Min fyraårige son går på dagis och en av hans jämnåriga kompisar är övertygad om att han är superhjälte. Han har solglasögon och cape emellanåt och kan ställa sig i diverse superhjälteposer. Han är med andra ord en helt vanlig fyraåring. Igår när jag hämtade sonen på dagis så visade min son upp ett skrubbsår som uppstått när han ramlade på asfaltskanten uppe på kullen och genast vet man att han, trots såret, har haft kul. För barn som gör illa sig har alltid haft kul. Under sårförevisningen kommer superhjältekompisen fram och visar upp ett för honom stoooort plåster på armbågen.
- Har du också gjort illa dig idag?
-Jao (på skånska)
- Men är inte du en superhjälte?
- Jeo (fortfarande på skånska)
- Jag trodde att superhjältar inte kunde göra sig illa. Gjorde du en nödlandning?
- Jao
När vi precis ska gå ut genom grinden möter vi superhjältens far och superhjälten möter upp bakom oss och traditionsenligt visas plåstret stolt upp, men med förklaringen:
- Jag gjorde en nödlandning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar