Sommaren är här och allt som hör sommaren till. Rapsen blommar, man kan se hur potatisen växer och det kommer en regnskur när man minst anar det. I bokskogen, som jag cyklar genom på vägen till och från tåget, kvittrar fåglarna och solen ljus blir lätt dämpat av lövverket. Allt är upplagt för en härlig cykeltur ända tills man inser att en av anledningarna till att det är många fåglar i skogen är att det är mycket mat där, dvs det är fullt av insekter. Receptet för att inte få insektsproblem är att vinkla ned skämen på kepsen och titta ner i marken för att slippa få kryp i ögonen samt att hålla munnen stängd för att undika en utökad frukost. Att vinkla ned kepsen funkar alltid. Titta ned i marken skulle fungera bra om det inte var för att man måste se var man cyklar. Att hålla munnen stängd är i det närmaste omöjligt. Kroppen önskar öka syretillförseln vid fysisk aktivitet, vilket cykling tillhör, och i avsaknad av syrgas tuber väljer kroppen att öppna munnen. Vilket kan bli lätt kontraproduktivt när upphostning av fluga inte främjar syretillförseln nämnvärt. Även om viljan att hålla munnen stängd händer det ibland oförutsedda händelser som genererar en större öppning av luftintaget. Häromdagen på väg hem hade jag lyckats hålla käften nästan ända genom skogen då jag möter en mamma med en tvåårig dotter. Dottern fullkomligt njuter av att vara ute i skogen och kastar löv och kvistar omkring sig. Man kan inte annat än le när man ser det och man ler stort. Så stort att man öppnar munnen och taaaadaaaa så har man en fluga i munnen/halse med tillhörande hostattack. Men annars går det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar