I Sven-Bodils fotspår

När man bor i gränstrakter blir det emellanåt svårt att veta vad saker och ting heter. Stormen som härjade förra veckan hette Sven i Sverige och Bodil i Danmark. Med risk för att någon tror att man snackar om ett dansband får vi sundspendlare snacka om Sven-Bodilz framfart.

Sven-Bodil eller snarare Sven har lämnat en del spår efter sig. Min cykeltur genom skogen i morse blev spännande. Det är en cykelväg utan belysning så man är tvungen att förlita sig på cykelljuset, som slocknar när man stannar. Merparten av cykelbanan var täckt av grenar och kvistar av varierande storlek. Efter 250 meter låg första nedfallna trädets krona ner över cykelbanan. En snabb undanmanöver till vänster ut i riktiga skogen löste problemet. Efter ytterligare 100 meter kom nästa hinder, ett avspärrningsband. Jag har alltså kommit mer än halvvägs och får en kilometers extra väg om jag ska vända om och ta en alternativ väg. Min tidtabell tillåter inte riktigt det. En snabb okulär besiktning av det avspärrade området genom att jucka cykeln framåt och bakåt för att belysa katastrofområdet visar att det avspärrade området är cirka 15 meter långt och mitt i området ligger en spenslig bok med rötter till höger och kronan till vänster i en annan bok. Beslutet blir att trotsa avspärrningen och cykla under boken. Det svåraste hindret i avspärrningen var avspärrningen som fastnade i barnsitsen. När de två avspärrningarna hade forcerats dröjde det inte länge för nästa hinder uppdagade sig, en redig fura som kan bli en hel hög med fyrtumsplankor. Den var så pass stor att jag började tro att jag var på tigerjakt. Jag kunde inte gå under den. Jag kunde inte gå runt de. Jag kunde inte gå genom den. Jag var tvungen att lyfta cykeln över den. När furan var forcerad var det rena cykelturen till stationen. De enda kvarvarande spåren var några frigolitskivor låg utspridda längsvägen långt från närmsta byggarbetsplats.

Väl framme i Lund kom nästa spår efter Sven. När jag nådde fram till hindret kändes det som om det var omöjligt att forcera det. Skulle man våga? Efter moget övervägande tog jag steget fram och gick ned för rulltrappan ned till spår 2 som stod stilla.