Det regnar i Köpenhamn. Det medför vissa svårigheter för turisterna. Vid vackert väder håller man kartan i ena handen och drar väskan med den andra handen. När det regnar så pass mycket som det gör idag, så tillkommer ett tillbehör. Paraplyet. Det ska alltså hållas i samma hand som kartan, men självklart inte i samma vinkel. Eftersom den stressade turisten inte kan stanna till och släppa väskan för att titta på kartan så händer det. Turisten vippar paraplyet så att allt vatten uppe på paraplyet rinner på turistkompisen. Samtidigt så kommer det en massa regn på turisten och kartan. Så allt blir blött och helt plötsligt är stan fylld av sura och genomvåta turister med en blöt, sladdrig och oläslig karta i handen. I händelse av att det är en manlig och kvinnlig turist i sällskap så tillkommer den manliga stoltheten att inte fråga om vägen, kvinnan som är sur över att mannen inte frågar om vägen och mannen som är sur över att kvinnan propsar på att han ska fråga om vägen. En nedåtgående spiral helt enkelt. Turisterna är som vandrande åskmoln och tänk om dessa små åskmoln går samman med regnmolnen i himlen. Det var precis så som Syndafloden började.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar