Vilse

Dagens kupé innehåller förutom de vanliga pendlarna en sportlovsfamilj med kaffetermos och drickyoghurt samt en jag-har-ingen-koll-på-var-jag-är.

En jag-har-ingen-koll-på-var-jag-är kan vara svår att upptäcka. Det brukar dock finnas några små detaljer som kan avslöja dem. Det kan vara återkommande biljettittning för att kontrollera ankomsttiden, men den symptomen kan även bero på tajt bytestid vid nästa station. Ett annat symptom på jag-har-ingen-koll-på-var-jag-är kan vara allmänt förrvirrad uppsyn, dvs stressat tittande ut eller på klockan. Den vanligaste varianten av jag-har-ingen-koll-på-var-jag-är är helt klart den nyvakne. En nyvaken resenär som inte har koll på varken tid eller rum, men dessa brukar kunna återgå till normalläge genom en enkel titt på klockan.

Dagen jag-har-ingen-koll-på-var-jag-är hade ingen av ovanstående symptom, men jag har aldrig sett någon så tydlig jag-har-ingen-koll-på-var-jag-är. Han sitter med sin surfplatta och när vi stått stilla en liten stund på Triangeln, näst sista stationen i Sverige, rafsar han snabbt ihop sina saker och rusar mot utgången. Jag har ingen aning om dagens jag-har-ingen-koll-på-var-jag-är hann kliva av tåget eller om han vände i vestibulen, men oavsett vilket så kom han tillbaka in i kupén och satte sig på samma plats igen. Där satt han i cirka femton minuter till ända tills vi passerat Hyllie station, åkt över Öresundsbron och rullade sakta in mot perrongen på Kastrup. Vi får väl hoppas att inte gör samma sak på flyget, dvs kliver av innan han är framme.