Det var bättre förr-dagen

Idag råder förvirringens måndag på perrongerna i Sverige och Danmark. I helgen förändrades nämligen tågplanen (Trafikverkets tidtabell över alla tåg in i minsta detalj) och det skapar förvirring hos vanemänniskorna. Mina upptäckter hittills är:

- 5:09 och 6:09-tågen från Dösjebro mot Helsingborg/Ängelholm har gått hädan

- I Dösjebro svischar ett tomt pågatåg förbi söderut på fel spår vid 6:15. Kan det vara så att de ställt in 6:09-tåget norrut för att kunna köra ett tomt tåg söderut?

- I Kävlinge möter vi ett X2000 mot Göteborg.

- 6:42-tåget från Lund mot Hässleholm går 6:41. Detta tåg måste vara något speciellt då det är det enda tåg vars spår och avgångstid kungörs i högtalarna varje morgon på Lund C.

- Mitt öresundståg går återigen från spår 1, vilket gör att jag slipper åka rulltrappa. Nackdelen är att jag inte passerar gratistidningarn utan måste gå minst 20 meter extra för att få  mina gratistidningar.

Tigerjakten i bilder

Jag tog en kvällspromenad med kameran för att dokumentera Sven-Bodilz framfart i vår lilla skog och så här ser cykelstigen ut för tillfället.

Vi kommer till ett träd. Vi kan inte cykla under det. Vi kan inte cykla över det. Vi kan inte cykla genom det. Vi måste cykla runt det.

Vi kommer till ett träd. Vi kan inte cykla runt det. Vi kan inte cykla över det. Vi kan inte cykla genom det. Vi måste cykla under det.

 Vi kommer till ett träd. Vi kan inte cykla runt det. Vi kan inte cykla under det. Vi kan inte cykla genom det. Vi måste cykla över det.

I Sven-Bodils fotspår

När man bor i gränstrakter blir det emellanåt svårt att veta vad saker och ting heter. Stormen som härjade förra veckan hette Sven i Sverige och Bodil i Danmark. Med risk för att någon tror att man snackar om ett dansband får vi sundspendlare snacka om Sven-Bodilz framfart.

Sven-Bodil eller snarare Sven har lämnat en del spår efter sig. Min cykeltur genom skogen i morse blev spännande. Det är en cykelväg utan belysning så man är tvungen att förlita sig på cykelljuset, som slocknar när man stannar. Merparten av cykelbanan var täckt av grenar och kvistar av varierande storlek. Efter 250 meter låg första nedfallna trädets krona ner över cykelbanan. En snabb undanmanöver till vänster ut i riktiga skogen löste problemet. Efter ytterligare 100 meter kom nästa hinder, ett avspärrningsband. Jag har alltså kommit mer än halvvägs och får en kilometers extra väg om jag ska vända om och ta en alternativ väg. Min tidtabell tillåter inte riktigt det. En snabb okulär besiktning av det avspärrade området genom att jucka cykeln framåt och bakåt för att belysa katastrofområdet visar att det avspärrade området är cirka 15 meter långt och mitt i området ligger en spenslig bok med rötter till höger och kronan till vänster i en annan bok. Beslutet blir att trotsa avspärrningen och cykla under boken. Det svåraste hindret i avspärrningen var avspärrningen som fastnade i barnsitsen. När de två avspärrningarna hade forcerats dröjde det inte länge för nästa hinder uppdagade sig, en redig fura som kan bli en hel hög med fyrtumsplankor. Den var så pass stor att jag började tro att jag var på tigerjakt. Jag kunde inte gå under den. Jag kunde inte gå runt de. Jag kunde inte gå genom den. Jag var tvungen att lyfta cykeln över den. När furan var forcerad var det rena cykelturen till stationen. De enda kvarvarande spåren var några frigolitskivor låg utspridda längsvägen långt från närmsta byggarbetsplats.

Väl framme i Lund kom nästa spår efter Sven. När jag nådde fram till hindret kändes det som om det var omöjligt att forcera det. Skulle man våga? Efter moget övervägande tog jag steget fram och gick ned för rulltrappan ned till spår 2 som stod stilla.

Kollisionsvarning

Mina mornar är inte alls inrutade och jag inte alls samma saker varje morgon. Oh nej. I morse tog jag rulltrappan upp från spår 1 i stället för trappan som jag brukar, så det så. Ner till spår 2 tog jag rulltrappan som vanligt. Det är nämligen svårt att ta trappan då det inte finns någon vanlig trappa. Väl nere på spår två påbörjas läsningen av gratistidningarna inne i rulltrappsvestibulen för att undvika ofrivilligt bläddrande. När tåget rullar in så sticker man försiktigt fram näsan. Orsaken till det försiktiga näsframstickandet är att jag hör tåget i lagom tid för att komma ut från rulltrappsvestibulen precis när tågets front passerar och om jag rusar ut kan jag orsaka onödig underklädestvätt hos lokföraren som kan hicka till och tro att det är en hoppare som dyker upp. När tåget fortfarande rullar in så är fokus på att utröna om första klass-kupén befinner sig mitt i eller längst bak i tåget. I händelse av att den befinner sig mitt i tåget så är det en kort promenad om tio meter i tågets färdriktning, men om den befinner sig längst bak så är det en rask promenad om en halv tåglängd. Promenaden måste vara rask då näst sista dörren måste ha passerats innan avstigningen påbörjas för att inte fastna i lämmeltåget mot bussarna. De senaste veckorna har en fara dykt upp under den raska promenaden. En man som tydligen jagar den tysta kupén står halvvägs till tågets bakdel och gör motsvarande raska promenad i motsatt riktning jämfört med mig. Så om någon råkar se en kollision mellan två raskt promenerande herrar vid spår 2 cirka 06:39 i höjd med gångbron så är sannolikheten hög att den som gick i riktning mot Eslöv är jag.

Hundlikt beteende

Det piper om dörrarna i tåget och tågvärden står i dörren närmast mig. Tåg värden kommunicerar med en resenär eller hund på perrongen:

- Skynda dig hit!

- Spring hit!

- Hit!

- Spring!

- Hit!

- Hit!

- Spring!

- Hiiit!

- HIIIIIIT!

Tyvärr såg jag inte om hunden/resenären belönades med godis efter att ha följt kommando.