För att vara säker på att hinna med tåget som går 15:32 bör jag stänga av datorn senast 15:20. Nedstängningen påbörjades två minuter försent beroende på yttre omständigheter. Ett snabbt byte till vinterskor och påtagning av jacka gjorde att mellantiden inte kändes helt fel även om vi inte låg på världsrekordtempo.
På min långa väg, cirka sju meter, till hissen så kläcker en kollega ur sig "Du är lite sen, eller?" varpå jag svarar något som jag bittert får ångra.
"Det är lugnt bara inte hissen stannar på alla våningar"
Hissen stannade visserligen inte på alla våningar. Jag sitter på sjätte våningen och vi (hissen och jag) åkte smärtfritt förbi femte våningen fär att sedan stanna på fjärde. Själva stoppet gick bra. Dörröppningen löpte normalt. Dock fanns det ingen påstigande så dörren började stängas. När det var cirka 30 centimeter kvar av dörrstängningen kommer en man springande in i hissen varpå dörrarna öppnar sig igen. Även denna gång löpte dörröppningen normalt. Sedan är det frågan om dörrmaskinisten tog fikarast eller vad det var som hände för dörrarna stannade i öppet läge. Varken svordomar, knapptryckningar eller tryckningar på dörren hjälpte. Det var bara att kliva ut och trycka på nerknappen för att vissla på den andra hissen. Det borde inte ha varit nått problem om inte knappen tyckte att vi kunde ta hissen som redan stod på våningen. Så efter ett antal knapptryckningar, likt en turist som försöker ta sig in till lokföraren på öresundstågen, var det bara att trycka på uppknappen och hoppas på det bästa. Efter en stund kommer den andra hissen. Mannen som hade saboterat den andra hissen trycker på S-knappen, dvs den magiska knappen som tar oss till entréplan. Vi håller båda tummarna för att hissen ska åka neråt. Vi tyckte att vi hade ett demokratiskt övertag med två mot ett, men hissen visade sig vara en diktator som sket i allt vad demokrati är och åkte uppåt. Så helt plötsligt var jag tillbaka på sjätte och en kollega stövlar in och undrar varför jag inte hunnit längre. Eftersom vi befinner oss på översta våningen så får hissen tycka vad den vill för resan kan bara gå neråt härifrån. Resten av hissturen förflöt relativt smidigt förutom ett stopp där osynlige mannen klev ombord på tredje.
Väl ute på gatan så gällde det att ta det långa benet före. Ett temporärt stopp om 23 sekunder vid trafikljuset följt av en rask promenad till spåret och en brevbärarrush nerför trappan för att komma till tåget, som dagen till ära har första klass i mitten av tåget och min närmsta dörr avstängd. Så det blir en rask promenad längs tåget in i först tillgängliga dörr och därefter en promenad genom boskapsklass för att sätta mig på MIN PLATS samtidigt sim tåget började rulla. Men jag sprang inte ett steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar