fram, likt en turist, till dörren. Är beredd att trycka på knappen för dörröppningen och exakt då gör tågvärden på pågatåget den magiska signalen för avgång till föraren. Det var bara att masa mig tillbaka till MIN PLATS och sedan invänta nästa pågatåg i Lund. Men jag är inte bitter. Det finns väl inget härligare än att sitta i solen vid spår 5 på Lund C och veta att man blir sen till dagis.

Även superhjältar kan slå sig

Min fyraårige son går på dagis och en av hans jämnåriga kompisar är övertygad om att han är superhjälte. Han har solglasögon och cape emellanåt och kan ställa sig i diverse superhjälteposer. Han är med andra ord en helt vanlig fyraåring. Igår när jag hämtade sonen på dagis så visade min son upp ett skrubbsår som uppstått när han ramlade på asfaltskanten uppe på kullen och genast vet man att han, trots såret, har haft kul. För barn som gör illa sig har alltid haft kul. Under sårförevisningen kommer superhjältekompisen fram och visar upp ett för honom stoooort plåster på armbågen.

- Har du också gjort illa dig idag?

-Jao (på skånska)

- Men är inte du en superhjälte?

- Jeo (fortfarande på skånska)

- Jag trodde att superhjältar inte kunde göra sig illa. Gjorde du en nödlandning?

- Jao

När vi precis ska gå ut genom grinden möter vi superhjältens far och superhjälten möter upp bakom oss och traditionsenligt visas plåstret stolt upp, men med förklaringen:

- Jag gjorde en nödlandning.

Resenärskyrkan

Jag vet inte vilken religion eller inriktning som resenärskyrkan tillhör, men när vi stannar på en station så påminner kupén väldigt om en svensk kyrka med ståpsalm då alla reser sig upp som på given signal.

Tänk vad tiderna förändras. För inte allt för länge sedan betydde * att man skulle stå upp när man sjöng texten efter *. Numera så betyder * att det som kommer efter är obligatoriskt, vilket i och för sig ståendet var och även sjungandet om vi går längre bak i tiden. Det kanske är dags att återuppta dessa två obligatorium, dvs varje gång man fyller i ett *-markerat fält ställer man sig upp och sjunger det man fyller i.

Apropå resenärskyrkan så är jag lite osäker på vad de tror på, men som luttrad resenär så har jag svårt att tro på Trafikverket, Skånetrafiken och konduktörernas information. Ty dessa äro icke alltid med varandra överensstämmande. Det skulle vara lätt att tro att dessa tre är någon form av treenighet, men avsaknande av enighet är ett genomgående tema i denna treoenighet. Att försöka få ihop informationen kan lätt ge huvudvärk eller så kallade Treo®-enighet.

På väskfronten något nytt

Det var avstigningsdags på pågatåget. Vi som skulle ombord ställde oss, allt enligt reglementet, likt vattnet i Röda havet på var sida om dörren. Det gjorde även turisten som hade en väska stor nog att smuggla hela Blekinge i. Vet inte vad turisten tänkte, men mitt i Röda havets hål avsett för de avstigande ställer turisten in väskan med Blekinge i och med en stolt hållning stående i "rätt zon" lutandes mot det utdragna handtaget som slutadestrax söder om Kalmar. Jag vet inte om Ronneby skymde turisten utsikt eller vad det var, men turisten reagerade inte på det kaos som uppstod norr om Brömsebro.

Stolpskott

Jag sitter just nu på MIN PLATS på tåget. Det är lugnt och skönt. Vi är tre pendlare och en turist i kupén. Turisten sitter relativt lugnt på sin plats. Här är med andra ord allt frid och fröjd. Annat var det vid stationen i morse.

Vi ska nog börja med lite bakgrundsinformation. Det finns två olika typer av personer som parkerar sina cyklar vid stationen. De som fått en cykel stulen och de som ännu inte fått en cykel stulen. Den senare kategorin låser endast cykeln och den första kategorin låser fsst cykeln i något med ett lås som innehåller lika mycket järn som en dagsproduktion i Kiruna. Jag tillhör järningsmännen.  MIN CYKELS PLATS är vid första lyktstolpen mot Annelöv. Den platsen är alltid tom när jag kommer på morgonen och min cykel får alltid stå på MIN CYKELS PLATS. Eller nästan alltid. I går morse när jag kom till stationen (av någon underlig anledning firar inte Danmark Sveriges nationaldag) så stod det inte bara en utan två cyklar på MIN CYKELS PLATS. Inte nog med det. En av cyklarna var en Postkodmiljonärscykel. En uppkomling som fått cykeln gratis står på MIN CYKELS PLATS. Nu kan man ju tycka att det är inte svårare än att parkera cykeln vid nästa stolpe. Det skulle ju fungera om det inte var så att där var en rostig cykel fastkedjad, så jag blev förpassad till lyktstolpe nummer tre. Eller mer korrekt benämnd sista lyktstolpen som det går att låsa fast en cykel vid innan kommungränsen. Nu skulle man kunna tro att detta var en övergående fluga, som Ines Uusmann skulle ha sagt. Men icke. När jag kom hem från jobbet igår med 22:09-tåget så stod samtliga tre cyklar kvar. Efter en härlig cykeltur mellan sädes- och betesfält cyklade jag med ett glatt humör över bron tillika kommungränsen och får se att alla tre cyklarna står kvar. En gång är ingen gång, men nu börjar det bli en vana och jag vill ha tillbaka MIN CYKELS PLATS nu.

Rapport från en första klasskupé

Från Lund står det 3-3 mellan pendlare och turister idag, dock har turisterna trumf på hand. De sitter på våra platser. Jag blev tvungen att sätta mig på andra sidan gången då en turist inte sitter på MIN PLATS, men väl mittemot. Inte nog med att han spärrar ut MIN PLATS, utan hans dator började tjuta som ett tjuvlarm när vi passerade Jakriborg (icke skåningar bör googla Jakriborg och titta på bilder) varpå mannen börjar paniktrycka på datorn. Frågan är om han har elektronisk fotboja och att han lämnade frizonen och hoppas nå Kastrup innan de upptäcker hans flykt.

[Passerat Malmö C och Triangeln]

Det verkar som om rymlingen inte är rymling utan bara strömlös. När konduktören passerade undrade han om det fanns ström varpå konduktören pekade på eluttagen under hatthyllan och meddelade att om det inte funkade på ena sidan brukar det fungera på andra sidan. Tack för det. Givetvis funkade inte strömmen på rymlingens sida och som ett brev på moset flyttade rymlingen över till mitt bås. Så nu sitter jag på fel sida av gången med en rymling mittemot mig och MIN PLATS på andra sidan gången är ledig utan någon mittemot. Beslutsångesten slår till. Ska jag flytta över till MIN PLATS utan förvarning eller ska jag fixa en orsak till flytten genom att släppa en brakare? Båda varianterna kan nog förvirra rymlingen och eftersom jag inte vet om han är våldsam så är det nog säkrast att sitta kvar och verka oberörd. Frågan är då om jag ska vissla lite förstrött för att verka oberörd och vilken låt som passar. Är "Släpp fångarna loss. Det är vår." för tydlig så man ska sikta på "It's a long way to Tipperary" istället? Eller är det en Friggebo som gäller med "We shall overcome"? Gaaaahhhh...

Det är sommar

Så har sommaren kommit. Solens strålar glittrar i daggen. Cykelturen fylls av dofter från alla blommor. Rapsen har precis blommat ut och åkrarna är gröna. Fåglarna kvittrar och göken gal. På perrongen hörs "Pågatåg mot Landskrona, Helsingborg och Ängelholm med ordinarie avgångstid 0609 har en ny beräknad avgångstid till 0614". Tänk att de som åker åt det hållet får njuta fem minuter till av den vackra morgonen medan en annan får åka ordinarie tid åt andra hållet.

Låt oss nu odla vår trädgård

Det går fort att man blir hemmablind. Varje morgon cyklar jag 2,5 km genom det skånska landskapet. Fortsätter med att susa fram ytterligare 50 km med tåg genom böljande åkrar innan det är dags att åka över Öresundsbron med dess fantastiska utsikt och avsluta med 15 km dansk förort och storstad. På eftermiddagen är det samma resa fast omvänt och nu har turistsäsongen börjat. Det ska fotograferas när vi åker över bron. Det tittas begeistrat ut över del gula rapsfälten. Turisterna tycker att det är otroligt vackert och det är det, men uppskattar vi som bor här det? Eller är det för mycket vardag för oss? Även om vårt gräs är grönt, så är det alltid grönare på andra sidan. Eller är det bara så att det inte är samma gröna på andra sidan? Jag är född i en by utanför Bjurholm och när folk kommer och hälsar på oss på släktgården så kommer ganska snabbt kommentaren "Oj, här var det vackert" och min farfarsfar valde ett vacker plats för gården. Men för mig är det hemma och självklart att de ser ut så där. Jag är uppvuxen i Umeå och älven som flyter genom staden skapar ett härligt vackert landskap med blandning av stad och landsbygd längs stranden. Innan jag flyttade till Skåne hann jag med att bo 13 år i Tyresö där Stockholms skärhård finns alldeles runt hörnet och jag behöver väl inte säga att det är vackert där, eller? I hela mitt liv har jag bott med vackra platser runt hörnet, men uppskattar jag dem när jag bor där? Kanske. Måste jag hinna med just det där tåget på morgonen eller kan jag stanna upp och njuta av utsikten ett tag? Hittills har jag valt tåget. Varför? Kanske dags att fånga dagen och odla sin trädgård var man än bor.

Fågelspråk

Cykelturerna på morgonen fylls nunera med en massa fågelsång. Allt från gökens koko till talgoxens tittify, men hur lär sig fåglarna att de ska låta precis som de gör? En enkel och klassisk förklaring skulle vara att de lär sig av sina föräldrar, men då skulle göken inte ha ett eget läte utan de skulle låta som sina adoptiföräldrar. Ett annat alternativ skulle vara att deras röstorgan är funtade på ett visst sätt så att de alltid låter på samma sätt när det ska "språkas", men hur ser gulsparvens röstorgan ut som alltid räknar till sju? Finns det gulsparvar som räknar till åtta eller fem? Jag fick säkert någon förklaring på någon biologilektion i skolan, men jag var tydligen inte tillräckligt alert.

Tänka på vad man säger

Öresundståget som jag åker med på morgonen startar vid femtiden i Halmstad och när det är framme i Malmö är det personalbyte. Vi hinner sällan åka så långt innan det är dags för minaretutropet som alltid inleds "Välkommen ombord på detta öresundståg...". Välkommen ombord? Idag så har alla i kupén förutom jag och en till suttit där i minst en halvtimma, dvs från Landskrona, så det känns lite sent att hälsa välkommen ombord. Lite grsnn som om kyparen på en restaurang skulle komma och säga välkommen mitt i varmrätten. Varför är det så viktigt att hälsa välkommen där? Visst, det är många som kliver på där, inklusive den nya personalen, men varför rättfärdigar det ett välkomnande? På eftermiddagen kliver det ombord minst lika många på Kastrup, men inte är dett något obligatoriskt välkomnande då, utan då kommer välkomnandena efter Köpenhamn H och Malmö C, dvs efter personalbytena. Det verkar finnas ett samband mellan välkommen och personalbytet, men inget mellan informationsbehovet och informationen. Rent spontant så känns det som en felaktig koppling, men vad vet jag? Jag är ju bara en vanlig resenär.

Kupé eller kupé

En av mina pendlarkompis, han som jag slår när han sitter på MIN PLATS, ombord på öresundståget hade en liten dispyt med en gnällspik strax innan Lund. Min pendlarkompis sitter i första klass-kupén och pratar med en annan resenär när gnällspiken börjar klaga på att de pratar, eftersom det är en tyst kupé och han ska läsa tidningen. Min pendlarkompis upplyser honom om att det inte är tyst kupé utan första klass varpå gnällspiken påstår att det är samma sak.

Jag vet inte om gnällspiken bara har otur när han tänker eller om han bara har låg densitet. Varför skulle exakt samma sak heta två vitt skilda saker? Den ena har en skylt där det står "1' 1 klass" och den andra "Tyst avdelning". Med tanke på att det måste vara tyst när han ska läsa tidningen så kanske det låter likadant när man ljudar. Sedan kan man fundera varför man ska läsa tidningen när man knappt har godkänt på läsförståelsen eller är det så enkelt att han var så manlig så han chansade i stället för att fråga om vägen till tysta kupén och sedan vägrade erkänna att han gått fel?

The Truman show

Ibland kan man tro att man är med i en regisserad dokusåpa precis som Jim Carrey i The Truman show.  Jims figur föds in i en dokusåpa och allt runt honom är noga regisserat. Helt plötsligt så börjar han inse att det är något som inte stämmer och ibland undrar jag om inte jag är med i en dokusåpa.

Varje morgon när jag kommer mot stationen rullar 6:09-tåget till Ängelholm in. Ungefär samtidigt kommer en kvinna med en labrador upp från stigen vid bron. När jag passerar gångtunneln står farbror Sven vid cyklarna och snyter sig. När jag ställt mig på perrongen anländer samma människor i samma ordning varje dag och ombord på tåget sitter samna människor på ungefär samma platser. När det är dags att kliva av gör vi det i samma ordning varje dag och samma människor står och väntar utanför för att kliva ombord. I väntan på öresundståget är det samma människor som står på samma plats varje dag och kliver ombord i samma ordning varje dag. Ombord på öresundståget dyker det upp några statister emellanåt som rör om i grytan och vi kallar dem normalt för turister. Väl i Köpenhamn så är det, med liten variation, samma människor som cyklar förbi när jag står och väntar på övergångsstället. Väl framme på jobbet så dyker samma människor upp som på givet kommando vid samma tidpunkt varje dag. Är det någon som har manuset eller är det bara vi "fria" människor som lever ett väldigt inrutat liv för att känna oss trygga?

Rulltrappsreglemente

Att åka rulltrappa är enkelt. Inga oskrivna regler. Bara att ställa sig och åka med. Förutom...

Stå till höger gå till vänster. Gäller alltid i storstäder och på järnvägsstationer.

Den som springer är mest värd, så även om du har två barn med dig som du ska hålla i hand så måste vänsterfilen alltid vara öppen.

Avståndet till framförvarande bestäms av antalet rulltrappsresenärer. Om rulltrappan går neråt är det tillåtet med kortare avstånd än om rulltrappan går uppåt.  Prova att ställa dig på steget bakom någon på vägen upp om ni bara är två rulltrappsresenärer.

Om rulltrappan står så går man hellre o den än i vanliga trappan bredvid.

Om det finns en mötande rulltrappa är det strängt förbjudet att möta de mötande rulltrappsresenärernas blick och att göra det med ett leende är en dödssynd.

Utifrån alla insändare så bör det även vara förbjudet att nysa i handen och sedan hålla i ledstången.

Snabbfrukostsäsongen har börjat

Sommaren är här och allt som hör sommaren till. Rapsen blommar, man kan se hur potatisen växer och det kommer en regnskur när man minst anar det. I bokskogen, som jag cyklar genom på vägen till och från tåget, kvittrar fåglarna och solen ljus blir lätt dämpat av lövverket. Allt är upplagt för en härlig cykeltur ända tills man inser att en av anledningarna till att det är många fåglar i skogen är att det är mycket mat där, dvs det är fullt av insekter. Receptet för att inte få insektsproblem är att vinkla ned skämen på kepsen och titta ner i marken för att slippa få kryp i ögonen samt att hålla munnen stängd för att undika en utökad frukost. Att vinkla ned kepsen funkar alltid. Titta ned i marken skulle fungera bra om det inte var för att man måste se var man cyklar. Att hålla munnen stängd är i det närmaste omöjligt. Kroppen önskar öka syretillförseln vid fysisk aktivitet, vilket cykling tillhör, och i avsaknad av syrgas tuber väljer kroppen att öppna munnen. Vilket kan bli lätt kontraproduktivt när upphostning av fluga inte främjar syretillförseln nämnvärt. Även om viljan att hålla munnen stängd händer det ibland oförutsedda händelser som genererar en större öppning av luftintaget. Häromdagen på väg hem hade jag lyckats hålla käften nästan ända genom skogen då jag möter en mamma med en tvåårig dotter. Dottern fullkomligt njuter av att vara ute i skogen och kastar löv och kvistar omkring sig. Man kan inte annat än le när man ser det och man ler stort. Så stort att man öppnar munnen och taaaadaaaa så har man en fluga i munnen/halse med tillhörande hostattack. Men annars går det bra.

Komparering

Få, färre, färst är ju ganska lätt att förstå vad som är det tyngre vägande uttrycket, men är en fjärt i kosmos mer värdelös än en fis i rymden? Det känns rätt så självklart att både fjärten och fisen är mer värdelösa än en piss i havet, som i sin tur är mer värdelös än en piss i Mississippi. Sedan händer det att man spottar istället för att pissa i havet och spottet känns spontant mer värdelös än pisset, åtminstone så länge som det sker i samma vattensamling. Det blir genast svårare om man ska jämföra en spottning i Mississippi med en pissning i havet.  Sedan är havet rätt så odefinierat. Gör det någon skillnad om det är Östersjön, Medelhavet eller Atlanten eller är den tillförda mängden så marginell att den betraktas som en fjärt i kosmos oavsett vilket hav som avses? Oavsett vilket så är detta kanske att betrakta som värdelöst vetande och vetande om värdelöshet.

Inte lövhalka

Eftersom det var annandag pingst igår så börjar min vecka först idag och den kunde ju ha börjat bättre. Väl framme vid stationen så upplyser Järda, den maskinella rösten heter så, om att det är enkelspår mella Landskrona och Helsingborg på grund av oljeläckage och att mitt tåg är inställt. Det verkar farligt mellan Landskrona och Helsingborg. Den senaste tiden har vi haft störningar beroende på brand, olyckshändelse och nu oljeläckage. Vad kommer här näst?

Ett inställt tåg är ju inte hela världen kan man tycka och det är det inte heller, men eftersom Dösjebro station helt saknar bussförbindelse så är tåget med tillhörande ersättningsbussar vårt enda hopp. Närmsta buss går cirka 5 kilometer från stationen och biljetter köpta på stationen gäller inte på bussens hela sträckning. Men annars går det bra.

Under tiden som jag skrivit detta så körde ett öresundståg förbi i full fart. För mig hade det gärna fått stanna och plocka upp oss. Ur vårt perspektiv så känns det lite korkat att skicka fram tåg som kör förbi stationer som saknar bussförbindelse, men vad vet jag, jag är ju bara en vanlig resenär.

Presentation

Det finns vissa oskrivna spelregler i samhället och en sådan  är vem som inleder konversationen vid ett möte. Grundprincipen är att det är den "säljande" parten som inleder konversationen och presenterar sig om det är brukligt. Snabbköpskassörskan inleder med ett "Hej", kyparen inleder med "Välkommen", den som ringer på ytterdörren "Hej, vi kommer från...", ett mail är det avsändaren som presenterar sig och så vidare. Det gäller i princip alla situationer, utom i telefonen. I telefonen är det alltid mottagaren som inte bara inleder konversationen, utan även presenterar sig helt utan hämningar och utan att veta vem som ringer. Bara för att man kommunicerar genom en manick så ändras spelreglerna totalt. Hur skulle motsvarade se ut i andra situationer? Tänk er att det ringer på dörren och personen som öppnar slänger upp dörren och kläcker ur sig "Robert" eller om vi ska ta den mer kundorienterade varianten som är populärt på företag (glöm inte att skapa bilden av en som öppnar ytterddörren) "Välkommen till Johanssons hus. Du pratar med Robert" eller varför inte "Storgatan 22", dvs varianten att man svarar med telefonnumret. Prova själv nästa gång det ringer på dörren och du kommer garanterat att känna dig obekväm i situationen. För att inte tala om hur konfunderad den som ringt på din dörr kommer att bli. Och det skulle nog bli ännu konstigare om det inte stod någon där när du öppnar och ropar ut ditt namn över nejden. Det kanske är dags att vända på steken och bara "lyfta på luren" och invänta att den uppringande presenterar sig först. Om telefonen tagit ett så stort kliv in i vardagen är det väl dags att vi antingen anpassar vardagen efter telefonkulturen alternativt telefonen efter vardagen.

SJ:s personal tupplurar

Nästan varje morgon åker ett gäng tågvärdar från SJ med tåget från Malmö C till Köpenhamn H. De ska hålla folk vakna på ett X2000-tåg mellan Köpenhamn och Stockholm som går cirka en timme efter vår ankomst till Köpenhamn. Dagens tre SJ-människor verkar vara lite trötta för alla tre tar en tupplur. Jag funderar på om jag ska högt och ljudligt, så att de störs i tupplurandet, förklara varför vi kör långsamt, står stilla och all annan irrelevant reseinformation. Inte bara för att hämnas, utan bara för att det är ju viktigare att säga något än att ge relevant information.

Kupébingo

Så här på eftermiddagen kan man roa sig med att spela kupébingo. Det går ut på att man gissar vilka som har första klassbiljett och vilka som inte har. Just nu är vi åtta stycken i kupén och min gissning är att fyra av oss har biljett till boskapsklass. De fyra är två pensionärspar som ska till Göteborg och sitter på den bokade sidan. Min gissning grundar sig på att de var lite förvirrade när de skulle in i kupén, de kollade inte efter platsnummer och de har inte stil och beteende som gör att de skulle lägga ut 100 kr extra per person på tågbiljetten. Om jag har rätt får jag veta först vid en biljettkontroll och tyvärr är det inte alltid som det biljettkontrolleras ombord på tågen.

Serviceminded eller bara irriterande

Igår var jag på utrikes tjänsteresa, dvs jag åkte till Stockholm. Eftersom jag inte hade något morgonmöte så åkte jag tåg upp. Tåget som gå 5:54 från Lund stannar bara i Hässlehåla och Stockholm, så det är ett perfekt tupplurståg och ännu perfektare om man sitter i tyst kupé, men det gäller inte om man har en överdrivet mikrofonkåt konduktör/lokförare ombord. Så fort som vi körde lite långsammare så skulle vi informeras om orsaken. Det var stopp vid signal, långsammare tåg framför och banarbete om vartannat. Dock sas det inget om extrastoppet vi gjorde i Alvesta för att släppa av några fripassagerare alternativ klivitpåfeltågare. I stället för att räkna får när jag skulle återgå till min skönhetssömn så började jag analysera informationen vi erhöll pch ganska snabbt insåg jag att det inte var för att informera oss om förseningarna, utan snarare att informera oss om att SJ inte var skyldiga till förseningarna utan någon annan. De mest tydliga var att en del av bortförklaringarna började med "Trafikverket har..." och just det faktum att det extra stoppet i Alvesta aldrig kommunicerades ut. Det kan ju vara så att det där stoppet i Alvesta gjorde att vi blev tillräckligt sena för att tappa vår ordinarie plats i kön och därför fick vi stoppsignal och långsammare tåg framför oss under resten av resan. Om jag ska vara riktigt ärlig så hade jag föredragit att han hållit truten så att jag fått sova ostört. Om han hade gjort det hade jag kommit fram 20 minuter sent och varit utvilad, men istället kom jag fram 20 minuter sent, trött och fullmatad med för mig totalt oväsentlig information. Om SJ har någon kampanj för att minska ned på resegarantierna bör dom försöka komma i tid i stället för att försöka indoktrinera resenärerna med en massa onödigt trams. Vi var sena, men fokusera på att lösa problemen för de som håller på att missa anslutningar. Ja, jag är forfarande trött.