Dörrar igen

Vad vore tågresor utan dörrar? Dessa avskiljare skapare nya situationer varje dag och gårdagens morgonresa, den med de högtalande affärsrrsenärerna, var inget undantag. Tåget var kopplat så att båda första klass-kupéerna var i mitten. Ytterdörrarna som var närmast den bakre kupén var avstängda vilket resulterade i ett mindre lämmeltåg genom kupén vid varje station då halva boskapsklassen skulle förflytta sig till de fungerande ytterdörrarna. Dörrarna mellan tågsätten är, som jag nämnt tidigare, ej genomskinliga och med en aktiveringsknapp på väggen. De har ingen rörelsesensor, men väl ett klämskydd. När en sju, åtta stycken lämmlar har passerat så känner dörren att den varit öppen för länge och stänger sig mitt framför näsan på en kvinna som är minst sagt volumiös så att hon och två tredjedelar av lämmeltåget är i utrymmet mellan tågsätten. Tydligen är hon inte den mest tekniska personen för det dröjer en evighet innan dörren öppnas igen. Under denna evighet så har övriga delar av tåget tömts och påstigningen har inletts. I det ögonblick när dörrarna med den volumiösa kvinnan bakom öppnas så befinner sig ett par personer i gången i kupén och en del av dem ska sätta sig i kupén och andra är på väg mot boskapsklass. När den volumiösa kvinnan kliver in i kupén så visat det sig att hon har en minst lika volumiösa resväska på släp. Så helt plötsligt har vi en volumiös kvinna med en volumiös resväska följd av ett femtontal mindre volumiösa turister med volumiösa resväskor som samtliga har lite lätt panik för att de tror att de inte ska hinna kliva av tåget innan det rullar vidare. Detta panikstinna lämmeltåg ska genomföra ett möte med ett mindre panikstinnt lämmeltåg i en inte allt för stor första klass-kupé. Det är så nära ett inbördeskrig man kan komma utan att ha pensionärsrabatt på julbordet. Tack och lov så drabbades inte vi åskådare nämnvärt. Den enda åskådarincidenten som jag såg var när den volumiösa kvinnans volym inkräktade på utrymmet snett mittemot mig där det redan satt någon.