I dagens City påstår en krönikör att kanadensiska forskare har framställt syntetisk avföring. Butterix har väl sålt sådant i årtionden, eller? Nu verkar det dock som om forskarna hade tänkt använda det till att stabilisera bakteriefloran i tarmsystemet, men jag är skeptisk. Uppfinningar brukar inte alltid användas till sitt ursprungliga syfte. Det lär inte dröja länge förrän någon har tagit fram syntetisk hästskit och lägger ut den på cykelbanor. Vi får väl hoppas att dem syntetiska hästskiten har bättre egenskaper än originalet. I helgen har vi fått minusgrader för första gången sedan före jul. Det innebär att hästskitarna på cykelbanan övergår från halkrisk till stora gupp, men största problemet är i övergångsfasen mellan de två lägena och helst om det snöar samtidigt. Tänk er en marginell upphöjning i snötäcket som först lyfter framhjulet lite lätt för att sedan snabb sjunka ned i en massa med en viskositet mellan fast och, eh, mindre fast. Denna mindre fasta massa har samtidigt lägre friktion än omgivande materia, vilket kan medföra att riktningen för ekipaget snabbt kan förändras utan föregående varning. För oss som cyklar samma sträcka dagligen är detta ett mindre problem då det är lätt att memorera var hindren finns, men om det börjar dyka upp syntetiska hästskitar kan förekomsten börja variera kraftigt och det blir svårare att minnas var hindren är. På sikt kan även den syntetiska hästskiten sprida sig in till städerna och memilerna få problem. Så se upp för syntetisk skit. Äkta vara är att föredra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar