Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Efter att ha haft vissa problem att slita mig från jobbet lyckas jag ta mig till stationen två timmar senare än vanligt. Väl nere på perrongen konstaterar jag att det står ett tredjedels tåg med stängda dörrar väldigt långt fram på spåret. Eftersom en av de grundläggande naturlagarna lyder "Om du ser ett stillastående tåg spring mot det" så väller det turister mot det icke helt kompletta tåget. Väl framme vid dörrarna trycker var femte turist tre gånger på dörröppningsknappen. Inte en, inte två utan tre gånger. Det första är det vanliga knapptrycket, det andra är jag-missade-nog-knappen-trycket och det tredje är knappen-är-nog-lite-glapp-så-jag-trycker-hårt-trycket. När ett icke allt för obetydligt antal turister hade testat knapparna dök resten av tåget upp i andra änden av perrongen varvid ett icke obetydligt antal turister blir förvirrade och funderar på vilket tåg som går till Göteborg. Är det den första tredjedelen, som det numera står Göteborg på, eller resten av tåget som kommer att krocka med den första tredjedelen? För att öka på förvirringen låses dörrarna upp på den första tredjedelen och en del turister och pendlare kliver ombord. Jag hoppar ombord och sätter mig på MIN PLATS och inväntar sammankopplingen av de två tågdelarna. Äntligen på väg, eller?
Efter en kort stund dräller det in en hippieliknande man med en McDonaldspåse i näven och sätter sig i båset på andra sidan gången. Han såg ut som en som inte skulle ge mer än 0,82 i odds på att han inte har första klass-biljett och oddset sjunker ytterligare när han öppnar en elefantöl.. Han mumlar konstant för sig själv och emellanåt låter det som om han pratar med någon. Det kan vara Mållgan eller så försöker han förgäves få kontakt med mig. Ungefär vid avgångstid så bumpar det till och Apollo 13 har dockat samman med rymdstationen. Tiden rullar på och tåget gör det inte. Hippien mumlar, pratar med Mållgan, äter burgare och dricker öl. Nästa tåg mot Sverige rullar förbi på spåret bredvid åtta minuter efter att Apollo 13 borde ha rullat i den riktningen. Vad mer kan man önska än att vara två timmar sen, sitta på ett tåg med Mållgan och hans hippiekompis och inse att man missar även ett pågatåg? Strax efter att vi blivit frånåkta av nästa tåg får vi veta att det är fel på något som heter sträckningsradion (är lite misstänkt att det är en mugg-snöre-mugg-konstruktion och att snöret måste vara sträckt och därav namnet sträckningsradio). Enligt togføreren så används den för att svenskarna ska veta var vi är och att de ska försöka få liv i den., dvs sträcka snöret. Det dröjde inte länge förrän togføreren meddelade att de inte får den att fungera (snöret gick väl av) så tåget tas ur trafik. Jippie, ett tågbyte med en massa turister. Det var ju bara det som saknades för att göra min dag komplett. Tack och lov var dagens turister mer korkade än andra då de inte fattade direkt att "toget tas ud ur trafik" på danska betyder "tåget tas ut ur trafik" på svenska och de som fattade det vågade inte kliva ombord på Karlskrona/Kristianstad-tåget som stillsamt rullade in på spåret på andra sidan perrongen. Med lite tur är jag bara två och en halv timme sen hem, men annars går det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar