Efter gårdagens debacle så hade jag en förhoppning om att det skulle gå smidigare. Idag var jag fyra minuter före avgång framme vid ID-handlingskontrollen. I god tid med andra ord. När jag sträcker fram mitt körkort så hörs en visselpipa och med en synkronisering som hade gjort dubbla olympiska mästarna i konstsim lag avundsjuka så drar samtliga ID-handlingskontrollanter för det blå bandet och givetvis är jag på fel sida igen. Nu råkar det vara så att visselpipan tillhörde inte tåget mot Sverige, utan tåget in till Köpenhamn på det andra spåret, men det hindrade inte ID-handlingskontrollanterna att följa sina regler (som är regler) och dra för bandet så fort som de hör en visselpipa. Det dröjde c:a tjugo sekunder innan de upptäckte sitt misstag och släppte lös bandet. En normalt funtad människa hade bett om ursäkt för att man felaktigt stoppat någon, men det gör man inte för man har ju följt regeln om att när du hör en visselpipa ska du dra för bandet.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur det såg ut när de tränade upp ID-handlingskontrollanterna. De står på lång rad och från en obestämd plats i rummet så hörs en visselpipa och vips drar alla för ett band. Därefter kommer tränaren och delar ut godis till de som gjorde rätt. Pavlov hade varit otroligt stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar