Det händer ibland att dörrarna är trasiga på tågen och man får väl vara glad att de är trasiga i stängt läge. Dagen till ära så var mina avstigningsdörrar avstängda så jag fick gå genom tysta kupén i boskapsklass. Hu, så hemskt. Detta resulterade dessutom i att jag var sist i kön för avstigning. Kan det bli värre?
När man kommer fram till dörren så inser jag hur det känns att vara rockstjärna och kliva ut från hotellet. Fast utan att folkmassan skriker och det är ingen som kastar trosor på mig. Vet inte om jag ska vara besviken eller glad för det. Tyvärr så verkade det som om folkmassan hade läst mitt inlägg om hur man kliver på ett tåg, dvs de som stod först i kön började sin påstigning precis när jag påbörjar min avstigning. Det är i det här läget jag inser att jag missat en viktig detalj i ombordstigandets ädla konst. Avstigande börjar med de yttre benet och påstigande med det inre benet för att inte råka ut för ett automatiskt fälleben/krokben. För att sammanfatta resultatet utan större utsvävningar kan vi väl säga att jag hade mer rörelseenergi än han som skulle kliva ombord.
Folkmassan utanför påminde lite lätt om Röda havet när Moses ledde israeliterna genom det, med ett undantag. De som var längst bak i folkmassan tyckte inte att det behövde vara ett hål i folkmassan tills siste man passerat. Helt plötsligt står jag mitt i folkmassan, som börjar sakta röra sig mot tåget. Som tur är lyckas jag krångla mig ur folkmassan och slipper hamna i Hässleholm. Inget ont om Hässleholm, men de har inte min sons dagis där så jag får lite svårt att hämta honom.
När man kommer fram till dörren så inser jag hur det känns att vara rockstjärna och kliva ut från hotellet. Fast utan att folkmassan skriker och det är ingen som kastar trosor på mig. Vet inte om jag ska vara besviken eller glad för det. Tyvärr så verkade det som om folkmassan hade läst mitt inlägg om hur man kliver på ett tåg, dvs de som stod först i kön började sin påstigning precis när jag påbörjar min avstigning. Det är i det här läget jag inser att jag missat en viktig detalj i ombordstigandets ädla konst. Avstigande börjar med de yttre benet och påstigande med det inre benet för att inte råka ut för ett automatiskt fälleben/krokben. För att sammanfatta resultatet utan större utsvävningar kan vi väl säga att jag hade mer rörelseenergi än han som skulle kliva ombord.
Folkmassan utanför påminde lite lätt om Röda havet när Moses ledde israeliterna genom det, med ett undantag. De som var längst bak i folkmassan tyckte inte att det behövde vara ett hål i folkmassan tills siste man passerat. Helt plötsligt står jag mitt i folkmassan, som börjar sakta röra sig mot tåget. Som tur är lyckas jag krångla mig ur folkmassan och slipper hamna i Hässleholm. Inget ont om Hässleholm, men de har inte min sons dagis där så jag får lite svårt att hämta honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar