När det är möjligt så bör man fatta sina beslut utifrån fakta och inte känslor. Det kan dock vara svårt emellanåt och det märktes tydligt på Lund C i morse. Det normala är att det går ett tåg mot Malmö/Köpenhamn kl 06:41 från spår 2 och nästa tåg går 06:49 från spår 1. Skyltarna vid spåren upplyser om just detta samt att 06:41-tåget har fått ny tid 06:43. Alla står således snällt och väntar på perrongen till spår 2. 06:44 rullar det in ett Öresundståg på spår 1 varpå merparten av de som står vid spår 2 påbörjar sin morgonlöpning över till spår 1. I ett kaos där vassa armbågar används och omtanke om sina medmänniskor verkar saknas helt drar ett gigantiskt lämmeltåg uppför rulltrappan, över spåren, ner till spår 1 och in i tåget. Ungefär samtidigt som lämlarna hunnit in i tåget rullar det in ett Öresundståg på spår 2 och efter ett kortare stopp rullar tåget vidare mot Malmö/Köpenhamn. Vi funderade på om vi skulle vinka till de som satt och väntade i tåget på spår 1, men kom fram till att man ska inte sparka på den som redan ligger.
Min empiriska studier har visat att ett tåg som står stilla kan få vem som helst till att springa oavsett om det behövs eller inte. Att kontrollera att det är rätt tåg görs inte. Det står ett tåg här, vad mer behöver man veta? Att informationstavlorna säger något annat ignorerar man. Tåget kan ju ha växlats in på fel spår. Att man har fem minuter på sig att förflytta sig och att det räcker att gå i makligt tempo om tre minuter struntar man totalt i. Om man sedan tar lite överkurs och tittar på tågsignalen i slutet av perrongen så lyser det grönt för spår 2. Trots att alla tecken utom ett tydde på att det var tåget på spår 2 som skulle gå först tog många det förhastade beslutet att hoppa ombord på fel tåg. Om de bara hade tagit det lugnt så hade de varit fem minuter tidigare på jobbet och mindre svettiga. Varför stressa? Och framförallt varför stressa i onödan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar