Bara lite statistik

Det är stilla lugnt på öresundståget. Nästan inga pendlare, inga affärsresenärer och turisterna är nog hemma och packar sina resväskor för tunga. Det är nog lugnet före stormen.

Man skulle kunna kalla dagens utlandsresa för Den sista resan då mayakalenderns tidtabell tydligen nått en ändstation. Det blir dock sista utlandsresan för i år om vi inte får ett ryck och åker över bron för vårt höga nöjes skull.

Det är ju populärt att summera året så här års och med lite övreslagsräkning så har jag kommi fram till föjande.
Jag har...
...cyklat över 900 km
...köpt tågbiljetter för c:a 35 000 SEK
...åkt utomlands c:a 220 gånger
...åkt över Öresundsbron c:a 440 gånger
...åkt c:a 40 000 km tåg

...tillbringat sammanlagt 3 veckor ombord på tåg

...varit försenad under 20 timmar

...blivit förhindrad av 2 möjliga bomber och ett självmord

Vi får väl se vad nästa år bjuder på.

Full i sjutton

Jag misstänker att nötkoncentrationen kommer att vara ganska hög efter Malmö C och fem av tio bokningsbara platser är redan upptagna från Kastrup. En del skulle nog kalla det elakt, men jag ser det mer som en katalysator för att få fram material till bloggen. Om jag har väskan bredvid mig och antingen sträcker ut benen diagonalt över fyrsitsaren eller lutar mig över bordet och knappar på mobilen så väljer nytillkomna nötter ett annat fyrsitsbås och med lite tur så har vi några obokade på den bokade sidan inför tågvarianten av Hela havet stormar.

På väskfronten intet nytt

Det förefaller vara lugnet före stormen. Inga större mängder julnötter eller väskor för den delen och tåget är i tid. Det måste vara något fel någonstans eller så ska man kanske inte ropa hej förrän man är över bäckenet.

Tryckeri

Den med lite minne kommer kanske ihåg insändaren om att man inte ska trycka på knappen eftetsom dörrarna öppnas ändå. Jag tror att den som var först i kön av och först i kön på när vi skulle kliva ombord på pågatåget hade läst insändaren för båda stod som fån ett långt tag eller åtminstone en sekund, vilket är ett långt tag när dörrarna inte öppnas. Det kan också vara så att den på insidan inte kände till regelverket om vem som ska trycka på knappen, men då måste man vara turist i den högre skolan. Alla känner ju till sådana självklarheter som aat man står till höger i rulltrappan, sätter sig i zick-zack ombord på tåget, släpper av alla passagerare utom en innan man kliver ombord samt att det är den på insidan som ska trycka på öppnaknappen.

Going nuts

Att kliva ombord på ett tåg i nötsäsongen kan nog jämställas med valfritt dataspel. När jag skulle kliva på i Lund och dörrarna öppnades så möttes vi av en mur av resväskor med en massa nött.., förlåt, turister som murbruk. Det var ren tur att ingen av dem med storlek 41 eller större var utfötta för då hade vi haft en situation. Dörröpningen in till första klass hade minimerats till utfött storlek 35 och vaktas av en finnig tonåring. Den finniga tonåringen täppte växelvis igen dörren till första klass och den minimala gången in till boskapsklass. Det gällde att hitta mönstret i den finniga tonåringens rörelser så att man hamnade på rätt level. Jag var lite orolig ett tag att jag skulle hamna i boskapsklass, men med en enkel kroppsfint så öppnade sig luckan till första klass.

Den här nivån bestod av en familj med tillhörande packning och för varje resa kommer svårighetsgraden att öka. Vi får se om eftermiddagens level är tuffare än denna eller om det bara är en mellanlevel med lite affärsresenärer.

Snart är det jul

Julen är den högtid då vi inte bara har nötter på bordet, utan det är en massa nötter som ska åka tåg också. Jag har börjat se några förtrupper av nötter på mornarna som åker till Kastrup för att tillbringa julen på ett varmare ställe. Nötterna har inte synts till på eftermiddagarna, än. Men det är bara en tidsfråga innan de är här.

Bara för att ni ska förstå vad det handlar om så kommer här ett litet sammandrag. Tåget jag åker på eftermiddagen kommer från Helsingör och åker från Köpenhamn H kl. 15.32 och går via Kastrup, Malmö, Lund mfl upp till Göteborg. När man kommer in i första klass-kupén är platserna till höger bokade och de till vänster obokade, men ovanför varje plats på båda sidor är det en liten skylt som förkunnar "Kan vara reserverad". Eftersom vi pendlare känner till höger-vänsterskalan så sätter vi oss till vänster och nött, förlåt, turisterna utan bokade platser sätter sig till höger. De sätter sig alltså på de bokade platserna. Ett tiotal ombordlyftna resväskor senare dyker givetvis nö... turisten med platsbokningen upp och den obokade får flytta på sig för att några resväskor senare göra om samma procedur. Givetvis står det någon i gången och rotar efter sin biljett. Någon annan är i fel vagn, men på rättplatsnummer och någon hittar inte sin biljett. När det är lagomt mycket nötter stående i gången och försöker pinka in sitt revir påbörjas en lek som heter "hitta en plats för mina väskor". Den går ut på att hitta någonstans att ha sina väskor samt att samla bonuspoäng genom att dänga väskan i huvudet på någon medpassagerare. Om man lyckas slå av någon mössan så dubbleras poängen och en nedpetade tupé ger fem gånger.

Detta sker alltså på varje station från Kastrup, så på en resa så hinner jag uppleva det fyra gånger. Om vi har riktig tur så dyker tullen upp när vi lämnat Kastrup och alla måste identifiera sina väskor, som de inte vet var de är efter att någon annan har möblerat om.

Då ska vi se

Jag var lite tidig till stationen så jag hann med ett tidigare tåg som var sent och nu är vi så sena att jag inte är lite tidig längre utan lite sen. Om jag hinner med nästa tåg får vi se se'n.