När man stiger av ett flygplan så är det de som sitter närmast utgången som stiger av först. Rad för rad i nummerordning töms sakta men säkert tills planet är tomt. På pågatåget är det tvärtom. De som sitter längst bort från dörren rätar på sig först och fyller upp gången långt innan tåget stannat. När tåget stannat så fortsätter tömningen med den rad som är längst från utgången och därefter i tur och ordning ända tills raden närmast dörren får lämna tåget.
Detta medför att en del funderingar uppstår.
Är de som sitter längst bort från dörren i tåget de som har mest bråttom och om så är fallet, varför sätter de sig inte närmare dörren?
Är de som sitter närmare tågdörren artigare och väntar på sin tur istället för att tränga sig ut?
Kan det vara så att de som står upp vid sätet i flygplanet ser ut som en ostkrok och det är av barmhärtighetsskäl som man släpper ut dem?
Flygplansgången är trängre än pågatågsgången. Har det någon psykologisk inverkan?
Är det olika mentalitet på tågresenärer respektive flygresenärer?
Vilket sätt är effektivare? Antal avsigande per minut?
En sak har dock båda gemensamt. Det står en massa folk i gången långt innan dörren öppnats. Rent statistiskt så blir genomsnittshastigheten för alla avstigande mätt från röv-på-säte till fot-utanför-farkost längre om man står stilla länge i gången.
För att inte tala om de som ska kliva på tåget. Så nära dörrarna som det går och sen se irriterande på en när man försöker ta sig ut och inte flytta på sig.
SvaraRadera