Jag börjar misstänka att Metros insändarredaktion har en strategi. Varje måndag är det en insändare om ett klockrent I-landsproblem. Idag är det mobilförbud på offentliga platser och det känns som om det kommer en replik i morgon.
I HD i helgen så klagade en kvinna på insändarsidan över att hon fått p-böter utanför två second hand-butiker samma dag och tyckte att p-vakterna kunde jaga de grövre kriminella felparkerarna inne i city i stället. Det hade ju varit bättre om hennes pengar gått till välgörenhet istället för p-böter och det verkade som om hon tyckte att felet var p-vakternas.
Kvinnan i HD fick mig att minnas vad en av min fars vänner lyckades med i Umeå någon gång på 70-talet. Polisen hade kontroll av stopplikt vid en korsning i utkanten av staden (Kulla vägen/Vännäsvägen för eventuella umeläsare och det har inte alltid varit trafikljus i den korsningen). Min fars vän, vi kan kalla honom Nisse, svänger glatt ut på vägen för att efter 200 meter bli invinkad på en P-ficka av polisen. Polisen förklarar för Nisse att han inte stannat för stopplikten och ger Nisse et böteslapp. Nisse är inte överens med polisen om det inträffade och hävdar att han visst stannat. Den bötesskrivande polismannen påpekar att han bara agerar utifrån vad de uppe i civilbilen i korsningen säger. Nisse tar då böteslapppen och åker upp för att tala civilbilspolisen till rätta. När Nisse insett att polismannen har rätt sätter han sig i sin bil med sin böteslapp och kör i väg i vredesmod. När Nisse kommer till P-fickan med de lappskrivande poliserna så vinkar de in honom och förklarar att han inte stannat för stopplikten och ger honom en böteslapp. Nisse tar emot böteslapp nummer två och åker vidare utan argumentation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar